På väg ut och utforska världen igen. / On my way to explore the world again.

På väg ut i världen igen.

Imorgon så lämnat jag Sverige igen för att fortsätta på min resa runt om på vår vackra planet. Denna gång är destinationen något närmare än sist, Amsterdam och utforskande av Europa under en tid framöver. Denna gång skiljer sig från tidigare etapp på ett väsentligt sätt, denna gång så kommer jag att resa tillsammans med vänner, förra gången så var jag ensam under 5 månader i Sydostasien.
Så mycket har hänt sedan jag landade på svensk mark den 17 juni, och egentligen hela min upplevelse om livet har förändrats sedan mitt möte med ayahuasca för dryga tre veckor sedan nu. Allt som jag en gång trott om mig själv och andra har förändrats. Vad jag än trodde att jag kunde vänta mig, var det inte.
Det är som att hela jag är omgiven av ett starkt ljus, så starkt att jag inte ens kan se min skugga, det finns absolut ingenstans att gömma mig och allt som jag tidigare mer och mindre omedvetet har försökt att gömma för mig själv och andra nu är kraftigt belysta av ljuset och det finns inte en chans att jag kan blunda eller gömma mig längre. Tillvaron är full av blandade upplevelser och känslor, och som jag tidigare skrivit så är känslor något som under en längre tid successivt avtagit i min kropp för att i våras helt försvinna och stängas av.
Där och då i våras när jag valde att kliva ut genom EXIT så förstod jag inte vad konsekvensen var, en tillvaro utan andra känslor än en konstant förnöjsamhet. När förståelsen av vad det faktiskt innebar sjönk in i mig så började mitt sökande efter en väg tillbaka till känslorna och min kropp, och genom mina upplevelser tillsammans med ayahuasca så hittade jag äntligen tillbaka till min kropp och mina känslor igen.
Det jag kan konstatera nu är att det var ganska skönt ändå att vara utan alla dessa känslor, och insikten av det är att jag som människa aldrig kommer att bli nöjd, jag kommer alltid att fortsätta strävandet efter mer ~ mindre ~ framåt ~ bakåt ~ nytt och annat. Livet är ett ständigt utforskande utav jaget. Men utan känslor så blir det svårare att skapa upplevelser i livet, det blir svårare att fullfölja mitt syfte här på jorden, att uppleva livet! Så även om det genom den pågående processen också bjuds på mindre behagliga känslor så som ångest, panik och rädsla, så är jag tacksam för varje liten känsla som rör sig i min kropp och jag är tacksam för den medvetenhet som jag ändå har och som hjälper mig att ta mig igenom och bortom även de tyngsta känslorna. Jag andas och upplever.
Genom denna strålkastare av ljus som inte för det möjligt för en endaste liten del av mig att gömma sig så fortsätter processen och jag har bland annat fått titta på vad som faktiskt är viktigt i mitt liv, på alla plan, så fokus inför framtiden är förändrat och ser ut på ett annat sätt idag än för bara en månad sedan. Kanske kommer det till och med se ut på ännu ett nytt sätt om en månad från nu. Men viljan att uppleva världen genom att ha roligt har inte förändrats, men sättet som jag vill göra det på har förändrats något, och den närmsta tiden kommer handla om ett utforskande i att skapa det optimalaste förutsättningarna.
En sak som jag inser är viktig för mig är att följa min längtan efter tvåsamhet, längtan efter att möta min fullkomlighet och ofullkomlighet genom en annan och utifrån det skapa den ultimata och perfekta relationen för oss båda. Jag inser att jag tidigare haft en massa ursäkter och skapat yttre omständigheter för att jag inte vågat möta mig själv i relation med en annan person, men för att fortsätta mitt utforskande av mig själv från denna punkt i livet så är det just i relation som jag har den störta potentialen att växa, och det är det område som jag har utforskat minst hittills i mitt liv.
Jag hade vad jag kallar för ”ett möte med döden” för ett tag sedan och det gav mig perspektiv på mitt liv, på vad jag önskade uppleva innan jag lämnar denna fysiska kropp, och då jag haft magiskt och innehållsrikt liv så här långt, och jag har upplevt många av mina drömmar och är mitt inne i att leva andra, så gick jag vidare till vad jag har kvar och önskar uppleva innan jag dör, och det är just villkorslös kärlek i en relation.
Jag har också insett att jag inte behöver förlora mig själv även om jag behöver en annan människa, jag är inte mindre stark bara för att jag vill vara sårbar, jag är inte mindre värd att älskas bara för att jag sätter kärleksfulla gränser.
Jag har genom mina möten med Ayahuascan och Bufo mött villkorslös kärlek och jag inser att jag inte längre är rädd, samtidigt som jag är livrädd. Jag är livrädd för den villkorslösa kärleken just bara för att det är villkorslös, det finns inget som kan stå emot den kraften och en kollaps är oundviklig, mötet med det villkorslösa river ner alla försvar och murar och där står du, helt naken inför kärleken, det skrämmer mig, men jag tänker inte låta det hindra mig längre.
En insikt jag fick häromdagen var att jag inte alls som jag tidigare trott attraherat bara omöjliga relationer och män. Jag har även attraherat flertalet möjliga och kärleksfulla partners, men jag har inte varit redo, jag inser att jag skrämts av deras rena kärlek, så jag har lämnat och valt tryggheten och det välkända i ensamheten. Men att vänta på att jag ska bli redo kommer att betyda att jag kommer att förbli ensam, så jag har helt enkelt bestämt mig för att jag är så redo nu som jag någonsin kommer att bli, jag är öppen för att möta kärleken genom en annan människa i partnerskap, jag väljer tvåsamhet, även om det skrämmer mig, men tanken att fortsätta att sluta mitt liv ensam skrämmer mig mer.
Jag tar ett djupt andetag och gör ett medvetet val att välja kärleken, jag vill växa och utvecklas i en relation och jag gör mig redo för att påbörja sökandet efter min kompletta polaritet.
Tänk att det skulle krävas 44 år och ett möte med Ayahuasca innan jag kom fram till att jag är så redo som jag kan bli för att möta kärleken! ???
Länge leve kärleken! ❤
——————————
On my way back on the road again. Tomorrow I leave Sweden again to continue with my journey around our beautiful planet. This time, the destination is a little bit closer than last time, Amsterdam and exploring Europe for some time. This time differs significantly from previous stage, this time I will travel with friends, last time I was alone for 5 months in Southeast Asia.
So much has happened since I landed on Swedish soil June 17th, and my whole life experience has changed since my meeting with ayahuasca just little bit more than three weeks ago. Everything that I once believed about myself and others has changed. Whatever I thought I should experience, I did not, and everything I thought it would be, it was not.
It’s like every atom of me is surrounded by a bright light so strong that I can not even see my shadow, there’s absolutely no place to hide and everything that I used to be and more or less unconsciously tried to hide from myself and from others, is now strongly illuminated by the bright light and there is no chance that I can close my eyes or hide anymore. My existence is full of mixed experiences and feelings, and as I have written before, feelings is something that for a long time has gradually subsided in my body and finally completely disappeared.
When I choose to step through EXIT, I did not understand what the consequence was, a life without feelings, other than a constant feeling of   contentment. When the understanding of what it actually meant landed in me, my search started  for a way back to the feelings and to my body, and through my experiences with ayahuasca, I finally found the way back to my body and to my feelings again.
What I can say now is that it was pretty nice to be without all these feelings, and the insight of it is that I, as a human, will never be satisfied, I will always continue the pursuit for more ~ ​​less ~ forward ~ back ~ new and different. Life is a constant exploration of the self. But without emotion, it will be harder to create experiences in life, it will be harder to pursue my purpose here on earth, to experience life! So even though the ongoing process also offers less pleasant feelings such as anxiety, panic and fear, I’m grateful for every little feeling that moves in my body and I’m grateful for the awareness I still have and that helps me get through and beyond even the heaviest emotions. I breathe and experience.
Through this headlamp of light that does not allow a small part of me to hide, the process continues, and I, among other things, had to look at what it is that actually is important in my life, at all levels, and the focus for the future has changed and looks different today than just a month ago. Perhaps it will even look even more different in a month from now. But my will to experience the world by having fun has not changed, but the way I want to do it has slightly changed, and the nearest future will be an exploration of creating the optimal conditions.
One thing that I realize is important to me to follow my longing after a partnership, the longing to meet my perfection and incompleteness through another, and on the basis of that, create the ultimate and perfect relationship for both of us. I realize that I’ve had a lot of excuses and created several external circumstances, because I did not dare to meet myself in relation to another person, but to continue my exploration of myself from this point in life, it’s just in a relation that I feel I have the biggest potential to grow, and that’s the area I’ve explored least of so far in my life.
I had what I call ”a meeting with death” a while ago and it gave me perspective on my life, on what I want to experience before leaving this life and physical body.  I’ve had a magical and rich life so far, and I have experienced many of my dreams and I am living in others, so I continued on to what I have left and wish to experience before I die, and it is unconditional love in a relationship.
I have also realized that I do not have to lose myself even if I need another person, I’m not less strong just because I want to be vulnerable, I’m no less worth loving just because I set loving boundaries.
Through my meetings with Ayahuascan and Bufo, I have felt and experienced unconditional love and I realize that I’m no longer scared, and at the same time I’m terrified. I am terrified of the unconditional love just because it is unconditional, there is nothing that can withstand that power and a collapse is inevitable, the encounter with the unconditional rip off all defenses and walls and you stand absolutely naked infringe of love, It scares me, but I will not let it stop me anymore.
One insight I received the other day was that I did not, as I previously thought, attracted only impossible relationships and men. I have also attracted several possible and loving partners, but I have not been ready, I realize that I am afraid of their pure love, so I have left and chosen the security and the well-known single life. But waiting for me to get ready will mean I’ll stay alone, so I’ve simply decided that I’m so ready now that I’ll ever be, I’m open to meet love through another person in a partnership, I choose togetherness, although it scares me, but the thought of continuing and to end my life alone scares me more.
I take a deep breath and make a conscious choice to choose love, I want to grow and develop in a relationship and I’m getting ready to start the search for my complete and perfect polarity.
Imagine that it would take 44 years and a meeting with Ayahuasca before I realized that I’m as ready as I can be to meet love!
Long live love ?

Kommentera