Livet, jag kommer!!

Kontrollbehov……hm…..det är en oerhört intressant sak…..

Större delen av mitt liv har jag gjort mig bästa för att styra mitt inre via mitt yttre, med vackra saker, ordning och reda, rent och organiserat.

Jag har känt och jag har tänkt men inte reflekterat över varför jag känt si eller så eller varför jag tänkt si eller så, och jag har alltid haft en känsla av rastlöshet inom mig och alltid vela ”vidare” någonstans, och alltid känt att det måste finnas något mera än detta. Är det så här livet ska vara? Inrutat och planerat till varje liten detalj, med plan B-Ö i reserv i fall plan A inte går som jag tänkt. Ett liv fyllt med rutiner och måsten. Allt bara för att det ska vara så, för det är vad alla andra gör, så det är bäst att jag gör samma jag med, då är jag normal och accepterad. På utsidan i alla fall.

Så alla dessa tankar och känslor får vara kvar inom mig, olösta och osorterade, kvar inom mig där ingen ser dom.

Alla dessa vänner, bekanta och välkända ansikten runt om mig, alla dessa roliga saker vi gjort tillsammans och alla minnen som skapats. Ändå har jag suttit där med en känsla av att inte vara fullt närvarande, att inte vara nöjd utan ändå längta och undra över en annan sorts liv. Kanske kan jag känna mig hemma och tillfreds på en annan planet……!?

Tankarna och upplevelserna har varit många och ibland även smärtsamma.

Fast det är i alla fall jag själv som kontrollerat dom, jag har bestämt när, vart och hur dessa tankar och känslor får finnas inom mig, det känns tryggt…….tills det brister och det inte fungerar längre, för jag håller på att bli sjuk! Min kropp vill inte vara med längre och protesterar högljutt. Men det går att dämpa kroppens signaler, med piller och genom att stänga av ännu mera. Mera kontroll. Jag behöver bara anstränga mig liiiiite mera.

Tills en dag när inte det heller hjälper. Jag tvingas till ett val. Antingen så fortsätter jag på detta vis och troligtvis dör på kuppen eller så väljer jag att bryta mig loss helt och hållet och börja lyssna inåt på signalerna, släpper kontrollen och vågar leva.

Jag valde det sista, jag valde livet och jag valde att leva. För varje dag så släpper jag kontrollen mer och mer och jag får fler och fler nycklar till fullkomlig frihet, en i taget och i den takt som jag är redo att ta till mig dom.

Nya insikter och nya nivåer av medvetenhet och självinsikt haglar tidvis över mig och jag kryper ihop till en liten boll, gråter och tror inte att jag orkar mera. Medvetenhet är smärtsamt och ibland brutalt.

Men fullkomligt nödvändigt om jag vill leva ett liv i frihet och till fullo.

I skrivande stund så är jag på en ny stig av medvetenhet, en stig som jag nosat på tidigare men inte varit riktigt redo att vandra än. Men nu har jag valt att det är dags att följa den och se vart den leder. Det är stigen för att släppa på den i re kontrollen, kontrollen över vad som händer i och med min kropp. Släppa på alla tankar och krav på resultat.

För mig har det varit (är) viktigt med resultat. Gör jag något så vill jag se och eller känna resultat. Tex. träning = muskler, diet = viktnedgång, solning = brun osv.

Vad som händer utanför min kropp och yttre upplevelser har jag för längesen släppt kontrollen över, där lever jag i tillit och har inget behov av att planera eller lägga mig i alltför mycket, likaså med mina tankar och känslor. Dessa områden är idag ”välkänd” mark och genererar ingen rädsla.

Men det finns en nivå inom mig dit jag ännu inte beviljats fullt tillträde, det finns något där inne som en del av mig är livrädd för att komma i kontakt med. Den delen som innehåller en stor nyckel på vägen mot frihet. Den väg jag nu valt att styra in på, den nyckel jag nu gett mig ut för att leta efter, vilket innebär att ta kontrollbehovet till en ny nivå, och släppa taget liiiite till.

Andas… andas…… jag vet att jag är buren……

Livet, jag kommer!

Kommentera