Jag återupplever allt på nytt. / I am relive everything again.

Sedan jag under ett ayahuasca retreat för dryga veckan sedan återupplevde min födelse så har mitt liv bokstavligen varit som att jag är nyfödd och jag får uppleva alla livets skeden fram tills idag ännu en gång.
Jag upplever det som att jag har fått en ny chans att leva om mitt liv, eller rättare sagt, en chans att läka mitt livs tidigare sår. Chansen att läka den traumatiska upplevelsen av att födas, den både känslomässiga och fysiska smärta som jag upplevde och som jag ser har präglat hela mitt liv. Känslan av att ha blivit, mot min vilja, tvingad hit till jorden. Känslan av att inte vilja vara här, att bara längta ”hem”.
Allt jag gör och upplever nu är som för första gången och jag inser att jag fått en andra chans till livet genom att få möjlighet att läka ut alla gamla trauman som suttit i kroppen.
Jag har på denna dryga vecka fått läka upplevelsen av den första kärleken, den första gången jag fick mitt hjärta krossat, nervositeten och besvikelsen då jag blev av med min oskuld att ”var det inte mer än så här”, upplevelsen av att inte passa in och känslan och rädslan av att inte vara tillräckligt bra eller duga som jag är. Jag har fått läka ilskan och besvikelsen av att bli lämnad av min pappa som dog när jag var 7 år, jag har fått läka upplevelsen av drömmar som går i kras och förväntningar som inte infrias.
Och ständigt närvarande är en flod av känslor starkare än någonsin, och trots att vissa dagar är oerhört tunga så känner jag hela tiden både glädje och tacksamhet över att känna igen och över att ha ett sådant starkt och inlevelsefullt känslopaket installerat.
Äntligen så känner jag mig mänsklig för första gången på väldigt länge!
Livet gör mig ödmjuk, det finns så mycket som jag vill uppleva innan jag lämnar livet och återgår till att förenas i oneness och jag ser fram emot fortsättningen av att läka ut resterande trauman från mitt liv.
Under retreaten så ledde insikterna en efter en till att jag kunde släppa taget om det största traumat i mitt liv, min pappas död. Jag förstår att jag 7 år gammal på hans dödsdag kapslade in minnet av honom och känslorna för honom inom mig, jag stoppade in dom djupt in i min mage och där har jag bevarat och försvarat dom med mitt liv.
Jag hade som intention för retreaten att läka min fysiska kropp, och det är framför allt magen som varit mitt största problem. När jag insåg att det var den lilla flickan inom mig som krampaktigt hållit fast i det enda som hon hade kvar av sin pappa så kunde jag också släppa taget om honom, även fysiskt, och att inse hur mycket ”onödigt” lidande som jag förorsakat mig själv och att samtidigt känna en sådan lättnad över att äntligen vara fri, fri från bördan att bära min pappas död och fri till att äntligen leva mitt liv som en hel individ, och sorgen över att han är borta, allt detta tillsammans har varit så läkande på den djupaste av de djupaste nivåerna, och att nu efter det få möjlighet att läka alla senare trauman också, det gör mig djupt tacksam och ödmjuk inför livet.
Tänk hur en liten flickas kärlek, rädsla och sorg över att mista sin pappa kan skapa djupa och livslånga sår och präglingar och samtidigt även skapa fysisk sjukdom. Lika fort som en bubbla spricker kunde jag uppleva en fysisk läkning. Något som har funnits inne i min mage är bokstavligen nu borta. Jag känner mig tom på ett bra sätt, som att jag helt plötsligt har en massa space inom mig, och jag märker det tydligt på min andning, för de andetag jag tagit tidigare räcker inte till, för jag har mera plats nu och behöver därmed andas djupare än tidigare för att fylla mina lungor.
Jag har nu också möjligheten att träffa en partner som kan möta mig på alla nivåer nu när jag undermedvetet inte längre söker efter en partner som kan fylla min pappas plats. Livets möjligheter radas upp framför mig och jag känner äntligen att jag kan ta medvetna beslut som gynnar mig och andra utan att influeras av den lilla flickans kärlek till sin pappa och jag kan äntligen sätta kärleksfulla gränser för mig själv utan att känna rädsla för att vara till besvär.
Jag är fri, jag är hel, jag är läkt och jag är pånyttfödd, och jag är mig själv oändligt tacksam för mitt mod att våga möta mig själv och mina djupaste rädslor.
Jag älskar mig och ser fram emot att nyfiket fortsätta att utforska livet med nya ögon och sinnen som är uppskruvade på max! Jag kan känna igen och jag älskar varje stund ❤??
————————————
Since I during an ayahuasca retreat a little more than a week ago, relived my own birth, my life has literally been like being  a newborn again and I’ve experiencing all parts of my life until today all over again.
I experience it as I’ve been given a new chance to relive my life, or rather, a chance to heal my earlier wounds. The chance to heal all previous traumatic experience of being born, both the emotional and physical pain that I experienced and which I now see has characterized my whole life. The feeling of being, against my will, forced into this life on Earth. The feeling of not wanting to be here, just longing for ‘home’.
All I do and experience now is like for the first time, and I realize that I have a second chance by being able to heal all old trauma that I have been stored in my body. During this previous week, I have had the chance to heal the experience of my first love, and the first time I got my heart crushed, the nervousness and disappointment when I lost my virginity, ”was this all? Isn’t it any more than this?,” the experience of not fitting in and the feeling and fear of not being good enough or dough as I am.
I have healed the anger and the disappointment of being left by my dad who died when I was 7 years old, and I have had the experience of healing my crushed dreams, and expectations that was not infused.
And constantly present inside of me is a river of feelings stronger than ever before, and even though some days are extremely tough, I’m all the time feel both joy and gratitude over to feel again and to have such a strong and enviable emotional package installed. At last, I feel human for the first time in a very long time!
Life makes me humble, there is so much I want to experience before I leave this life and return to oneness and I’m looking forward to the healing of the remaining trauma from my life.
During the retreat, the insights one by one lead me to let go of the biggest trauma of my life, the death of my father. I realised that I, 7 years old on his death day, putted the memory of him and the feelings for him inside of me, I put them deep into my stomach and there I have preserved and defended them with my life until little more than a week ago.
My intention for the retreat was to heal my physical body, and it has been the stomach that has been my biggest problem. When I realized that it was the little girl inside of me who had  stubbornly hold on to all that she had left of her father, I could finally let go of him, even physically.
And to realize how much ”unnecessary” suffering I’ve caused myself and at the same time feeling such a relief to be free at last, free from the burden of carrying my father’s death and free to finally live my life as an whole individual being, and the sorrow that he is gone, all this together has been a healing at the deepest of the deepest levels, and that now after that, I have the opportunity to heal all the later traumas also, I’m deeply grateful and humble to life.
Just imagine how a little girl’s love, fear and sorrow of losing her father can create such deep and lifelong wounds and embossments, and also create physical illness. As quick as a bubble bursts, I could experience a physical healing. Something that has been inside my stomach is literally now gone. I feel empty in a good way, like I suddenly have a lot of space inside me, and I can clearly notice it on my breath, because the breaths I’ve taken before is not deep enough now, I suddenly have more space and need to take deeper breaths than earlier to fill my lungs.
I now have the opportunity to meet a partner who can meet me at all levels, now when I subconsciously no longer searching for a partner who can fill my fathers place.
Life’s all possibilities are lined up in front of me and I finally feel that I can make conscious decisions that benefit both me and others without being influenced by the little girl’s love for her father, and I can finally put loving limits for myself without feeling afraid of being to trouble.
I’m free, I’m whole, I’m healed and I’m
reborn, and I’m endlessly grateful for my courage to meet myself and my deepest fears. I love myself and I’m looking forward to curiously continuing to explore life with new eyes and senses that are screwed up at to maximum! I can feel again and I love every moment ❤??

Kommentera