Det är stiltje. / Lull

Stiltje.

Det är så stilla, så stilla inom mig. Inga pågående processer, inget att bearbeta, inget att integrera. Eller så är det exakt precis det som pågår, på en sådan djup nivå att ”jag” upplever det som helt stilla.
Första dagarna tillbaka här i Sverige så kände jag mig lite desorienterad. Det var inte alls enligt min plan att redan och att återigen beträda svensk mark. Men jag är glad att jag gjorde det, glad att jag lyssnade på vad kroppen ville och åkte hit så att den får sin vila och återhämtning som den så väl förtjänar.
Under min resa i Sydostasien så har alla de vanliga sakerna som jag brukar göra för vila och återhämtning inte riktigt fungerat, kroppen har sista tiden inte svarat på meditation och stillhet, utan den har bara blivit tröttare och tröttare.
Så fick jag en dag frågan av en vän: ”har du frågat kroppen vad den behöver för att vila och återhämta sig?”
Eeeeehhhhhhee……! Fråga kroppen….?! Jag insåg att jag inte har gjort det, utan bara av vana fortsatt att göra sånt som har fungerat förut, jag har kört på och gjort på samma sätt som alltid, och helt enkelt valt att använda de tekniker och verktyg som jag alltid gjort, av ren rutin, helt utan att kolla med kroppen om det fortfarande är vad den vill ha!
Så frågan blev ett riktigt wake up call 😉
När jag frågade kroppen vad den ville så blev svaret ”hem till Sverige”.
Jag förstår varför, här är allt hemvant och känt, här behöver inte kroppen konstant processa massa nya intryck. Den kan slappna av och få den välbehövliga återhämtning som den behöver, och den kan integrera alla de intryck som jag under de senaste 5 månaderna i Sydostasien har fyllt mig med.
Därför upplever jag idag att det är stilla, tyst och processlöst inom mig.
Jag har lärt mig så mycket sista tiden om hur viktigt det är att bejaka alla delar av mig, och att stanna upp ibland och kolla av med de olika delarna av mig själv vad som gäller nu, i stället för att som jag gjort, tagit för givet att det fortfarande är samma som gäller och kört på i invanda fotspår. Jag tyckte att jag har varit duktig men har insett att allt bara gått av vana och på rutin. Jag har tagit kroppen för givet och inte varit tillräckligt lyhörd. Jag har även insett jag  kommunikationen med min kropp idag inte fungerar på samma sätt som tidigare. Nu när jag upplever alla utanför mig själv i stället för inom mig som jag alltid gjort tidigare genom tydliga känslor, så förstår jag att jag behöver använda och aktivera andra sinnen än känslor för att kommunicera. Så bland annat så tränar jag nu på att lyssna och se istället.
Här hemma så har jag har blivit tröttare för var dag, så jag har använt mycket av tiden till att sova och nu bara för ett par dagar sedan så känns det som att det vänt, energin börjar att komma tillbaka och det känns som att ”proppen” släppt och integreringen börjar att bli klar.
Insikterna gällande framtiden har haglat in och allt går blixtsnabbt. Det finns inget motstånd inom mig utan acceptansen infinner sig direkt. Planer ändras ibland från timme till timme, allt beroende på inkommande insikt, och jag njuter av att vara så flexibel och töjbar, och av att ha förmågan att kunna ändra mig.
Genom varje möte och varje upplevelse så har jag lärt mig något nytt, jag har plockat små bitar överallt och bygger en plattform för framtiden som just nu passar mig utmärkt. Det blir ett fortsatt liv som nomad, med en del korrigeringar och förändringar. Fas 1 är klar, nu förbereder jag inför fas 2.
Jag har levt utan ett eget hem i nästan 9 månader nu, och det är en helt fantastisk tid i mitt liv! Jag älskar livet som hemlös och nomad, det ger mig en sådan frihet och glädje att kunna röra mig som jag vill alldeles fritt över planeten. Jag mår helt klart bäst utav rörelse och det är i rörelse som jag också är som mest kreativ.
Jag insåg också när jag kom tillbaka
att jag under min resa lyckats slutföra alla pågående projekt, så nu är det även en ny fas i mitt liv gällande framtida projekt. Jag har ingen aning om vad som vill skapas och den ovissheten får det att bubbla inom mig, för det betyder att allt och vad som helst är möjligt!
Jag kommer att vara kvar en liten stund till på svensk mark och ordentligt låta kroppen återhämta sig och integrera allt som jag upplevt, samt passa på att njuta av sommaren och av både nya och gamla vänskaper, men sen bär det av ut i världen igen! Jag är redo för fas 2 av mitt fortsatta liv, klokare, ödmjukare och kärleksfullare än tidigare.
Tack för livet ??❤
—————————————————-
Lull.

Inside me it’s so lull, so calm. No ongoing process, nothing to process, nothing to integrate. Or maybe it’s exactly what’s going on, on a such deep level that “I” experience it as lull and quiet.
My fist couple of days back here in Sweden I felt a little bit disoriented. It was not aligned with my plan at all to set foot on Swedish ground this quick again. But I’m glad I did, glad that I listened to what my body wanted and went here to let it get the rest and recover that it so much deserve.

During my journey in South East Asia all the usual things I normally do to rest and recover haven’t worked, my body haven’t answered to meditation and stillness. Instead it has become more and more tired.
And then one day, a friend of mine asked me if I had asked my body what it needs to rest and recover.
Eeeehhhhhheeeee! Asked my body…….?!!  I realised that I hadn’t done that, I had just kept going on like before, doing the same things as I use to, on pure routine and habit, without having a thought of asking my body if it’s still what it wants.
So the question become a real wake up call 😉
When I asked what my body wanted and needed, the answer was “home to Sweden”. I understand why, here all is familiar and known, here doesn’t the body need to constantly process a lot of new impressions. It can relax and get the well needed recovery it needs, and it can integrate all the impressions that I during the latest 5 month in south east Asia have experienced. That’s why I now experience that all is calm, quiet and without processes inside.
I’ve learned so much lately about how important it is to assent to all parts of me, and sometimes stop and check with all different parts of myself what’s accurate for the moment, instead of, as I did, take for granted that it’s still the same as always that’s accurate.
I thought I was doing good, but realise that all have just been on routine and habits. I’ve taken my body for granted and haven’t been keen enough.
I’ve also realised that the communication with my body today doesn’t work in the same way as before. Now when I experience all on the outside, instead of on the inside with clear and strong feelings as before, I understand that I have to use and activate other senses than feelings to re-establish the communication. So among other things I now practice on to listen and to see instead.
Since I got back, I’ve been more and more tired, so I’ve spent much time to sleep, and now, just a couple of days back it feels like it has turned, my energy is starting to come back and it feels like the integration begins to be completed.
I’ve insights about the future and everything is instantly. There is no resistance inside me, so acceptance comes immediately. Plans is changing, sometimes from hour to hour, all depending on the latest insight, and I enjoying to be flexible and stretchable and to have the ability to be able to change my mind.
Through every meeting and every experience I’ve learned something new, I’ve picked small pieces everywhere and building a platform for the future that for the moment suits me perfectly. It will be a continuing life as a nomad, with some corrections and changes. Phase one is ready, and now I’m preparing for phase two.
I’ve lived a life without a own home for almost nine months now, and it’s a completely amazing time of my life! I love the life as homeless and as a nomad, it gives me such a huge freedom and joy to be able to freely move and go wherever I want on the planet. I’m feeling as best to be in movement and it’s in movement that I’m the most creative.
I realised when I got back that I during the journey has succeeded to finish all previous and ongoing projects, so now it’s also a new phase in my life concerning future projects. I have no idea what will be created and this unknowingness creates bubbles inside of me, because it means that all and everything is possible!
I will be here on Swedish ground for a while and let my body rest and recover properly, and integrate all I’ve experienced, and take the opportunity to enjoy the summer and of both new and old friendships, but then I’m ready for the rest of the world again! I’m ready for phase two of the rest of my life, wiser, humbler and more loving than before.
Thanks for life ??

Lämna ett svar