Livet bjuder på intressanta vändningar! / Life offers interesting turns!

Magiskt och intressant. De orden beskriver mitt liv. Vilket ord skulle du säga beskriver ditt?

Jag har nu levt som nomad i 10 månader, vilket betyder att jag inte har ett eget ställe att kalla hemma, jag bor där jag för tillfället sover, överallt och ingenstans är hemma för mig.

Jag älskar detta liv, det ger mig sååå oerhört mycket glädje och lätthet och jag älskar friheten i att åka vart jag vill och stanna så länge som jag önskar. Jag har nått nya nivåer av att gilla mitt eget sällskap, med ingen annan än mig själv att hänga med. Jag har nått nya nivåer i att uppleva och verkligen njuta av att vara ensam och fri.

Jag har på dessa 10 månader hittills besökt 15 olika länder och haft de mest magiska upplevelser och mött underbara människor, men jag börjar nu känna att jag inte kan ge platserna som jag besöker den uppmärksamhet och energi som dom förtjänar, jag börjar med andra ord bli restrött, eller upplevelsetrött.

Den ena upplevelsen avlöser den andra och jag känner hur viktigt det är att låta intrycken integreras mellan varven. Att återgå till någon form av rutiner och vardag för att låta intrycken och upplevelserna sjunka in. Att resa och leva på det sätt som jag valt innebär oxå ett stort ansvar, ansvar mot mig själv och de jag möter på min väg. Jag har ett ansvar för vilken energi jag sänder ut och ger till andra. Jag går mer eller mindre hela tiden runt i ett tillstånd av konstant förnöjsamhet. Jag är så nöjd, lycklig och tacksam över livet och vad det erbjuder och jag känner mig oerhört privilegierad som har skapat mig detta liv! Men samtidigt så känner jag att jag vill landa någonstans, jag behöver rutiner, vardag och jag behöver ha en fast punkt ett tag.

Att vara i stillhet, rutin, kanske till och med tristess är ett sätt att integrera. Jag inser att jag är en snabb och ivrig student som lär fort och jag är hela tiden redo att lära nya saker. Och i och med att jag lär mig så fort så skiftar min energi konstant och jag behöver ombyte och rörelse. Men det innebär också att jag däremellan behöver ta ansvar för att integrera. Att låta alla intryck, lärdomar och upplevelser landa in i kroppen, låta dom sjunka in och bli en del av mig. Så efter 10 månader på luffen börjar det bli dags för mig att stilla mig en period, att vara på en och samma plats mer än några veckor. Jag behöver finna mig en plats där jag kan packa upp väskan, där jag kan skapa rutiner och där jag kan göra vardagliga saker, det är mitt ansvar. Jag vet inte idag hur det ska se ut eller vart på planeten det kommer vara, jag vet bara att det är dags nu.

Jag är van vid att växa ifrån människor i min närhet, platser och upplevelser. Jag är i ständig rörelse i min energi, och det är så jag mår som bäst. Jag inser att den enda uppgift jag har här i livet är att lära känna mig själv och växa i min medvetenhet, och denna vetskap hjälper mig att förstå varför jag ibland växer ifrån situationer, omgivningar och människor som betyder mycket för mig, vilket kan göra det fruktansvärt smärtsamt att gå vidare, men likväl för mitt eget långsiktiga välmående alldeles nödvändigt. När jag lärt mig det som en plats, person, händelse, upplevelse med mera har att lära mig så är jag redo att gå vidare, rastlösheten pockar annars på och jag stryper min kreativitet och livsglädje, så att stanna när jag är när jag är redo att gå vidare är på sikt ogynnsamt för både mig och min omgivning.

Det är en ganska intressant insikt att allt jag gör här i livet är för att lära känna mig själv. Det är mitt enda syfte här på jorden och vad jag än gör så får jag varje sekund en djupare självinsikt än tidigare. Och ju mer jag lär känna mig själv och ju mer jag bejakar det jag upptäcker, desto mer kärlek känner jag inför livet, mig själv och min omgivning.

Jag älskar att vara i ett tillstånd av observation, både att observera det som sker i det yttre och det som sker inom mig genom att betrakta det yttre. Jag är grym på självreflektion och på att vara i stillhet, att tillåta tystnaden få tala och på att skapa space för mig själv. Jag trivs i mitt eget sällskap och får oftast de bästa svaren genom att lyssna inåt, på att lyssna till tystnaden inom mig. Där har jag kontakt med allt, där i spacet av tystnad finns alla svar.

Mitt liv som nomad kommer fortsätta, och genom varje dags upplevelser så lär jag mig att korrigera och navigera för att optimera min tillvaro och mina upplevelser, och nu har jag kommit till den punkt när det snart är dags för att ta den välbehövliga pausen, den paus som jag vetat om och haft som avsikt att ta hela tiden, fast jag har skjutit den framför mig. Jag är öppen för den optimalaste lösningen och min intention är att följa flödet. Vad som än blir kommer att vara det optimalaste ????✨

—————-

Magical and interesting. That’s the words that describe my life. What word do you choose to describe your life?

I have now lived as a nomad for 10 months, which means I do not have a place to call home, I live where I currently sleep, everywhere and nowhere is home for me. I love this life, it gives me soooo very much joy and ease and I love the freedom to go wherever I want and stay for as long as I wish. I have reached new levels of loving my own company, with none other than myself to hangout with. I have reached new levels of experiences and I really enjoy being alone and free.

In these 10 months, I have visited 15 different countries so far and I have had the most magical experiences and met wonderful people, but now I feel that I can not give the places as I visit the attention or energy they deserve, in other words, I’m getting travel tired , or experience tired. One experience resolves the other and I feel how important it is to let the impressions be integrated in between. To return to some kind of routine and everyday life to let the impressions and experiences sink in. Traveling and living in the way that I have chosen implies a great responsibility, responsibility to myself and to those I meet along the way. I have a responsibility for what energy I send and give to others. I’m more or less all the time in a state of constant pleasure. I feel so happy and grateful, happy and grateful about life and what it has to offer, and I feel extremely privileged that I’ve created me this life! But at the same time I feel I want to land somewhere, I need routines and I need a fixed point for a while.

Being in silence, routine, maybe even in boredom is a way of integrating. I realize that I am a fast and eager student who learns quickly and I am constantly ready to learn and experience new things. And as I learn so quickly, my energy constantly changes, and that is just what I need, I change and movement in my energy. But it also means that, in between, I need to take responsibility for integrating. To let all the impressions, lessons, and experiences enter the body, let them sink in and become a part of me. So after 10 months on the road, it’s time for me to settle down for a period of time, to be in one place for more than a few weeks. I need to find myself a place where I can unpack my bag, where I can create routines and where I can do everyday and ordinary things, it is my responsibility. I do not know today how it could itch should look or even where on the planet it will be, I just know it’s time now.

I’m used to growing apart from people in my vicinity, places and experiences. My energy is in constant motion, and that’s when I feel as best. I realize that the only task I have here in life is to get to know myself and to grow my consciousness, and this knowledge helps me to understand why I sometimes grow apart from situations, environments, and people that matters to me, which can make it terribly painful to move on, but for my own long-term well-being, it’s also absolutely necessary. When I learned what a place, person, event, experience, etc. have to teach and learn me, I’m ready to move on, the feeling of restlessness picks on me and my creativity and joy of life decreases, so to be ready to move on and to keep staying, is in the long term unfavorably for both me and for my environment.

It’s a pretty interesting insight that everything I do here in life is to get to know myself. It’s my only purpose here on earth, and whatever I’m doing, I get a deeper self-awareness than i had in the second before. And the more I get to know myself and the more I affirms what I discover, the more love I feel for life, myself and for my environment. I love being in a state of observation, both to observe what is happening in the exterior and what is happening within me by looking at and observing the exterior. I am awesome of self-reflection and being in silence, allowing silence to speak, and creating space for myself. I enjoy myself in my own company and I usually get the best answers by listening inwards, listening to the silence within me. There I have contact with everything, there in the space of silence, there are all the answers.

My life as a nomad will continue, and through each day’s experiences, I learn to correct and navigate to optimize my life and my experiences, and now I have come to the point when it’s time to take the well needed break, the pause I knew about and intended to take all the time, though I put it in front of me. I am open to the optimal solution and my intention is to follow the flow. Whatever will be, will be the best ????✨

Jag är ute på vift igen / I’m out on the road again

Ute på äventyr igen.

Varje dag är ett äventyr och vissa dagar bjuder på mer spännande äventyr än andra. Jag är sedan ett par veckor på luffen igen, denna gång är det Europa som jag upplever. Vägen leder genom Holland, Belgien, Luxemburg, Tyskland, Österrike, Tjeckien och tillbaka till Tyskland innan jag i mitten av september återvänder en sväng till Sverige igen.
Jag fick häromdagen en av de största insikterna på länge. En insikt som helt vänt upp och ner på min tillvaro och frigjort mängder med energi. Den har kommit till mig under en tid nu i små små delar åt gången för att nu plötsligt bli komplett och fullkomligt skaka om min tillvaro.
Jag har brutit mig loss från en livslång prägling och mönster och jag kan äntligen med hela mitt väsen sätta kärleksfulla gränser för mig själv. Visst har jag satt kärleksfulla gränser tidigare, men ibland har det djupt där inom mig varit kopplat till en känsla av skuld och dåligt samvete. Ibland så har jag till och med inte lyckats att uttrycka mina gränser, dom har fastnat i halsen på mig även om mitt inre har skrikit. I och med denna blockering och mönster så har jag otaliga gånger genom åren tillåtit både fysiska, känslomässiga och energimässiga övergrepp från personer som jag på olika sätt varit i kontakt med.
Jag har helt enkelt inte haft känslan av egenvärde integrerad i hela mig, bara i vissa delar av mig.
Den senaste tiden så har jag gång på gång fått möta olika situationer från mitt förflutna och dom har varit kraftigt belysta med en strålkastare och tydligt visat mig ”förut gjorde och valde du så här i en likande situation. Du kan nu välja att göra på ett annat sätt denna gång och bryta mönstret en gång för alla”. Så jag har valt om och gjort annat hela tiden sedan dess, och varje gång så känns det sååååå oerhört varmt och mjukt inom mig när jag väljer annat.
Steg efter steg så har de olika situationerna guidat mig till att integrera självvärde och självrespekt inom mig på nya nivåer, så att den frigörande insikten kunde landa in med sin fulla kraft häromdagen.
Livet bjuder verkligen på spännande erfarenheter och desto mer ansvar jag tar för mina insikter och mig själv, desto mer levereras. När jag tittar tillbaka på mitt liv så är det just ansvar som varit den avgörande aspekten. Jag tränar varje dag på att ta ansvar för min medvetenhet och vart jag fokuserar min energi, vissa dagar är det enklare än andra, och ibland behöver jag riktigt tryckas ner i skorna för att komma till insikt och för att förstå och för att sen antingen släppa taget eller ta ansvar, och det slår aldrig fel, leveransen är i nästa steg alltid en expansion.
Vår största motståndare är alltid vi själva och de rädslor vi bär på inom oss. När vi har modet att möta våra rädslor så finns där bakom magiska upplevelser. Vi prövas varje dag och har i varje stund möjligheten att välja något nytt och något annat, att välja det som resonerar med vårt inre och vårt hjärta. Vi kan alltid välja om vi vill gå vägen som leder bortanför rädslan eller så kan vi välja att fortsätta att gå på samma trygga och välbekanta väg som vi alltid gått på.
Valet är hela tiden ditt eget, även om ditt val är att du inte har ett val. Jag har bett om att få vägledning och guidning i min fortsatta utveckling av mitt medvetande, och vissa dagar ångrar jag djupt att jag bett om det, oftast de dagar när jag är nära en kollaps, men så kommer dagen då kollapsen skett och jag befinner mig bortom, den dagen som expansionen levereras, och i den stunden så är jag mig själv djupt tacksam för att jag ännu en gång hade modet att välja en annan väg och att jag hade styrkan att ta ansvar. Vissa insikter vill man bara inte vara utan, för dom förändrar och underlättar ditt liv radikalt.
Så jag går vidare och lär mig om mig själv, för jag vet aldrig när just DEN insikten ramlar in.
Länge leve medvetenhet och ansvar ???❤️
———————
I’m out on new adventures again.

Every day is an adventure, and some days offers more exiting adventures than others. Since a couple of weeks I’m out on the road again, this time it’s Europe I’m exploring. The path leads through Holland, Belgium, Luxemburg, Germany, Austria and Czech Republic before I’m returning to Sweden for a while in the middle of September.
The other day I had one of the biggest insights in a long time. An insight that totally turned my existence up side down and set a huge amount of energy free. It has come to me during a period of time in small small pieces at the time, so it now suddenly could become complete and shake my existence around.
I’ve broken my self loose from a lifelong imprint and pattern and finally with my whole being, I can set loving boundaries for my self. Sure, I have been able to put loving boundaries before as well, but sometimes it has deep inside been connected to a feeling of guilt and shame and with bad conscience. Sometimes I haven’t been able to express my boundaries, they have get stuck in my throat, even if I have screamed loudly on the inside. Since I’ve had this blocking and old pattern, I have time after time through the years allowed both physically, emotionally and energetically abuse from people I’ve in different ways been in contact with. I have simply not had a feeling of self value integrated in my whole being, just in some parts.
Lately I’ve time after time meet different situations from my past and they have been put in to the bright light and clearly showed me “before you did and chose like this in a similar situation. You can now choose to do this in a different way and once and for all break the pattern.” So since then I’ve chosen different, and every time I choose different, it feels sooooooo warm and soft inside of me.
Step by step have all the different situations guided me to integrate self value and self respect inside of me, so that finally the releasing insight with full power could land the other day.
Life is really offering exiting experiences and the more responsibility I take for my insights and myself, the more is being delivered. When I look back at my life, it’s responsibility that has been the vital aspect. Every day I’m training to take responsibility of my awareness and where and how I’m focusing my energy, some days is easier than others and sometime I need to get really squeezed down in my shoes to become aware and then let go or take responsibility, and it never ends up wrong, the delivery is always an expansion in the other end.
Our biggest opponent is always ourselves and the fears we carry around inside. When we have the courage to meet our fears and go beyond, there are some magical experiences waiting.
We are trained every day, and in every moment we can choose something different and choose what’s resonate with our inner being and our heart. We can always choose if we want to stay on the safe and well known road we always been on, or if we want to go beyond the fear and change path.
The choice is always yours, even if you choose that you don’t have a choice.
I have like my ago asked for guidance in my continued development of my consciousness, and some days I deeply regret that I asked for that, mostly the days when I’m close to a collapse, but then the day comes when the collapse have happened and I’m beyond, that day the expansion is delivered, and in that moment, I’m myself deeply grateful for having the courage to once again choose another path and that I had the strength to take responsibility. Some insights you just not want to be without, because they will change and make your life radically easier. So I just keep on walking and learning because I never know when THE insight is coming!
Long live awareness and responsibility ???❤️

Det är stiltje. / Lull

Stiltje.

Det är så stilla, så stilla inom mig. Inga pågående processer, inget att bearbeta, inget att integrera. Eller så är det exakt precis det som pågår, på en sådan djup nivå att ”jag” upplever det som helt stilla.
Första dagarna tillbaka här i Sverige så kände jag mig lite desorienterad. Det var inte alls enligt min plan att redan och att återigen beträda svensk mark. Men jag är glad att jag gjorde det, glad att jag lyssnade på vad kroppen ville och åkte hit så att den får sin vila och återhämtning som den så väl förtjänar.
Under min resa i Sydostasien så har alla de vanliga sakerna som jag brukar göra för vila och återhämtning inte riktigt fungerat, kroppen har sista tiden inte svarat på meditation och stillhet, utan den har bara blivit tröttare och tröttare.
Så fick jag en dag frågan av en vän: ”har du frågat kroppen vad den behöver för att vila och återhämta sig?”
Eeeeehhhhhhee……! Fråga kroppen….?! Jag insåg att jag inte har gjort det, utan bara av vana fortsatt att göra sånt som har fungerat förut, jag har kört på och gjort på samma sätt som alltid, och helt enkelt valt att använda de tekniker och verktyg som jag alltid gjort, av ren rutin, helt utan att kolla med kroppen om det fortfarande är vad den vill ha!
Så frågan blev ett riktigt wake up call 😉
När jag frågade kroppen vad den ville så blev svaret ”hem till Sverige”.
Jag förstår varför, här är allt hemvant och känt, här behöver inte kroppen konstant processa massa nya intryck. Den kan slappna av och få den välbehövliga återhämtning som den behöver, och den kan integrera alla de intryck som jag under de senaste 5 månaderna i Sydostasien har fyllt mig med.
Därför upplever jag idag att det är stilla, tyst och processlöst inom mig.
Jag har lärt mig så mycket sista tiden om hur viktigt det är att bejaka alla delar av mig, och att stanna upp ibland och kolla av med de olika delarna av mig själv vad som gäller nu, i stället för att som jag gjort, tagit för givet att det fortfarande är samma som gäller och kört på i invanda fotspår. Jag tyckte att jag har varit duktig men har insett att allt bara gått av vana och på rutin. Jag har tagit kroppen för givet och inte varit tillräckligt lyhörd. Jag har även insett jag  kommunikationen med min kropp idag inte fungerar på samma sätt som tidigare. Nu när jag upplever alla utanför mig själv i stället för inom mig som jag alltid gjort tidigare genom tydliga känslor, så förstår jag att jag behöver använda och aktivera andra sinnen än känslor för att kommunicera. Så bland annat så tränar jag nu på att lyssna och se istället.
Här hemma så har jag har blivit tröttare för var dag, så jag har använt mycket av tiden till att sova och nu bara för ett par dagar sedan så känns det som att det vänt, energin börjar att komma tillbaka och det känns som att ”proppen” släppt och integreringen börjar att bli klar.
Insikterna gällande framtiden har haglat in och allt går blixtsnabbt. Det finns inget motstånd inom mig utan acceptansen infinner sig direkt. Planer ändras ibland från timme till timme, allt beroende på inkommande insikt, och jag njuter av att vara så flexibel och töjbar, och av att ha förmågan att kunna ändra mig.
Genom varje möte och varje upplevelse så har jag lärt mig något nytt, jag har plockat små bitar överallt och bygger en plattform för framtiden som just nu passar mig utmärkt. Det blir ett fortsatt liv som nomad, med en del korrigeringar och förändringar. Fas 1 är klar, nu förbereder jag inför fas 2.
Jag har levt utan ett eget hem i nästan 9 månader nu, och det är en helt fantastisk tid i mitt liv! Jag älskar livet som hemlös och nomad, det ger mig en sådan frihet och glädje att kunna röra mig som jag vill alldeles fritt över planeten. Jag mår helt klart bäst utav rörelse och det är i rörelse som jag också är som mest kreativ.
Jag insåg också när jag kom tillbaka
att jag under min resa lyckats slutföra alla pågående projekt, så nu är det även en ny fas i mitt liv gällande framtida projekt. Jag har ingen aning om vad som vill skapas och den ovissheten får det att bubbla inom mig, för det betyder att allt och vad som helst är möjligt!
Jag kommer att vara kvar en liten stund till på svensk mark och ordentligt låta kroppen återhämta sig och integrera allt som jag upplevt, samt passa på att njuta av sommaren och av både nya och gamla vänskaper, men sen bär det av ut i världen igen! Jag är redo för fas 2 av mitt fortsatta liv, klokare, ödmjukare och kärleksfullare än tidigare.
Tack för livet ??❤
—————————————————-
Lull.

Inside me it’s so lull, so calm. No ongoing process, nothing to process, nothing to integrate. Or maybe it’s exactly what’s going on, on a such deep level that “I” experience it as lull and quiet.
My fist couple of days back here in Sweden I felt a little bit disoriented. It was not aligned with my plan at all to set foot on Swedish ground this quick again. But I’m glad I did, glad that I listened to what my body wanted and went here to let it get the rest and recover that it so much deserve.

During my journey in South East Asia all the usual things I normally do to rest and recover haven’t worked, my body haven’t answered to meditation and stillness. Instead it has become more and more tired.
And then one day, a friend of mine asked me if I had asked my body what it needs to rest and recover.
Eeeehhhhhheeeee! Asked my body…….?!!  I realised that I hadn’t done that, I had just kept going on like before, doing the same things as I use to, on pure routine and habit, without having a thought of asking my body if it’s still what it wants.
So the question become a real wake up call 😉
When I asked what my body wanted and needed, the answer was “home to Sweden”. I understand why, here all is familiar and known, here doesn’t the body need to constantly process a lot of new impressions. It can relax and get the well needed recovery it needs, and it can integrate all the impressions that I during the latest 5 month in south east Asia have experienced. That’s why I now experience that all is calm, quiet and without processes inside.
I’ve learned so much lately about how important it is to assent to all parts of me, and sometimes stop and check with all different parts of myself what’s accurate for the moment, instead of, as I did, take for granted that it’s still the same as always that’s accurate.
I thought I was doing good, but realise that all have just been on routine and habits. I’ve taken my body for granted and haven’t been keen enough.
I’ve also realised that the communication with my body today doesn’t work in the same way as before. Now when I experience all on the outside, instead of on the inside with clear and strong feelings as before, I understand that I have to use and activate other senses than feelings to re-establish the communication. So among other things I now practice on to listen and to see instead.
Since I got back, I’ve been more and more tired, so I’ve spent much time to sleep, and now, just a couple of days back it feels like it has turned, my energy is starting to come back and it feels like the integration begins to be completed.
I’ve insights about the future and everything is instantly. There is no resistance inside me, so acceptance comes immediately. Plans is changing, sometimes from hour to hour, all depending on the latest insight, and I enjoying to be flexible and stretchable and to have the ability to be able to change my mind.
Through every meeting and every experience I’ve learned something new, I’ve picked small pieces everywhere and building a platform for the future that for the moment suits me perfectly. It will be a continuing life as a nomad, with some corrections and changes. Phase one is ready, and now I’m preparing for phase two.
I’ve lived a life without a own home for almost nine months now, and it’s a completely amazing time of my life! I love the life as homeless and as a nomad, it gives me such a huge freedom and joy to be able to freely move and go wherever I want on the planet. I’m feeling as best to be in movement and it’s in movement that I’m the most creative.
I realised when I got back that I during the journey has succeeded to finish all previous and ongoing projects, so now it’s also a new phase in my life concerning future projects. I have no idea what will be created and this unknowingness creates bubbles inside of me, because it means that all and everything is possible!
I will be here on Swedish ground for a while and let my body rest and recover properly, and integrate all I’ve experienced, and take the opportunity to enjoy the summer and of both new and old friendships, but then I’m ready for the rest of the world again! I’m ready for phase two of the rest of my life, wiser, humbler and more loving than before.
Thanks for life ??

Tillbaka i Sverige igen / Back in Sweden again

Sitter på verandan hos min son och väntar på att han ska komma hem….. han är ovetandes om att jag är här. Han tror att jag befinner mig på andra sidan jorden, i Vietnams huvudstad Hanoi. Det trodde jag själv oxå att jag skulle göra fram till för några dagar sedan.

Kroppen har sista tiden protesterat på flera olika sätt och känslan av att jag ska tillbaka till Sverige har bara växt sig starkare och starkare sista tiden, ända fram tills jag för 5 dagar sedan bestämde mig för att ”okej, jag åker väl tillbaka då”.
Några timmar efter beslutet så släppte alla protester från kroppen och ett stort lugn infann sig inom mig.
Så här sitter jag nu. Utan att veta varför…… jag undrar vad jag gör här…. känner mig lite rastlös och desorienterad….. det är mulet och blåsigt…..kallare än vad kroppen är van vid….. jag sitter här och undrar vad min son ska säga…… jag ger honom hans önskning till födelsedagspresent i förskott, hans önskan var bla. att ha mig här….. och nu är jag här ❤️
Tids nog så får jag svaret på varför jag så plötsligt skulle tillbaka.
Livet kan vända på en sekund. Allt kan förändras, och jag tränar på att lyssna på kroppen och dess signaler. Ibland så fattar jag snabbt vad den försöker förmedla och ibland så tar det längre tid så kroppen skriker högre och tydligare för att jag ska fatta.
Nästan på dagen 5 månader har jag varit borta. Jag har funnit de svar jag sökte och jag har hittat mig själv på ett djupare och nyare plan. Jag vet hur jag vill leva mitt liv framöver, så syftet med resan är uppnått. Mission accomplished. Mycket fortare än jag trodde.
Livet som nomad passar mig alldeles utmärkt, jag njuter varje sekund, så jag kommer att fortsätta att resa runt på vår vackra planet, utan något egentligt mål i sikte annat än själva resan!
Alla upplevelser och fram för allt alla möten jag haft med underbara människor från olika delar av världen har hjälpt mig finna de svar jag sökte. Jag har knutit starka vänskapsband och jag har funnit delar av min själsfamilj.
Närmast nu framför mig väntar några veckor med att njuta av mina nära och kära, lite jobb och göra lite avslut, sen bär det av ut i världen igen, till att börja med några månader i Europa tillsammans med fina vänner!
Under min resa så här långt så jag har upplevt så många magiska platser och mött så många underbara människor. Jag har nått nya nivåer av min egen utveckling. Jag har utmanats, blottlagt och läkt rädslor, kontrollbehov, fördomar, präglingar, blockeringar, svagheter och styrkor. Allt samtidigt som kreativiteten har flödat och mycket har skapats.
Under dessa fem månader som ensamresande och trots att jag spenderat den mesta tiden utan något annat sällskap än mitt eget sällskap, så har jag aldrig för en sekund känt mig ensam, även om jag ibland kan ha saknat andra människors närvaro och sällskap.
Det har varit månader av fullkomlig lycka, förundran och förnöjsamhet, där jag varit närvarande och medveten i nuet under mer eller mindre varje sekund och varje upplevelse bestämt och kärleksfullt har lett mig in i detta nya rum, denna nya plats av högre medvetenhet, hållbarhet och stabilitet, och jag är här för att stanna, och nu tillbaka i Sverige en liten stund så får kroppen möjlighet att vila och integrera allt detta nya och allt upplevt. Det får tid att sjunka in på alla nivåer och slutföra transformationen. För jag är förändrad, jag är långt ifrån den samma som jag var när jag i januari lämnade Sverige, och för varje stund så känner jag mig säkrare och säkrare på att navigera i detta nya rum. Jag börjar förstå guidningen och vägledningen som finns och jag börjar lära mig det nya språket, ett steg i taget!
Jag leker mig fram i detta nya, och njuter av att experimentera med till exempel att manifestera saker och jag inser med och mer vidden och möjligheterna i just hållbarhet och stabilitet som för mig kännetecknar detta nya rum som jag idag förstår är det som kallas för upplysning, en plats så nära Nirvana som jag kan komma här på jorden och i detta liv.
Detta tillstånd kallas enligt Buddismen för ”Arahant”. En Arahant är en levande upplyst individ som fortfarande är medveten om njutning och lidande, men utan att längre på något sätt vara bunden till dem.
Nästa tillstånd är Nirvana som kan inträdas först efter att kroppen fysiskt inträtt döden.
Det finns hur mycket som helst att skriva om detta, många tankar och funderingar att dela, men det får bli i senare inlägg, nu ska jag njuta av mina nära och kära ett tag innan det återigen bär av ut i vida världen för att fortsätta mitt liv som nomad, ett liv som för tillfället passar mig som handen i handsken, ett liv där själva resan och upplevelsen är målet ???❤️??
 Vi ses ?
————————————
Sittning at the porch at my sons house, waiting for him to come home……he is unknowing that I’m here…..as far as he knows I’m still on the other side of the planet, in the capital of Vietnam, Hanoi. That’s what I thought as well until just a few days ago.
Lately my body has been protesting in several ways and a feeling of that I have to go back to Sverige has only grown stronger and stronger, until I decided five days ago that “okey, I’ll rather go back then”.

A few hours later all protests from my body had letted go and a feeling of tranquility grow inside.
So here I am. Without knowing why……I wonder what I’m doing here…….I feel restless and a little disoriented……it’s cloudy and windy……colder than my body is I use to…….I’m sitting here and wondering what my son will say……in advance I give him what he wishes for birthday, to have me here……..and now, here I am … ❤️
Sooner or later I will have the answer to why I so suddenly should go back.
Life can shift in a second. Everything can change, and I’m still training to listen and understand my body and the signal it gives me. Sometimes I understand directly what it tries to tell me and sometimes it’s taking more time and it has to shout louder and clearer for me to understand.
I’ve been on the road for almost at the day five months. I’ve got the answers I was looking for and I’ve found myself at deeper and newer levels. I know how I want to live my life from now on, so the purpose with my journey is fulfilled. Mission accomplished. Much faster than I thought.
A  nomadic life suits me perfectly, I’m enjoying every second, so this is the way I will keep going, traveling around our beautiful planet, without any particular goal except the journey itself!
All experiences, and above all, all meetings I’ve had with wonderful people from all over the world has all contributed to find the answers that I was looking for. I’ve created strong bound of friendship and I’ve also found members of my soul family.
Closest from here, I have a couple of weeks to enjoy the ones that is close and dear to me, to do some work and some closures before it’s time to go out in the world again, starting with a couple of months traveling in Europe with some friends!
So far during my journey I’ve experienced so many magical places and meet so many amazing people. I’ve reached new levels in my own personal development. I’ve been challenged, I have exposed and healed fears, control need, prejudices, embossments, blockages, weaknesses and strengths. All while creativity has flown and a lot has been created.
During five months as a solo traveler and despite that I’ve spent most of the time without any other company than my own, I’ve not for a second felt alone, even though I’ve sometimes missed the company of other human beings.
It has been months of complete happiness, astonishment and contentment, where I’ve been present and conscious here and now more or less in every second, and where every experience with a strong and steady hand lovingly has led me in to this new room, this place of higher awareness, sustainability and stability, and I’m here to stay, and now back in Sweden for a while my body has the opportunity to rest and integrate all this new and everything I’ve experienced.
It has time to integrate to all levels and complete the transformation. Because I’ve changed, I’m far from the same person I was when I left Sweden in January, and for every moment I become more and more secure of navigating in this new room. I start to understand the guidance that’s available and I start to learn the new language, one step at the time.
I’m playing my way forward and enjoying to experiment with for example to manifest things, and I realise more and more the opportunities and width of just sustainably and stability that what is for me what characterises this new room which I today understand is what is called enlightenment, a place as close to Nirvana as it’s possible to come in this life.
A state that in Buddhism is called “arahant”. A Arahant is a living enlightened person that still is conscious of pleasure and pain, but is no longer bound to them. Next state is Nirvana that only can be entered first after the physical body has died.
There is plenty left to write about this, many thoughts and ideas to share, but it have to wait until later, because now I’m going to enjoy the people close and dear to me for a while before it’s time to go back out in the big, wide world again to continue my life as a nomad, a life that’s suits me perfectly, a life where it’s the journey itself that is the goal ???❤️??
See yah ?

Utforskandet i det nya rummet. / Exploration of the new room.

Så var det då dags att lämna den läkande miljön och energin på Koh Phangan och fortsätta på min resa runt på planeten. Det är med lite sorg i hjärtat och samtidigt en stor tacksamhet som jag sätter mig på färjan över till Surat Thani och fastlandet igen.
  
På ön med sin lummiga och böljande natur och magiska solnedgångar så har jag haft mitt hem i tre veckor, blivit en del av öns rymt och puls. Andats med den, funnit näring med den, mitt hjärta har hittat samma puls som ön vibrerar av. Jag har gråtit här tillsammans med regnet, jag har skrattat här tillsammans med solen och jag har varit arg tillsammans med åskan.
 
Jag har läkt här på så många andra plan än bara fysiskt på benet och jag har transformerats här. Jag har fått den tid och utrymme som behövts för att integrera innan jag var redo att kliva in i det nya rummet av ljus, hållbarhet och stabilitet.
Jag inser att jag varit i det nya rummet ett tag redan, men jag var inte redo att stänga dörren till det gamla rummet fören i fredags. Det var först då som jag på alla nivåer var redo.
Jag har fått tecken under en längre tid, faktiskt redan från början av min resa, tecken så som att den inre guidning jag är så van vid inte alltid funnits där för mig, vilket flertalet gånger skapat en stor förvirring och frustration inom mig.
Tecken på att det är dags för mig att ta över rodret och köra själv och inte längre vara en passagerare. Tecken på att det varit tid för att bokstavligen gräva och karva ur det sista i mitt inre, att denna gång gräva ytterligare lite djupare. Jag har helt fått släppa kontrollen över min egen kropp och varit helt i händerna på sjukvården som jag inser att jag tidigare sett ner på. Jag har fått överlämna hela mig i tillit till både andras kunskap och omsorg.
När jag stängde dörren till det tidigare rummet så tog det 3 dagar så var såret läkt. Jag är redo nu, redo att själv ta över rodret och styra själv.  Jag väljer att se detta utifrån ett lekfullt perspektiv nu och leka och testa mig fram hur det är att bestämma själv och att lära av mina misstag, och samtidigt inser jag att jag har trott att jag varit en fri själ men inser att hur kan jag ha varit det när ”någon” hela tiden visat vägen…..!
Jag tror att den som visade vägen i det förra rummet var ljuset och kärleken, men nu när jag är ”vuxen” så behöver det inte visa vägen längre för nu är jag  kärleken. Så nu är jag vuxen nog att stå på egna ben, och kanske till och med leda andra till samma sak ❤
Färden går nu vidare till mer nordliga delar av Thailand, än har jag några dagar kvar på mitt 60 dagars visum så jag tänker spendera dom i Kanchanaburi , lite väster om Bangkok. I Kanchanaburi finns mycket naturområden och vattenfall, även bron över floden Kwai är belägen där. Dags för lite historia och naturupplevelser innan färden på onsdag går vidare till Kambodja och Siam Rep där jag var för 10 år sedan och hade min första upplevelse av Asien. Jag blev redan då förälskad och det ska bli intressant att komma tillbaka till den plats där min förälskelse startade. Kommer det att kännas likadant?
Jag har ingen aning om vart detta nya rum är lokaliserat eller hur jag benämner det. Kanske är det Nirvana, eller kanske är det någon annan helt annan plats i en helt annan riktning. Kanske har jag skapat något helt nytt, eller kanske är det något redan välkänt.
Jag vet i alla fall att den känsla av ensamhet och längtan efter tillhörighet som tidigare ibland tagit andan ur mig är stillad, det har den varit ett tag nu. Den hängde helt enkelt ihop med att det var det enda sätt och språk som mitt inre kunde uttrycka sig på, den enda relation jag hade till det som försökt komma igenom. Det har inte handlat om relationer och tillhörighet med andra av olika slag, utan det har helt enkelt varit så att det har handlat om min relation till livet och till mig själv. När jag nu ser tillbaka så kan jag se den röda tråden bakåt hur många människor som jag varit i kontakt med och mött genom åren alla har representerat olika delar utav mig själv och mitt liv och hjälpt mig att skapa hållbarheten och stabiliteten i detta nya rum som har inretts åt mig och av mig under en längre tid. Jag har i möten med andra fått mer och mer kvitton på att jag är på rätt väg, att jag är på väg att uppnå allt jag någonsin önskat, och här är jag nu i den hållbara och stabila skapelse av alla mina drömmar och önskningar! Här är allt redan, så längtan och känslan av ensamhet behövs inte längre. De har tjänat sitt syfte att hjälpa mig att skapa detta rum. Här är jag i relation med livet och mig själv, och jag vet att allt som finns här redan är, för det har jag redan förberett och skapat! Här är jag hemma, här är jag liv, här är jag kärlek och tillhörighet. Jag känner mig hel.
Jag fortsätter mitt utforskandet av det jag än så länge fortsätter att benämna för rummet och leker mig fram med rodret i hand, samtidigt som jag fortsätter att utforska både nya och välkända delar av planeten!
Allt jag vill är att uppleva, upptäcka, beröra och bli berörd.
————————————-
Then it’s time for me to leave the healing energy and environment at Koh Phangan and keep going on my journey on the planet. It’s with both sorrow and a deep gratitude that I step on the ferry to Surat Thani and the mainland again.
On the island with it’s lush and rolling nature and magical sunsets I’ve had my home for three weeks and become a part of the islands rhythm and puls. I’ve breathe with it, found nutrition with it, my heart has found the same pulse as the island vibrating in. I’ve cried here together with the rain, I’ve laughed here together with the sun and I’ve been angry here together with the thunder.
I’ve healed here in so many different ways both on my outside and on my inside and I’ve transformed here.
I’ve had the time and space I needed to integrate before I was ready to step in to the new room of light, love, sustainability and stability. 
I realise that I’ve been in this new room for a while already, but I wasn’t ready to close the door to the old room until last Friday. It was then first that I was ready on all levels.
I’ve been given signs during some time now, actually from the beginning of my journey, sighs as that my inner guidance
I’m so used to not always have been there lately, which have caused some confusion and frustration inside me.
Signs that it’s time to take over the steering wheel and drive myself and not be a passenger anymore. Signs that it literally was time to dig and carve out the last part from my inner, and this time even dig a little bit deeper.
I’ve had to totally let go of my control and have been fully in the hands of healthcare that I realised I’ve been looking down at. I’ve had to fully surrender to others both knowledge and care.
When I closed the door to the previous room it only took three days for my wound was healed l. I’m now ready, ready to have control over the steering wheel by my self.
I choose to see this from a playful perspective and play and try on my way to see how it is to decide by my self and to learn from my mistakes. At the same time I realise that I thought I was a free spirit but realise that how can I’ve been that, when “somebody” always showed the way….!?
I think that the one that showed the way I the previous room was the light and love, and now when I’m all ”grown up” it doesn’t have to show the way anymore, because now I am love. So now when I’m grown up enough to stand on my own legs, and maybe even help to lead others to the same ❤
My journey now continues to more northern parts of Thailand, still I have a few more days left on my 60 days visa, so I’m going to spend them in Kanchanaburi a little bit west from Bangkok. In Kanchanaburi there is a lot of nature areas and waterfalls, and the bridge over the river Kwai is there. It’s time for a little history and nature experiences before the journey continues to Cambodia and Siam Rep on Wednesday. I was there 10 years ago and that was my very first experience of Asia. Already then I felt in love and it will be interesting to go back to the place where everything started. Will I have the same feeling today?
I have no idea of where this new room is located or what word I should use to describe it. Maybe it’s Nirvana, or maybe it is a whole new place in a whole new direction. I’ve maybe created something new, or maybe it’s something already well known.
One thing I do know it that the feeling of loneliness and the longing for belonging that earlier sometimes could take my breath away is now calm inside of me, and it has been for a while now. It was so simple that it was connected to that it was the only way and language as my inner self could express it self in, the only relation I had to what tried to come trough. It never been about relationships and belonging to other people of different kind, it have always been about my relationship with life itself and to myself.
Now when I can see how it’s all connected I can see how many of the people that I’ve been I touch with and meet trough the years all have represented different parts of me and helped me to create the sustainability and stability in this new room that has been decorated for me and of me during a longer period of time.
Through all meetings with others I’ve received more and more assurance that I’m on the right path, that I’m on my way to accomplish all I’ve ever wished for, and here I am, in this sustainable and stabil creation of all my dreams and wishes! The feeling on loneliness aren’t needed anymore. It has served its purpose to help me create this room.
Here am I in relation with life and myself, and I know that everything here already is, because I’ve already prepared and created it!
Here am I home, here am I life, here am I love and belonging. I feel whole.
I keep going with my explanation of what I for now keep calling the room, and play my way forward wit the steering wheel in my hand, while I keep on Experian’s explore both new and also well known parts of the planet!
All I want to do is experience, explore, touch and get touched.

Jag passerade EXIT. / I passed EXIT.

I fredags så gjorde jag ett medvetet val och gick ut genom dörren som det stod EXIT på och sparkade lite lätt igen den bakom mig, utan att vända mig om.

Jag sa tack till rummet där så mycket har skapats, utvecklats och vecklats ut.

Rummet där jag varit under en längre tid och vänt ut och in på mig, packat upp och skakat ur ryggsäcken, lärt känna nya sidor av mig själv, och lärt mig att villkorslöst älska alla dessa sidor, rummet där så mycket har transformerats, kollapsat och expanderat, rummet där jag kreativt skapat så mycket utifrån hjärtat, där jag tränat på att sätta gränser och på att bejaka mig själv, rummet där jag vågat öppna upp och vara brutalt ärlig mot mig själv, där jag med ett öppet sinne och utan dömande tränat på att möta mig själv och andra. Rummet där jag praktiserat compassion och utifrån hjärtat mött så många läromästare. Rummet där jag mött mycket djup smärta, skuggor och mörker, samtidigt som det är rummet där jag mött ovillkorlig kärlek, bliss, glädje, magi och framför allt fått lära mig tacksamhetens gåva.

Det är rummet där jag mött så många soulsisters och soulbrothers och odlat så många djupa och fina relationer. Det är rummet där jag har lärt mig och hittat mitt egenvärde och tagit klivet ut för att börja följa mitt hjärtas väg och innersta längtan.

Det är rummet där jag lärt mig att känna tillit både till mig själv och till universum, att släppa kontrollen och fullständigt just go with the flow.

Det är rummet där jag lärt mig så mycket och tillgodogjort mig så mycket kunskap om kroppen, själen, energier och vibrationer. Rummet där jag har fått ta emot så mycket kärlek och fått så många underbara gåvor utav andra. Rummet där jag lärt mig att älska både mig själv och andra, där jag lärt mig hur kärlek känns och vad det är. Det är rummet där jag har haft möjlighet att känna mig fram och hitta min innersta drivkraft och passion. Rummet där jag hittat tillbaka till glädje och skrattet inom mig, där jag har lärt mig att leka och njuta med alla sinnen.

Det är rummet där jag varit ända sedan jag medvetet började min andliga och spirituella resa och där jag har byggt grunden till att skapa hållbarhet och stabilitet för framtiden.

Jag har nu sagt tack och lämnat detta rum bakom mig med den djupaste tacksamheten vibrerande i hela mitt väsen.

 

 

Så sent som i fredags så blev jag medveten om att den känsla och upplevelse som jag har haft sista tiden av att allt som jag upplever är en upprepning av tidigare upplevelser. Inget fel med det, men jag har känt mig ordentligt redo för något nytt ett tag nu. Inte bara liknande upplevelser i nya skepnader, utan helt nya upplevelser.

Jag insåg helt enkelt att jag har upplevt och upptäckt allt jag kan i rummet som jag befann mig i, men detta såg jag först när jag fick vetskapen om att det fanns en EXIT, och då först föll alla bitar på plats.

Utan tvekan så kände jag att det var genom EXIT jag skulle gå, omedelbart och utan att passera gå.

 

 

I detta nya rum så är strukturen redan skapad i hållbarhet och stabilitet. Den grund och plattform som jag byggt i förra rummet är redan här. Det är rummet är hållbarhet och stabilitet, det är inget jag behöver fortsätta att skapa, för det är redan.

I det här rummet finns och  är allt som jag förberett för i det förra rummet.

Här finns hållbarhet och stabilitet i allt. I alla relationer, oavsett vilken form. I all tankar, idéer och skapelser. Här är saker beständigt och varaktigt och jag behöver inte fundera på något längre.

I det förra rummet så var det min uppgift att ge näring och rätt förutsättningar till min kropp och till det jag vill se i den yttre världen för att kunna växa.

I detta nya rum så är det rummet som ger näring och förutsättningar till mig för att kunna växa.

Det jag sått i förra rummet har redan grott och växer hållbart och stabilt här.

Här kan jag se frukten av det jag sått och det är skörden som förser mina behov.

Det som från det förra rummet inte innehåller hållbarhet och stabilitet kommer med automatik att försvinna nu i detta rum. Så jag behöver inte längre fundera eller oroa mig för om det jag upplever, skapar och möter är hållbart, för allt som är här är.

Det är först nu när jag passerat EXIT och stängt dörren till det tidigare rummet som jag verkligen börjar att se och förstå möjligheterna som detta rum innehåller och det kommer att ta ett tag att anpassa mig till det nya, till att lära mig att navigera här.

Men jag har redan fått ta del av smakprov på vad detta rum erbjuder.

Jag har som ni kanske vet spenderat de senaste 2 1/2 veckorna med att dagligen åka till sjukhuset här på Koh Phangan för att lägga om de sår som var loppans gåva till mig. Jag har dagligen sett små förändringar och att läkningen sakta går framåt, en millimeter i taget, och så i fredags eftermiddag då jag var där så hade hålet i benet drastiskt och över natten, minskat till hälften! Och på lördagen ytterligare minskning, denna gång drastiskt på djupet vilket innebar att det nu räcker med att gå varannan dag istället för varje dag, samt att läkningen nu kommit så långt att jag får ha vattentät omläggning så jag kan duscha ordentligt och även ta kortare bad i havet, dock med försiktighet. Detta har hänt efter att jag passerar EXIT.

Det här innebär även att jag nu efter snart 3 veckors total avkoppling och vila på denna magiska öj, kan börja att titta på vad nästa steg på min resa skulle kunna vara.

Det har varit helt blankt framför mig och jag har inte känt någon energi åt något håll alls sedan läkaren bokstavligen tog en sked och grävde ut var och infekterad vävnad ur mitt ben och min handled och lämnade djupa hål efter sig som måste läka inifrån och ut.

Den närmsta tiden kommer troligen att vara en period av att känna mig fram. Att upptäcka hur saker fungerar jämför med i det tidigare rummet. Fungerar intuitionen och mottagandet av information på samma sätt? Är min inre vetskap på samma sätt? Eller kommer jag nu få upptäcka och utforska helt nya sätt? Svaret på frågorna är troligen både ja och nej.

 

 

Jag ser fram emot att börja utforska och inreda detta nya rum och upptäcka vad det erbjuder.

Jag ser på världen med nya ögon och med en djup vetskap om att det som skapats här redan är hållbart och stabilt, vilket innebär att även min intention med denna resa som är att bidra till världsfreden, redan är hållbar och stabil, vilket i sin tur innebär att världsfreden redan är skapad. Den har varit skapad hela tiden. Jag behövde bara kliva in i det nya rummet för att upptäcka det =) <3

I see you <3 <3 <3 


Last Friday I made a choice and past the door that had a big EXIT sign above, and without looking back, slightly kicked  the door behind me.
I said thank you to the room where so much has been created, experienced, explored an unfolded.

The room where I’ve been for a long time and turned my self inside out, unpacked my bag back and shake it, learn to know new sides of myself and learn to unconditionally love all these different sides, the room where so much has transformed, collapsed and expanded, the room where I creatively created from my heart, where I’ve trained to set boundaries and to listen to my inner voice, the room where I had the courage to be brutally honest with myself, where I with a open mind and without any judgement trained to meet myself and other.
The room where I practiced compassion and from my heart meet so many masters. The room where I meet so much deep pain, shadows and darkness, and at the same time so much unconditional love, bliss, joy, magic and learned the gift in gratitude.
It’s the room where I meet so many
soul sisters and soul brothers and grown so many deep and beautiful relations. It’s the room where I learned to se my own value and taken the step to start following the road from my heart and inner desire.
It’s the room where I’ve learned to have faith and trust in myself and to the universe, to let go of the control and to fully go with the flow.
It’s the room where I’ve learned so much and gained knowledge about the body, soul, energies and vibrations. The room where I received so much love and  received so many wonderful gifts from others.
The room where I’ve learned to love both myself and others, I where I’ve learned what love is all about.
It’s the room where I had the opportunity to just feel my way and to find my inner power and passion.
The room where I’ve found my way back to the joy and laughter inside of me, where I’ve learned to play and enjoy with all senses.
It’s the room where I’ve been since I consciously started me spiritual journey and where I’ve built the foundation to  sustainability and stability for the future.
Now I’ve said thank you and left this room behind me with the deepest gratitude vibrating inside my whole being.
Lately I’ve had the feeling and experience of that all I experience is just a repetition of previous experiences, just in another costume and as late as last Friday I just got aware of it. Nothing wrong with repetition, but for a while now I felt so ready for something new. Not just the same experiences in different costumes, but a whole new kind of experiences.
And then I simply realised that I’ve been experienced and explored everything that is to experience in the room I was in, but I didn’t understand it before I got the knowledge about that there was an EXIT, first then everything would fall into place.
So without any hesitation I knew that it was pass EXIT I should go, immediately without passing go.
In this new room is the structure already created in sustainability and stability. The platform and foundation that I built in the previous room already is here. This room is sustainability and stability in everything, there’s nothing I have to keep on creating, because it is already.
In this room is everything I prepared for in the previous room.
Here is sustainability and stability in everything. All relations, regardless of shape. In all thoughts, ideas and creations. Here is everything beständigt?????and varaktigt???? and I don’t have to think about anything anymore.
In the previous room it was my mission to give nurture and the right circumstances for growth to my body and the things I wanted to see manifested in the outer world.
In this new room It is the room that gives nurture and right circumstances to me for my growth.
The seeds I planted in the previous room already grown and are growing sustainable and stable here.
Here I can see the fruit of what I planted, and it’s the harvest that’s proving for my needs.
The things from the previous room that doesn’t contain sustainability and stability will automatically disappear in this room. So I don’t have to think and worry about if what I experience, create and meet here is sustainable, because everything that is is.
It’s first now when I passed the EXIT and closed the door behind me that I really start to see and understand the possibility’s that’s provided, and it will probably take a while to adjust and adapt to all this new, and to learn to navigate here.
I’ve already got a teaser of what this room offers.
As you might know I’ve spent the last 2 1/2 weeks to daily go to the hospital here at Koh Phangan to get the wounds that was the fleas gift to me, cleaned.
I’ve daily seen small changes that the healing process slowly goes in the right direction, one millimetre at a time, and then when I was at the hospital last Friday afternoon the wound and hole in my leg had drastically and over the night minimised to half! And on Saturday even more, and this time on the depth, which means that now I jut have to go to the hospital every second day instead of every day, and that the healing is so god that I now have waterproof cover so I can take a proper shower and even take a shorter swim in the ocean if I’m careful. And this happened after I passed EXIT.
It also means that I now after soon 3 weeks total relaxation and rest at this magical island, now can start to look what next step on my journey could be. It’s been totally blank in front of me and I haven’t felt any energy in any direction at all since the doctor literally took a spoon to dig out the infected tissue from my leg and wrist and left behind deep holes that had to heal from inside and out.
The closest time to come is probably a period of just slowly take one step at a time and adjust. A time to explore how things work here compared to the previous room.
Is my intuition and receiving information still the same? Is my inner voice and knowledge the same? Or may a now experience and explore totally new ways ? The answer is probably both yes and no.
I’m looking forward to stat to explore and decorate this new room and experience what it is offering.
I look at the world with new eyes and a deep knowledge about that what’s created here already is sustainability and stability, which mean that also my intention with this journey to contribute to world peace is sustainable and stable, which means that it has already been created. It’s been created all the time. I just had so step in to the new room to realise it =) <3
I see you <3 <3 <3

 

Jag var visst inte så fördomsfri som jag trodde….

Spenderat några innehållsrika och lärorika dagar i Pattaya Thailand.

Har bara hört om denna stad tidigare, alla som refererar till den som The big place för Thailands sexindustri.

Jag ska börja från början. Sista dagen i Vientiane Laos så kände jag starkt att jag skulle gå till ett speciellt litet ställe i en korsning nära där jag bodde och ta en kopp kaffe. Jag hade varit där ett par gånger tidigare och gillade mina samtal med ägaren. Så styrde mina steg dit och blir presenterad för ett par från Australien. Vi börjar prata och inser fort att vi har massor gemensamt, så samtalet fortsätter hela kvällen. Paret ska dagen efter vidare till sin lägenhet i Pattaya och erbjuder sig att visa mig runt dag som kväll om jag ville komma dit några dagar och hälsa på.

Jag skrev i mitt tidigare inlägg ”Konsten att andas” om min frustration över att inte kunna boka flyg/resrutt och vid detta tillfälle så förstod jag varför jag inte lyckats med den bokning jag tänkt mig. Svaret hade nyss givits till mig ???

Jag skulle ju givetvis åka från Bangkok till Pattaya och SEN till Chaing Rai! Så min känsla av att vara på rätt väg var helt rätt, det var bara återigen lite annat jag skulle göra på vägen ??

Väl i Bangkok möter jag upp en fin vän till mig som för tillfället bor där och vi har under några dagar många härliga samtal om universum och jordliga saker och allt däremellan och hela tiden när jag tänkte efter vad Pattaya är och vilka energier som jag eventuellt skulle mötas av där så ska jag erkänna att jag kände ett stort motstånd och jag började ifrågasätta mina tankar att åka dit. Skulle jag verkligen utsätta mig för det? Är det verkligen vad jag vill?

Orkar jag med alla de inryck och upplevelser som jag förmodade skulle komma?

Samtidigt som allt detta snurrade inom mig så hade jag en stark känsla av att jag skulle åka, så jag åkte utan att fortsätta att tänka på vad det kunde innebära. Helt enkelt mina fördomar och rädslor som försökte styra 😉

Mina upplevelser innehöll allt det som jag föreställt mig och mer därtill, men, från ett helt annat perspektiv och synvinkel än jag förväntat mig!

Jag blev successivt under 3 dagar försiktigt guidad genom Pattayas sexindustri, ett steg i taget och jag kan bara säga att WOW vilken hjärtöppnare och vilka underbara och kärleksfulla människor som jag har mött.

Det australienska paret har som sagt en lägenhet där, dom har varit där närmare 40 gånger och är oerhört kärleksfulla och genuint intresserad av individen. Dom har många vänner både bland västerlänningar som bor där permanent, de som åker fram och tillbaka, västerlänningar som bedriver verksamhet där och bland de som arbetar inom den så kallade ”industrin”.

Med deras stora, varma och hjärtliga kärlek så har dom visat mig runt i Pattaya där jag mött så många kärleksfulla själar, jag har fått svar på många frågor och jag har fått möta människan bakom den roll och mask som turister oftast möter.

Jag valde att gå in med ett helt öppet sinne och helt utan dömande vad jag än skulle få uppleva, se och vara med om.

Jag har mött så många underbara och kärleksfulla människor av alla tre kön som finns där och jag har berörts djupt av all kärlek jag mötts av, och mitt hjärta har definitivt öppnats till ännu en ny nivå av förståelse och samhörighet och jag kommer för alltid att bära med mig alla dessa människor och upplevelser i mitt hjärta, och jag känner att jag nu möter andra med en djupare känsla av gemenskap och samförstånd, för jag förstår och upplever att vi i grund och botten alla är lika, lika bakom våra fasader och olika yrkesroller.

Jag kunde inte ha haft några bättre guider än paret från Australien. Tack vare deras genuina människokärlek så har min förmåga förstärkts att möta de jag möter på min väg med ett ännu öppnare sinne och hjärta och jag har förutom en djup vänskap till paret även tagit med mig flera värdefulla saker som fördjupats inom mig.

1. Att alltid ha ett öppet sinne

2. Att hur saker än ser ut så är det inte alltid som det ser ut.

3. Bakom varje ansikte så finns det en människa.

4. Andras upplevelser behöver inte bli och vara mina.

5. Med ett genuint intresse för människan i ett möte så kan magiska saker ske.

6. Var nyfiken.

7. Våga vara fördomsfri.

Den sista punkten har jag märkt kan vara lite extra svårt. Jag har trott att jag är fördomsfri men insett att jag inte är så fördomsfri som jag önskar. Präglingar från barndomen, kulturella aspekter och av att bara umgås och prata med andra skapar fördomar, i alla fall inom mig, genom att mitt undermedvetna samlar på sig alla åsikter och erfarenheter som jag hör andra dela, både bra och mindre bra, för att sedan skapa min egen verklighet, och allt detta sköter min kropp helt av sig självt och på en för mig omedveten nivå. Intressant…. det får bli ett nytt inlägg bara det ??✌️?

Namaste ❤️??

Ibland är det påfrestande att vara människa…..!

Det var ett tag sedan nu som jag skrev något. Jag har haft en period då jag bara varit och smält alla intryck som Burma givit mig. Haft en vecka på stranden där jag bara fokuserat på mig, mig och så mig, hur skönt som helst! 🙂

Tagit tidiga morgon joggingturer på stranden varje dag, softat vid poolen och stranden, ja, relaxat helt enkelt 🙂
Efter det så var min tanke att jag skulle bege mig vidare till Laos och lämna detta magiska land bakom mig, men den tanken var jag tydligen ensam om….!

Jag har flertalet gånger försökt boka flyg från Yangon till Laos men telefonen hänger sig, jag kan inte öppna visakortet för betalning, internet strular osv. Så har provat andra destinationer så som Bangladesh och flera platser i Thailand, men med samma resultat. Jag ska helt enkelt vara kvar här….!

Så det hela slutade med att jag väl tillbaka i Yangon tog bussen till Kinpun där en av Burmas 3 heliga platser ligger, Golden Rock. Så nu är jag här i två dagar, efter det så har jag ingen som helst aning om var min väg leder ?? kanske så fungerar det att boka snart eller så gör det inte det! Hahaha, då får jag hitta på något annat tills jag lyckas boka 😉

Jag måste erkänna att det tidvis skapar en del frustration och panik inom mig, jag är så säker på att jag ska till Laos, men tydligen så är det något som jag har missat här och mer som jag ska jag ska göra innan det är dags, och jag kan inte se vad!

Givetvis så hänger känslan ihop med mitt kontrollbehov, så jag tackar för möjligheten att ytterligare få träna på att släppa ????

Fast jag kan villigt erkänna att jag just nu är lite knäckt 😉

Tiden rinner ut, inte många dagar kvar på visumet, så måste snart lämna landet och det underlättar att veta VART jag ska ta vägen, fast det är ju egentligen bara en bagatell, den dagen så ordnar det sig, eller….!? Ja ni ser ju hur gärna jag vill veta och ha ett svar…. 😉 och jag inser nu när jag skriver att det är kanske just det som är grejen, att släppa behovet av att veta ??

Att leva i tillit är enkelt, förutom när det inte är enkelt och den logiska delen kliver in ?

Jag tränar just nu på att andas och på att vara människa, det är värdefulla egenskaper har jag hört!

Njuter gör jag för fullt under tiden  iaf, Burma är ett fantastiskt land och alla upplevelser har väckt en sådan djup känsla av ödmjukhet, och det är faktiskt påfrestande att uppleva så intensivt hela tiden, det behövs tid för reflektion och stillhet där emellan oxå.

Just nu får jag ingen vägledning eller svar när jag vänder mig inåt, utan jag får helt enkelt lita på att jag inom den kommer att komma i mitt yttre inom de närmsta dygnen ??

Jag andas och känner att jag är människa ❤️⭐️

Fysisk “release”/ today I’m reborn. ???✨

Hade en väldigt intressant upplevelse imorse.

Under hela förra året så har jag rensat och förberett för att följa mina barndomsdrömmar och ge mig ut på en lång resa ut i världen. Jag fick barn tidigt så det har inte varit tillfälle tidigare, men nu är det dags och jag står i startgroparna att lämna Sverige med allt vad det innebär bakom mig för en längre period.

Jag har en väska och en enkel biljett till Rangoon i Burma med avgång på söndag.

I måndags kom jag hem från Zanzibar, och min upplevelse där har av flera orsaker förändrat mitt liv, förändrat hela mig, mitt inre och mitt hjärta. Jag mötte mig själv på nya nivåer genom flera oerhört kärleksfulla möten, insikter och händelser, och jag kan äntligen säga att jag älskar mig själv och känna hur det vibrerar sant i varje cell!

Livslånga mönster och präglingar har släppt taget!

Så, tillbaka till imorse. Jag var och mötte min reskamrat från Zanzibar och när vi sitter där över en kopp kaffe och delar vår absurda känsla över att vara hemma igen så börjar jag frysa/skaka. Det blir värre och värre och tillslut är hela kroppen i en frosskramp som inte vill släppa taget, jag hackar tänder och kan inte slappna av, hela kroppen skakar och är i kramp. Ändå känner jag mig lugn inombords, för utöver det så mår jag bra.

”Frossan” fortsätter och vi går hemåt, och strax utanför dörren så släpper allt, min kropp slappnar av och hela jag andas ut. Så, vad f*n hände? Jag fattade ingenting…. ? och har aldrig haft en likande upplevelse.

Det jag förstår nu efter att ha bollat händelsen med goda vänner är att det var min fysiska kropp som släppt taget om allt som jag släppt taget om det senaste året, eller rättare sagt de 10 senaste åren, all den personliga och andliga utveckligen jag genomgått! Och hela tiden har jag känt att min fysiska kropp inte hänger med min andliga och själsliga utveckling!

Det är nu det sker, det är nu det jag planerat för hela livet händer!

Och äntligen är även min fysiska kropp redo att släppa taget ???.

När jag förstod detta som klingade sant inom mig så kom tårarna, tårar av smärta, sorg och tacksamhet.

Allt som hänt fram till idag har skett för att förbereda mig för den resa som ligger framför mig!

Jag känner en sån tacksamhet till alla och allt som på något sätt varit en del av min resa genom åren och allt som fört mig framåt till nya insikter som steg för steg tagit mig närmare mitt sanna jag ❤️?? och främst av allt så känner jag en enorm tacksamhet till mig själv och till min kropp som tagit hand om mig alla dessa år, genom allt jag upplevt och varit med om! ????❤️du visar mig vägen och leder mig alltid rätt, jag behöver bara lyssna på sina signaler!

Tack min fantastiska kropp, jag älskar varje cell av dig ❤️?✨

I take a step out in the unknown, leaving nothing but love behind, and bring a lot of love with me ❤️??

Vägen till självkärlek

Zanzibar. Wow vilket ställe, och vilken läkning av hjärtat som startat.

Det har verkligen varit bokstavligen att proppen gått ur! Satt på en bar och tog en drink när helt plötsligt och utan orsak botten på mitt glas ramlade bort och jag fick hela drinken i knät! Snacka om att jag blev förvånad ???

Vi har rest runt en hel del på denna paradisö och på ett hotell vi bott på så möttes vi av en väldigt stor rosenkvarts på receptionsdisken och ”råkade” få bo i ett rum som heter just rosenkvarts.

Det har landat och integrerats så många och djupa insikter inom mig på denna resa!

Jag har förändrats, mitt hjärta har förändrats och jag känner tillit till mig själv och till andra igen.

Äntligen så har jag klarat av att vara sann mot mig själv, stå upp för mig själv och välja mig själv på en helt ny nivå än tidigare. Jag riktigt känner hur energin runt mitt hjärta förändrats och jag känner en sån stor och djup tacksamhet mot mig själv och just nu även till män.

Tidigare så har jag haft en distans och en skeptisk syn på män. Jag har genom hela mina tonår tillåtit både fysiska, mentala och psykiska övergrepp på många plan och många av dem tillsammans med män, allt för att det finns en djup längtan av att få kärlek inom mig. Det har i vuxen ålder gjort mig lite skeptisk och avvaktande, då jag undermedvetet tror att jag ska bli utnyttjad och att män som tar kontakt eller visar uppskattning bara vill få ligga.

Gångerna när jag ställt upp på sex fast jag egentligen inte vill är många, allt bara för att jag inte riktigt klarat att stå upp för och säga ja till mig själv genom att låta ordet nej komma ur min mun, och de gånger då jag har sagt nej, så har mitt beslut och min önskan inte alltid respekterats vilket gjort att jag ibland ”gett med mig” och ställt upp ändå.

Min vistelse här på Zanzibar har verkligen varit läkande för mig, min själ och framför allt för mitt hjärta, och en läkning av livslånga sår har startat. ❤️??

Jag har klarat att stå upp för mig själv och blivit respekterad fullt ut för mina beslut, samt till och med ännu mera respekterad och hedrad just för att jag gjort det. Att möta denna respekt och den kärlek som ändå fortsätter att utstrålas har genererat en sån stor känsla av tacksamhet inom mig!

Många är oxå de gånger i livet då jag velat med hela min själ säga något, ibland nej och ibland att uttrycka någon annan önskan, men när orden suttit fast i min hals och inte ett ljud har kommit över mina läppar, trots att jag inom mig skrikit allt vad jag orkat!

Även fast jag under en lång tid varit medveten om detta och medvetet och aktivt ”jobbat” med det, så har det inte hjälpt. Jag har fortfarande låtit mig bli utnyttjad och haft ord som sitter fast i halsen! Och jag har gång efter annan bestämt mig för att nästa gång göra annorlunda, men med samma resultat……

Jag inser hur destruktiv och osund min energi gällande män, kärlek, relationer har varit, väldigt, väldigt länge.

Jag ska inte säga att det varit så med alla män eller i alla relationer, det har kommit och gått lite under mitt liv, men tendensen har alltid funnits där. Att hela tiden behaga, vara till lags och sätta mig själv och mina behov åt sidan. Allt för att få smulor av uppmärksamhet, bekräftelse och en djup längtan efter kärlek.

Ganska tragiskt…. men det är bara jag själv som bär det ytterst ansvaret, det är mitt eget ”fel”, det finns ingen bitterhet, ånger, skam eller skuldkänsla inom mig, utan bara en djup känsla av lugn, acceptans och kärlek till mig själv. Jag har helt enkelt (som alla andra) alltid gjort så gott jag har kunnat utifrån mina förutsättningar för stunden.

Det krävdes en resa till Zanzibar för att jag skulle integrera allt detta i min kropp och verkligen känna att något förändrats i både mitt rotchakra (står för trygghet) och i mitt hjärtchakra (förmågan att älska och låta sig älskas).

Jag har tidigare inte tillåtit andra att älska mig, för jag har inte älskat mig själv. Jag har inte tillåtit andra att respektera mig, för jag har inte respekterat mig själv. Jag har hållit andra på ett fingerlängds distans, för jag har inte klarat att vara fullt ut nära mig själv. Jag har låtit andra utnyttja mig, för att jag har utnyttjat mig själv.

Och nu när jag fullt ut kan stå i detta så finns det bara en väg, kärlekens ❤️⭐️

Hur blir det bättre än så här?

Vad mer är möjligt?

Och Zanzibar är inte klart än, ännu är det några dagar kvar på denna magiska plats ???❤️

Jag ser fram emot att fortsätta att praktisera och integrera mina återfunna

förmågor under resten utav mitt liv, och det som ligger närmast till hands, under resten utav min resa ute i världen ?✨???❤️

Love Earth, Love Life, Love myself ❤️⭐️