Jag väljer annat. / I choose different.

Jag väljer annat.

De senaste dagarna så har minst sagt varit intressanta. Dom har bjudit på tunga och tröga energinivåer och stundvis så har jag känt mig smått apatisk. Känslan att det är något som jag just nu ska vara i har varit stark. Så kom en insikt imorse att ”vem” säger att jag ska vara i detta energitillstånd?! Jag behöver inte alls vara här om jag inte vill, jag kan helt enkelt välja att välja annat! 

Snacka om en skjuts rätt upp igen, allt det tunga och tröga släppte och jag kände hur busigheten och lättheten återvände!! 

Som jag skrivit om tidigare så har jag fått en ny chans till livet, jag återupplever det och har nu möjlighet att välja annat, vilket även du kan göra, vi behöver bara göra oss medvetna om att vi ALLTID har ett val, även gällande om vi vill stanna kvar i tröga och tunga energier. Men ibland så är det svårt att välja annat, för hur det än är så är det faktiskt ganska skönt ibland att stanna i det tunga och tröga. Det är lätt och ibland skönt att få vara smått apatisk och låg, för där i det tillståndet så behöver jag inte ta ansvar. 

Jag behöver inte ta ansvar för vilken energi jag sänder ut till andra. Det tunga och tröga är enkelt, det är utan krav och ansvar, där kan jag bara få vara och glömma resten av världen. Där kan jag drömma om ett liv i kloster, ett liv i ständig stillhet, ett liv utan draman och ansvar. 

Men nej, idag blev jag medveten på en ny nivå om att jag faktiskt kan välja annat även då, jag kan välja att återgå till det lätta och upplyftande, till det jag älskar och brinner för, att sprida min glädje och lycka över livet till min omgivning. 

Så idag väljer jag livet, jag väljer lätthet och ansvar, ansvaret för vilken energi jag sänder ut till min omgivning. Det var som att knäppa med fingrarna så flög jag rätt upp igen, upp till glädjen, leendet och kärleken. Kontakten med alltet och mitt inre blev både klarare och starkare omedelbart! 

Idag firar jag livet lite extra, för jag lärde mig att välja annat, annat än det tunga och tröga! 

Vad väljer du idag? 

——————

I choose different. 

The latest couple of days has indeed been interesting. They offered heavy and low energies and on and off I’ve felt a little apathetic. 

The feeling that this is something I should stay and be in has been strong. So this morning I had an insight of “who” says that I should stay in this energy and condition?! 

I don’t have to stay here if I don’t want to, I can simply choose something else! 

Is was really a ride all the way back up again, all the heavy and low just letted go and I could instantly feel how the easy and mischievous energy returned!! 

As I have wrote before, I experience that I’ve had a new chance to life, I relive my life and now have the opportunity to choose different, that same as you can choose to do, all we need is to make ourselves aware and conscious of that we ALWAYS have a choice, even when it’s about if we want to keep staying in 

The heavy and low energies. 

But sometimes it’s hard to choose different, because sometimes it’s actually really nice to stay in the low and heavy. 

It’s simple and pretty cosy to stay there and be in a apathetic state, because in that state I don’t have to take responsibility. I don’t have to take responsibility of what energy I send out to others. The heavy is simple, it’s without demands and responsibility, in that state I can just be and forget about the rest of the world. 

There I can dream of a live in the monastery, a life in never ending tranquility, a life without dramas and responsibility. 

But no, today I got aware in a new level of that I can actually choose different even then, I can choose to go back in the light and uplifting energies, go back to where I love to be and to what I love to do, spread my joy and happiness over live to my surroundings. 

So today I choose life, I choose ease and responsibility, responsibility of what kind of energy I send out to my surroundings. It was an instant transformation of energy, in a blink I was right back up again, up to joy, smile and love. The contact with oneness and my own inner being went both clearer and stronger in an instant. 

Today I celebrate life a little bit more, because I learned to choose different, different for the heavy and low! 

What is your choice today?

Jag återupplever allt på nytt. / I am relive everything again.

Sedan jag under ett ayahuasca retreat för dryga veckan sedan återupplevde min födelse så har mitt liv bokstavligen varit som att jag är nyfödd och jag får uppleva alla livets skeden fram tills idag ännu en gång.
Jag upplever det som att jag har fått en ny chans att leva om mitt liv, eller rättare sagt, en chans att läka mitt livs tidigare sår. Chansen att läka den traumatiska upplevelsen av att födas, den både känslomässiga och fysiska smärta som jag upplevde och som jag ser har präglat hela mitt liv. Känslan av att ha blivit, mot min vilja, tvingad hit till jorden. Känslan av att inte vilja vara här, att bara längta ”hem”.
Allt jag gör och upplever nu är som för första gången och jag inser att jag fått en andra chans till livet genom att få möjlighet att läka ut alla gamla trauman som suttit i kroppen.
Jag har på denna dryga vecka fått läka upplevelsen av den första kärleken, den första gången jag fick mitt hjärta krossat, nervositeten och besvikelsen då jag blev av med min oskuld att ”var det inte mer än så här”, upplevelsen av att inte passa in och känslan och rädslan av att inte vara tillräckligt bra eller duga som jag är. Jag har fått läka ilskan och besvikelsen av att bli lämnad av min pappa som dog när jag var 7 år, jag har fått läka upplevelsen av drömmar som går i kras och förväntningar som inte infrias.
Och ständigt närvarande är en flod av känslor starkare än någonsin, och trots att vissa dagar är oerhört tunga så känner jag hela tiden både glädje och tacksamhet över att känna igen och över att ha ett sådant starkt och inlevelsefullt känslopaket installerat.
Äntligen så känner jag mig mänsklig för första gången på väldigt länge!
Livet gör mig ödmjuk, det finns så mycket som jag vill uppleva innan jag lämnar livet och återgår till att förenas i oneness och jag ser fram emot fortsättningen av att läka ut resterande trauman från mitt liv.
Under retreaten så ledde insikterna en efter en till att jag kunde släppa taget om det största traumat i mitt liv, min pappas död. Jag förstår att jag 7 år gammal på hans dödsdag kapslade in minnet av honom och känslorna för honom inom mig, jag stoppade in dom djupt in i min mage och där har jag bevarat och försvarat dom med mitt liv.
Jag hade som intention för retreaten att läka min fysiska kropp, och det är framför allt magen som varit mitt största problem. När jag insåg att det var den lilla flickan inom mig som krampaktigt hållit fast i det enda som hon hade kvar av sin pappa så kunde jag också släppa taget om honom, även fysiskt, och att inse hur mycket ”onödigt” lidande som jag förorsakat mig själv och att samtidigt känna en sådan lättnad över att äntligen vara fri, fri från bördan att bära min pappas död och fri till att äntligen leva mitt liv som en hel individ, och sorgen över att han är borta, allt detta tillsammans har varit så läkande på den djupaste av de djupaste nivåerna, och att nu efter det få möjlighet att läka alla senare trauman också, det gör mig djupt tacksam och ödmjuk inför livet.
Tänk hur en liten flickas kärlek, rädsla och sorg över att mista sin pappa kan skapa djupa och livslånga sår och präglingar och samtidigt även skapa fysisk sjukdom. Lika fort som en bubbla spricker kunde jag uppleva en fysisk läkning. Något som har funnits inne i min mage är bokstavligen nu borta. Jag känner mig tom på ett bra sätt, som att jag helt plötsligt har en massa space inom mig, och jag märker det tydligt på min andning, för de andetag jag tagit tidigare räcker inte till, för jag har mera plats nu och behöver därmed andas djupare än tidigare för att fylla mina lungor.
Jag har nu också möjligheten att träffa en partner som kan möta mig på alla nivåer nu när jag undermedvetet inte längre söker efter en partner som kan fylla min pappas plats. Livets möjligheter radas upp framför mig och jag känner äntligen att jag kan ta medvetna beslut som gynnar mig och andra utan att influeras av den lilla flickans kärlek till sin pappa och jag kan äntligen sätta kärleksfulla gränser för mig själv utan att känna rädsla för att vara till besvär.
Jag är fri, jag är hel, jag är läkt och jag är pånyttfödd, och jag är mig själv oändligt tacksam för mitt mod att våga möta mig själv och mina djupaste rädslor.
Jag älskar mig och ser fram emot att nyfiket fortsätta att utforska livet med nya ögon och sinnen som är uppskruvade på max! Jag kan känna igen och jag älskar varje stund ❤??
————————————
Since I during an ayahuasca retreat a little more than a week ago, relived my own birth, my life has literally been like being  a newborn again and I’ve experiencing all parts of my life until today all over again.
I experience it as I’ve been given a new chance to relive my life, or rather, a chance to heal my earlier wounds. The chance to heal all previous traumatic experience of being born, both the emotional and physical pain that I experienced and which I now see has characterized my whole life. The feeling of being, against my will, forced into this life on Earth. The feeling of not wanting to be here, just longing for ‘home’.
All I do and experience now is like for the first time, and I realize that I have a second chance by being able to heal all old trauma that I have been stored in my body. During this previous week, I have had the chance to heal the experience of my first love, and the first time I got my heart crushed, the nervousness and disappointment when I lost my virginity, ”was this all? Isn’t it any more than this?,” the experience of not fitting in and the feeling and fear of not being good enough or dough as I am.
I have healed the anger and the disappointment of being left by my dad who died when I was 7 years old, and I have had the experience of healing my crushed dreams, and expectations that was not infused.
And constantly present inside of me is a river of feelings stronger than ever before, and even though some days are extremely tough, I’m all the time feel both joy and gratitude over to feel again and to have such a strong and enviable emotional package installed. At last, I feel human for the first time in a very long time!
Life makes me humble, there is so much I want to experience before I leave this life and return to oneness and I’m looking forward to the healing of the remaining trauma from my life.
During the retreat, the insights one by one lead me to let go of the biggest trauma of my life, the death of my father. I realised that I, 7 years old on his death day, putted the memory of him and the feelings for him inside of me, I put them deep into my stomach and there I have preserved and defended them with my life until little more than a week ago.
My intention for the retreat was to heal my physical body, and it has been the stomach that has been my biggest problem. When I realized that it was the little girl inside of me who had  stubbornly hold on to all that she had left of her father, I could finally let go of him, even physically.
And to realize how much ”unnecessary” suffering I’ve caused myself and at the same time feeling such a relief to be free at last, free from the burden of carrying my father’s death and free to finally live my life as an whole individual being, and the sorrow that he is gone, all this together has been a healing at the deepest of the deepest levels, and that now after that, I have the opportunity to heal all the later traumas also, I’m deeply grateful and humble to life.
Just imagine how a little girl’s love, fear and sorrow of losing her father can create such deep and lifelong wounds and embossments, and also create physical illness. As quick as a bubble bursts, I could experience a physical healing. Something that has been inside my stomach is literally now gone. I feel empty in a good way, like I suddenly have a lot of space inside me, and I can clearly notice it on my breath, because the breaths I’ve taken before is not deep enough now, I suddenly have more space and need to take deeper breaths than earlier to fill my lungs.
I now have the opportunity to meet a partner who can meet me at all levels, now when I subconsciously no longer searching for a partner who can fill my fathers place.
Life’s all possibilities are lined up in front of me and I finally feel that I can make conscious decisions that benefit both me and others without being influenced by the little girl’s love for her father, and I can finally put loving limits for myself without feeling afraid of being to trouble.
I’m free, I’m whole, I’m healed and I’m
reborn, and I’m endlessly grateful for my courage to meet myself and my deepest fears. I love myself and I’m looking forward to curiously continuing to explore life with new eyes and senses that are screwed up at to maximum! I can feel again and I love every moment ❤??

Strömbrytaren är påslagen igen. / The power switch has been switched on again.

Jag har full kontakt med min kropp, på ett sätt som jag aldrig har haft förut. Kroppen talar så högt nu att jag undrar hur jag kunde missa att höra förut.
Den är knivskarp i sin guidning på både vad den vill ha för föda, vilka personer som jag ska omge mig med och till och med hur länge. Jag kan helt plötsligt sätta kärleksfulla gränser både för mig själv och andra, helt utan att, som tidigare, känna att jag är till besvär eller känna någon annan olustkänsla kopplad till att säga ifrån och nej tack.
Jag förstår att jag behövde få en komplett distans till hela mitt gamla känsloliv för att kunna integrera ett nytt och starkare. Jag åker berg och dalbana genom alla sorters olika känslor och är djupt tacksam att kunna känna igen. Allt är så intensivt att hela min kropp vibrerar.
En insikt som landat in är att vi genom vår strävan, längtan och sökande efter inre frid, tillslut försätter kroppen i en så kallad spiritual bypass där vi tillslut helt kopplar förbi våra känslor, när vi i stället borde sträva efter att lära känna våra känslor och hur dom vägleder oss via livet, men vi är så rädda för lidande att vi bara vill känna glädje, frid och lycka.
En dag så kan det hända att det blir tyst, total stiltje inombords och du inser att du helt utan att förstå det, stängt av huvudströmbrytaren.
Det är den dagen då du inser hur värdefulla känslorna är. Det är den dagen då du återigen börjar söka efter vägen tillbaka och inser att den är stängd för alltid, vägen du tog är inte längre tillgänglig utan du inser att du behöver hitta en annan väg, ett annat sätt.
Och i ditt sökande så ”tvingas” du in på nya och okända vägar som kan verka lite skrämmande, men du är desperat på att hitta vägen tillbaka igen så du tar ett djupt andetag och vilar i tilliten på att allt ordnar sig, no matter what.
Den okända och lite skrämmande vägen kan visa sig vara exakt vad du behövde. Den kan vara vägen tillbaka.
Det är precis så det har varit för mig.
För första gången i mitt liv så känner jag mig helare än helast, jag känner mig fylld och tom på samma gång, och det bästa utav allt, jag har ett helt nytt och kraftfullt känslopaket installerat, och jag har förmågan att känna alla känslor fullt ut, jag har förmågan att älska mig själv fullt ut och att även älska andra fullt ut.
Jag trodde att jag gjorde allt detta tidigare, men inser hur fattiga mina känslor var, även om det var mycket enligt den referens som jag hade då.
Jag upplever världen och livet på nytt. Jag känner min pånyttfödd och upptäcker världen och allt den erbjuder med en nyfödds ögon.
Jag upplever nya nivåer av medvetenhet och stillhet och jag häpnar över livets alla möjligheter och upplever en enorm tacksamhet till livet och för att jag fått vad jag upplever som en ny chans. En ny chans att upptäcka sånt som jag tidigare inte upplevt, en ny chans att följa mina drömmar och en ny chans att fullfölja mitt syftet här på jorden.
Syftet och visionen är klarare än någonsin och det är kärleken som är vägen. Visionen är världsfred och jag vet min roll, vägen vecklar ut sig ett steg i taget.
Mitt syfte är att ta ansvar för de gåvor jag fått här i livet och att dela, sprida och visa vägen till bortom.
Jag har hela livet och världen framför mig!
Namaste ??❤️
—————————-
I have full contact with my body, in a way that I have never had before. My body is talking so loudly now that I wonder how I could not hear before.
It’s razor sharp in its guidance to both which kind of food it wants, which people I shall have around me and even for how long. I can suddenly put loving boundaries both for myself and others, without, as in the past, feeling that I’m inconvenient or feeling a sense of discomfort linked to saying no thanks and set up boundaries.
I understand that I needed to get a complete distance to my entire emotional life in order to integrate a new and stronger one. I’m going for a ride in a roller coaster through all sorts of different feelings and I am deeply grateful to be able to feel again. Everything is so intense that my whole body vibrates.
An insight that has landed is that through our endeavor, longing and searching for inner peace, we end up putting the body into a so-called spiritual bypass where we completely turn of and disregard our feelings, when instead we should strive to get to know our feelings and how they guide us through life, but we are so afraid of suffering that we just want to feel joy, peace and happiness.
One day, it may be quiet, total silence within you and you realize that you completely without realise it, turned off the main power switch.
It is the day when you realize how valuable the feelings are. It’s the day when you start looking for the way back and realize it’s closed forever, the road you took is no longer available, and you realize that you need to find another way.
And in your search, you’re ”forced” into new and unknown paths that may seem a little scary, but you’re desperate to find the way back so you take a deep breath and rest in the trust that everything will work out, no matter what.
The unknown and scary road can turn out to be exactly what you needed. It may be the way back.
This is how it has been for me. For the first time in my life, I feel more whole  than whole, I feel full and empty at the same time, and the best of all, I have a brand new and powerful emotional package installed and I have the ability to fully feel all the feelings, I have the ability to fully love myself and to also fully love others.
I thought I did all this before, but realized how poor my feelings were, although they were a lot according to the reference I had. I experience the world and life again. I feel rebirth and discover the world and everything it offers with a newborn’s eyes.
I experience new levels of consciousness and silence, and I am amazed of all possibilities in life and experience enormous gratitude for life and for what I experience as a new opportunity. A new chance to discover what I previously did not experience, a new chance to follow my dreams and a new chance to pursue my purpose here on earth.
The purpose and vision are clearer than ever and it is the love that is the way. The vision is world peace and I know my role, the path unfolds one step at a time. My purpose is to take responsibility for the gifts I have received here in life and to share, spread, and show the way beyond.
I have my whole life and the whole world in front of me!
Namaste

There is no spoon.

Jag är omtumlad.

Det känns som att jag bokstavligen blivit tumlad i en torktumlare. Som att jag åkt runt, runt, runt tills jag tappat alla begrepp om upp och ner, varmt och kallt, in och ut, mitt och ditt. Just nu har jag en känsla och tanke av ”vad fan var det som hände?”
En känsla av att allt är förändrat, fast jag ännu inte förstår hur, vad och på vilket sätt.
Är det jag de senaste dagarna varit med om en dröm, eller kan det vara så att jag faktiskt upplevt det på riktigt?
På ”riktigt”…… jag vet inte vad det betyder längre. Vad är verkligt och vad är illusion?
Insikterna haglar in och det är smärtsamt att inse vilken lögn jag har levt i. Eller ett bättre ord än lögn är ovisshet. Lögn är att veta fast göra något annat, och det handlar om att jag inte vetat.
Jag har de senaste dagarna varit på en resa som jag aldrig kunnat föreställa mig, inte ens i min vildaste fantasi.
Jag har bokstavligen blivit pånyttfödd, jag har fått uppleva min egen födelse och hur det är att uppleva världen, livet och kroppen för första gången. Det är det smärtsammaste jag någonsin upplevt, samtidigt som det är det underbaraste jag upplevt.
Jag har upplevt fullkomlig oneness och total separation. Jag har varit ett med alltet, en del av ingentinget och jag har upplevt evigheten.
Jag har funnit frid och läkning och även sörjt över hur meningslöst allt varit, hur onödigt mycket smärta jag själv har skapat och givit mig, allt för en rädsla för att släppa taget.
Jag har gråtit för mänskligheten och vår planet. Jag har dansat, skrattat och lekt kurragömma tillsammans med vår skapelse och skapare.
Jag känner mig tom inuti, på ett bra sätt. Det känns som att det helt plötsligt fått en massa extra utrymme och space inom mig. Jag kan fylla mina lungor med mer luft än tidigare och jag inser hur trångbott jag haft det inombords.
Jag har mött mina värsta mardrömmar och släppt taget om kärleken och jag har mött kärleken på nytt.
Jag har vaknat upp ur en sömn jag trodde jag redan vaknat upp från, men inser hur naiv jag varit, och jag ser på min ofullkomlighet med kärlek, denna gång i villkorslös kärlek.
Mitt liv har förändrats, och allt jag tidigare visste att jag vetat har jag nu upplevt, och jag vet att det jag vet är sant och att jag kan lita på det jag vet till 100%.
Och allt detta är både smärtsamt och underbart att inse. Allt jag trodde att det var, var och är det inte.
Så vad är det som har hänt?
Jag har blivit kallad, och jag svarade. Jag lämnade mitt i upplevelsen av min barndomsdröm och litade på vetskapen att jag behövde komma till Sverige utan fördröjning, och here I am, utan att ha vetat vad jag gör här. Nu förstår jag, nu vet jag. Jag skulle födas på nytt. Jag skulle läka min kropp och jag skulle möta villkorslös kärlek. Jag skulle släppa taget och bli buren.
Instant healing är något jag upplevt, jag har läkt min kropp så fort som det tar för en bubbla att spricka. Allt jag någonsin önskat har jag fått.
Så tillbaka till vad det är jag har ”gjort”.
Jag har gjort något helt nytt, något helt okänt och totalt utanför min trygghetszon. Jag har varit fyra dagar och tre nätter på ett ayahuasca retreat, och det är det bästa val jag gjort i mitt liv.
There is no spoon är mitt nya mantra som en påminnelse för hur jag vill leva resten utav mitt liv.
Troligen så väcker detta en hel del saker inom en del utav dig som läser, allt från nyfikenhet till dömande, och det är jag glad för, för det är precis som det ska ?
Våga utforska det okända och obekväma. ❤❤❤
————————————
I’m giddy. It feels like I’ve literally been tumbled in a tumble dryer. Like I went around, around, until I lost all the concepts of up and down, hot and cold, in and out, mine and yours. Right now I have a feeling and thought of ”what the hell was it that was happening?” A feeling that everything has changed, though I still do not understand how, what and in what way.
Have I been in the last few days in a dream, or may it be that I actually experienced it? For ”real” …… I do not know what that means anymore. What is real and what is an illusion? The insights hail and it is painful to realize which lies I have lived in. Or a better word than lies is unknowingness. Lying is knowing and doing something else, and it’s about not knowing.
In recent days I have been on a trip I could never imagine, not even in my wildest imagination. I have literally been born again, I have experienced my own birth and how it is to experience the world, life and the body for the first time. It’s the painiest thing I’ve ever experienced, while at the same time it’s the most wonderful thing I’ve experienced.
I have experienced complete oneness and total separation. I have been one with everything, a part of nothing and I have experienced eternity. I have found peace and healing and also cried for how meaningless everything has been, how much unnecessary pain I have created and given myself, all for a terrifying fear of letting go.
 I have cried for humanity and for our planet. I have been dancing, laughing and playing cuddle together with our creation and creator.
I feel empty inside, in a good way. It feels like I suddenly got a lot of extra space within me. I can fill my lungs with more air than before and I realize how crowded I’ve had had it within.
I’ve met my worst nightmares and ha e let go of love and I’ve met love again. I have woken up from a sleep I thought I had already woken up from, and realize how naive I have been, and I look at my imperfection with love, this time with unconditional love.
My life has changed, and everything I knew before I knew, I have now experienced, and I know that what I know is true and I can count on what I know at 100%. And all of this is both painful and wonderful to realize. And all I thought it was, there is not it.
So what has happened? I have been called, and I answered. I left the experience of my childhood dream and trusted in the knowledge that I needed to come to Sweden without delay, and here I am, without knowing what I’m doing here. Now I understand, now I know. I would be born again. I would heal my body and I would meet unconditional love. I would let go and be carried.
Instant healing is something I’ve experienced, I have healed my body as fast as it takes for a bubble to crack. All I’ve ever wish, I have received.
Then back to what I’ve ”done”. I have done something completely new, something completely unknown and totally outside of my comfort zone. I’ve been four days and three nights at an ayahuasca retreat, and it’s the best choice I’ve made in my life.
“There is no spoon” is my new mantra as a reminder of how I want to live the rest of my life.
Probably this raises a lot of things in a part of you who read, ranging from curiosity to judgment, and I’m glad for both, because it’s just like it should be. 🙂
Dare to explore the unknown and uncomfortable ❤️❤️❤️

Det är stiltje. / Lull

Stiltje.

Det är så stilla, så stilla inom mig. Inga pågående processer, inget att bearbeta, inget att integrera. Eller så är det exakt precis det som pågår, på en sådan djup nivå att ”jag” upplever det som helt stilla.
Första dagarna tillbaka här i Sverige så kände jag mig lite desorienterad. Det var inte alls enligt min plan att redan och att återigen beträda svensk mark. Men jag är glad att jag gjorde det, glad att jag lyssnade på vad kroppen ville och åkte hit så att den får sin vila och återhämtning som den så väl förtjänar.
Under min resa i Sydostasien så har alla de vanliga sakerna som jag brukar göra för vila och återhämtning inte riktigt fungerat, kroppen har sista tiden inte svarat på meditation och stillhet, utan den har bara blivit tröttare och tröttare.
Så fick jag en dag frågan av en vän: ”har du frågat kroppen vad den behöver för att vila och återhämta sig?”
Eeeeehhhhhhee……! Fråga kroppen….?! Jag insåg att jag inte har gjort det, utan bara av vana fortsatt att göra sånt som har fungerat förut, jag har kört på och gjort på samma sätt som alltid, och helt enkelt valt att använda de tekniker och verktyg som jag alltid gjort, av ren rutin, helt utan att kolla med kroppen om det fortfarande är vad den vill ha!
Så frågan blev ett riktigt wake up call 😉
När jag frågade kroppen vad den ville så blev svaret ”hem till Sverige”.
Jag förstår varför, här är allt hemvant och känt, här behöver inte kroppen konstant processa massa nya intryck. Den kan slappna av och få den välbehövliga återhämtning som den behöver, och den kan integrera alla de intryck som jag under de senaste 5 månaderna i Sydostasien har fyllt mig med.
Därför upplever jag idag att det är stilla, tyst och processlöst inom mig.
Jag har lärt mig så mycket sista tiden om hur viktigt det är att bejaka alla delar av mig, och att stanna upp ibland och kolla av med de olika delarna av mig själv vad som gäller nu, i stället för att som jag gjort, tagit för givet att det fortfarande är samma som gäller och kört på i invanda fotspår. Jag tyckte att jag har varit duktig men har insett att allt bara gått av vana och på rutin. Jag har tagit kroppen för givet och inte varit tillräckligt lyhörd. Jag har även insett jag  kommunikationen med min kropp idag inte fungerar på samma sätt som tidigare. Nu när jag upplever alla utanför mig själv i stället för inom mig som jag alltid gjort tidigare genom tydliga känslor, så förstår jag att jag behöver använda och aktivera andra sinnen än känslor för att kommunicera. Så bland annat så tränar jag nu på att lyssna och se istället.
Här hemma så har jag har blivit tröttare för var dag, så jag har använt mycket av tiden till att sova och nu bara för ett par dagar sedan så känns det som att det vänt, energin börjar att komma tillbaka och det känns som att ”proppen” släppt och integreringen börjar att bli klar.
Insikterna gällande framtiden har haglat in och allt går blixtsnabbt. Det finns inget motstånd inom mig utan acceptansen infinner sig direkt. Planer ändras ibland från timme till timme, allt beroende på inkommande insikt, och jag njuter av att vara så flexibel och töjbar, och av att ha förmågan att kunna ändra mig.
Genom varje möte och varje upplevelse så har jag lärt mig något nytt, jag har plockat små bitar överallt och bygger en plattform för framtiden som just nu passar mig utmärkt. Det blir ett fortsatt liv som nomad, med en del korrigeringar och förändringar. Fas 1 är klar, nu förbereder jag inför fas 2.
Jag har levt utan ett eget hem i nästan 9 månader nu, och det är en helt fantastisk tid i mitt liv! Jag älskar livet som hemlös och nomad, det ger mig en sådan frihet och glädje att kunna röra mig som jag vill alldeles fritt över planeten. Jag mår helt klart bäst utav rörelse och det är i rörelse som jag också är som mest kreativ.
Jag insåg också när jag kom tillbaka
att jag under min resa lyckats slutföra alla pågående projekt, så nu är det även en ny fas i mitt liv gällande framtida projekt. Jag har ingen aning om vad som vill skapas och den ovissheten får det att bubbla inom mig, för det betyder att allt och vad som helst är möjligt!
Jag kommer att vara kvar en liten stund till på svensk mark och ordentligt låta kroppen återhämta sig och integrera allt som jag upplevt, samt passa på att njuta av sommaren och av både nya och gamla vänskaper, men sen bär det av ut i världen igen! Jag är redo för fas 2 av mitt fortsatta liv, klokare, ödmjukare och kärleksfullare än tidigare.
Tack för livet ??❤
—————————————————-
Lull.

Inside me it’s so lull, so calm. No ongoing process, nothing to process, nothing to integrate. Or maybe it’s exactly what’s going on, on a such deep level that “I” experience it as lull and quiet.
My fist couple of days back here in Sweden I felt a little bit disoriented. It was not aligned with my plan at all to set foot on Swedish ground this quick again. But I’m glad I did, glad that I listened to what my body wanted and went here to let it get the rest and recover that it so much deserve.

During my journey in South East Asia all the usual things I normally do to rest and recover haven’t worked, my body haven’t answered to meditation and stillness. Instead it has become more and more tired.
And then one day, a friend of mine asked me if I had asked my body what it needs to rest and recover.
Eeeehhhhhheeeee! Asked my body…….?!!  I realised that I hadn’t done that, I had just kept going on like before, doing the same things as I use to, on pure routine and habit, without having a thought of asking my body if it’s still what it wants.
So the question become a real wake up call 😉
When I asked what my body wanted and needed, the answer was “home to Sweden”. I understand why, here all is familiar and known, here doesn’t the body need to constantly process a lot of new impressions. It can relax and get the well needed recovery it needs, and it can integrate all the impressions that I during the latest 5 month in south east Asia have experienced. That’s why I now experience that all is calm, quiet and without processes inside.
I’ve learned so much lately about how important it is to assent to all parts of me, and sometimes stop and check with all different parts of myself what’s accurate for the moment, instead of, as I did, take for granted that it’s still the same as always that’s accurate.
I thought I was doing good, but realise that all have just been on routine and habits. I’ve taken my body for granted and haven’t been keen enough.
I’ve also realised that the communication with my body today doesn’t work in the same way as before. Now when I experience all on the outside, instead of on the inside with clear and strong feelings as before, I understand that I have to use and activate other senses than feelings to re-establish the communication. So among other things I now practice on to listen and to see instead.
Since I got back, I’ve been more and more tired, so I’ve spent much time to sleep, and now, just a couple of days back it feels like it has turned, my energy is starting to come back and it feels like the integration begins to be completed.
I’ve insights about the future and everything is instantly. There is no resistance inside me, so acceptance comes immediately. Plans is changing, sometimes from hour to hour, all depending on the latest insight, and I enjoying to be flexible and stretchable and to have the ability to be able to change my mind.
Through every meeting and every experience I’ve learned something new, I’ve picked small pieces everywhere and building a platform for the future that for the moment suits me perfectly. It will be a continuing life as a nomad, with some corrections and changes. Phase one is ready, and now I’m preparing for phase two.
I’ve lived a life without a own home for almost nine months now, and it’s a completely amazing time of my life! I love the life as homeless and as a nomad, it gives me such a huge freedom and joy to be able to freely move and go wherever I want on the planet. I’m feeling as best to be in movement and it’s in movement that I’m the most creative.
I realised when I got back that I during the journey has succeeded to finish all previous and ongoing projects, so now it’s also a new phase in my life concerning future projects. I have no idea what will be created and this unknowingness creates bubbles inside of me, because it means that all and everything is possible!
I will be here on Swedish ground for a while and let my body rest and recover properly, and integrate all I’ve experienced, and take the opportunity to enjoy the summer and of both new and old friendships, but then I’m ready for the rest of the world again! I’m ready for phase two of the rest of my life, wiser, humbler and more loving than before.
Thanks for life ??