Tillbaka i Sverige igen / Back in Sweden again

Sitter på verandan hos min son och väntar på att han ska komma hem….. han är ovetandes om att jag är här. Han tror att jag befinner mig på andra sidan jorden, i Vietnams huvudstad Hanoi. Det trodde jag själv oxå att jag skulle göra fram till för några dagar sedan.

Kroppen har sista tiden protesterat på flera olika sätt och känslan av att jag ska tillbaka till Sverige har bara växt sig starkare och starkare sista tiden, ända fram tills jag för 5 dagar sedan bestämde mig för att ”okej, jag åker väl tillbaka då”.
Några timmar efter beslutet så släppte alla protester från kroppen och ett stort lugn infann sig inom mig.
Så här sitter jag nu. Utan att veta varför…… jag undrar vad jag gör här…. känner mig lite rastlös och desorienterad….. det är mulet och blåsigt…..kallare än vad kroppen är van vid….. jag sitter här och undrar vad min son ska säga…… jag ger honom hans önskning till födelsedagspresent i förskott, hans önskan var bla. att ha mig här….. och nu är jag här ❤️
Tids nog så får jag svaret på varför jag så plötsligt skulle tillbaka.
Livet kan vända på en sekund. Allt kan förändras, och jag tränar på att lyssna på kroppen och dess signaler. Ibland så fattar jag snabbt vad den försöker förmedla och ibland så tar det längre tid så kroppen skriker högre och tydligare för att jag ska fatta.
Nästan på dagen 5 månader har jag varit borta. Jag har funnit de svar jag sökte och jag har hittat mig själv på ett djupare och nyare plan. Jag vet hur jag vill leva mitt liv framöver, så syftet med resan är uppnått. Mission accomplished. Mycket fortare än jag trodde.
Livet som nomad passar mig alldeles utmärkt, jag njuter varje sekund, så jag kommer att fortsätta att resa runt på vår vackra planet, utan något egentligt mål i sikte annat än själva resan!
Alla upplevelser och fram för allt alla möten jag haft med underbara människor från olika delar av världen har hjälpt mig finna de svar jag sökte. Jag har knutit starka vänskapsband och jag har funnit delar av min själsfamilj.
Närmast nu framför mig väntar några veckor med att njuta av mina nära och kära, lite jobb och göra lite avslut, sen bär det av ut i världen igen, till att börja med några månader i Europa tillsammans med fina vänner!
Under min resa så här långt så jag har upplevt så många magiska platser och mött så många underbara människor. Jag har nått nya nivåer av min egen utveckling. Jag har utmanats, blottlagt och läkt rädslor, kontrollbehov, fördomar, präglingar, blockeringar, svagheter och styrkor. Allt samtidigt som kreativiteten har flödat och mycket har skapats.
Under dessa fem månader som ensamresande och trots att jag spenderat den mesta tiden utan något annat sällskap än mitt eget sällskap, så har jag aldrig för en sekund känt mig ensam, även om jag ibland kan ha saknat andra människors närvaro och sällskap.
Det har varit månader av fullkomlig lycka, förundran och förnöjsamhet, där jag varit närvarande och medveten i nuet under mer eller mindre varje sekund och varje upplevelse bestämt och kärleksfullt har lett mig in i detta nya rum, denna nya plats av högre medvetenhet, hållbarhet och stabilitet, och jag är här för att stanna, och nu tillbaka i Sverige en liten stund så får kroppen möjlighet att vila och integrera allt detta nya och allt upplevt. Det får tid att sjunka in på alla nivåer och slutföra transformationen. För jag är förändrad, jag är långt ifrån den samma som jag var när jag i januari lämnade Sverige, och för varje stund så känner jag mig säkrare och säkrare på att navigera i detta nya rum. Jag börjar förstå guidningen och vägledningen som finns och jag börjar lära mig det nya språket, ett steg i taget!
Jag leker mig fram i detta nya, och njuter av att experimentera med till exempel att manifestera saker och jag inser med och mer vidden och möjligheterna i just hållbarhet och stabilitet som för mig kännetecknar detta nya rum som jag idag förstår är det som kallas för upplysning, en plats så nära Nirvana som jag kan komma här på jorden och i detta liv.
Detta tillstånd kallas enligt Buddismen för ”Arahant”. En Arahant är en levande upplyst individ som fortfarande är medveten om njutning och lidande, men utan att längre på något sätt vara bunden till dem.
Nästa tillstånd är Nirvana som kan inträdas först efter att kroppen fysiskt inträtt döden.
Det finns hur mycket som helst att skriva om detta, många tankar och funderingar att dela, men det får bli i senare inlägg, nu ska jag njuta av mina nära och kära ett tag innan det återigen bär av ut i vida världen för att fortsätta mitt liv som nomad, ett liv som för tillfället passar mig som handen i handsken, ett liv där själva resan och upplevelsen är målet ???❤️??
 Vi ses ?
————————————
Sittning at the porch at my sons house, waiting for him to come home……he is unknowing that I’m here…..as far as he knows I’m still on the other side of the planet, in the capital of Vietnam, Hanoi. That’s what I thought as well until just a few days ago.
Lately my body has been protesting in several ways and a feeling of that I have to go back to Sverige has only grown stronger and stronger, until I decided five days ago that “okey, I’ll rather go back then”.

A few hours later all protests from my body had letted go and a feeling of tranquility grow inside.
So here I am. Without knowing why……I wonder what I’m doing here…….I feel restless and a little disoriented……it’s cloudy and windy……colder than my body is I use to…….I’m sitting here and wondering what my son will say……in advance I give him what he wishes for birthday, to have me here……..and now, here I am … ❤️
Sooner or later I will have the answer to why I so suddenly should go back.
Life can shift in a second. Everything can change, and I’m still training to listen and understand my body and the signal it gives me. Sometimes I understand directly what it tries to tell me and sometimes it’s taking more time and it has to shout louder and clearer for me to understand.
I’ve been on the road for almost at the day five months. I’ve got the answers I was looking for and I’ve found myself at deeper and newer levels. I know how I want to live my life from now on, so the purpose with my journey is fulfilled. Mission accomplished. Much faster than I thought.
A  nomadic life suits me perfectly, I’m enjoying every second, so this is the way I will keep going, traveling around our beautiful planet, without any particular goal except the journey itself!
All experiences, and above all, all meetings I’ve had with wonderful people from all over the world has all contributed to find the answers that I was looking for. I’ve created strong bound of friendship and I’ve also found members of my soul family.
Closest from here, I have a couple of weeks to enjoy the ones that is close and dear to me, to do some work and some closures before it’s time to go out in the world again, starting with a couple of months traveling in Europe with some friends!
So far during my journey I’ve experienced so many magical places and meet so many amazing people. I’ve reached new levels in my own personal development. I’ve been challenged, I have exposed and healed fears, control need, prejudices, embossments, blockages, weaknesses and strengths. All while creativity has flown and a lot has been created.
During five months as a solo traveler and despite that I’ve spent most of the time without any other company than my own, I’ve not for a second felt alone, even though I’ve sometimes missed the company of other human beings.
It has been months of complete happiness, astonishment and contentment, where I’ve been present and conscious here and now more or less in every second, and where every experience with a strong and steady hand lovingly has led me in to this new room, this place of higher awareness, sustainability and stability, and I’m here to stay, and now back in Sweden for a while my body has the opportunity to rest and integrate all this new and everything I’ve experienced.
It has time to integrate to all levels and complete the transformation. Because I’ve changed, I’m far from the same person I was when I left Sweden in January, and for every moment I become more and more secure of navigating in this new room. I start to understand the guidance that’s available and I start to learn the new language, one step at the time.
I’m playing my way forward and enjoying to experiment with for example to manifest things, and I realise more and more the opportunities and width of just sustainably and stability that what is for me what characterises this new room which I today understand is what is called enlightenment, a place as close to Nirvana as it’s possible to come in this life.
A state that in Buddhism is called “arahant”. A Arahant is a living enlightened person that still is conscious of pleasure and pain, but is no longer bound to them. Next state is Nirvana that only can be entered first after the physical body has died.
There is plenty left to write about this, many thoughts and ideas to share, but it have to wait until later, because now I’m going to enjoy the people close and dear to me for a while before it’s time to go back out in the big, wide world again to continue my life as a nomad, a life that’s suits me perfectly, a life where it’s the journey itself that is the goal ???❤️??
See yah ?

Same same but different.

Jag har en paus.

Jag är i ett space emellan. På en plats där jag fysiskt inte gör så mycket utan mest tränar.
Jag tränar på att vara människa och lär mig att känna in och att navigera på nya sätt. Jag lär mig att kommunicera på nya sätt. Det är som att gå tillbaka från början och att lära mig att gå igen.
Allt fungerar på ett lite annorlunda och nytt sätt idag, men kroppen reagerar mekaniskt och autonomt på det gamla sättet, vilket ibland skapar en form av kompression och ett motstånd inom mig, och jag vill ibland bara smita undan för att det blir jobbigt, men jag vet att jag behöver ta mig igenom alla vardagliga göromål och successivt lära kroppen att allt är i sin ordning. När jag väl får en relation till saker och ting så släpper motståndet direkt och nästa gång så känner kroppen igen sig. Jag tränar varje dag på att vänja kroppen.
Jag vet inte hur jag enklast beskriver skillnaden, men jag ska försöka.
Tidigare så var mina känslor och upplevelser inuti min kropp, nu upplever och känner jag utanför min kropp. Tidigare så var jag vägledd och guidad via min inre vetskap, nu är jag guidad via  en yttre vetskap. Det är som att allt flyttats från inom mig till utom mig, och jag mera vet idag än känner. Till exempel så jag vet att jag är tacksam men jag känner det inte i kroppen längre som en känsla.
En väldigt intressant upplevelse som skapar både en lätthet och en tyngd hos mig.
  
Som jag skrev om i ett tidigare inlägg så har mitt nervsystem förändrats, jag har utvecklat de nervtrådar som reagerar på tryggt-otryggt så att mitt system inte behöver triggas hela tiden. Den delen är oerhört värdefull, samtidigt som det innebär att även positiva känslor dämpas då systemet inte reagerar med samma dopamin och adrenalinpåslag som tidigare, utan nu befinner jag mig mer i ett tillstånd av konstant förnöjsamhet. Jag har en högre koncentration och utsöndring av DMT och oxytocin i stället för dopamin och adrenalin.
På jordiska så betyder det att det krävs mer, mycket mer än tidigare för att min kropp ska reagera, på alla sätt och vis, både positivt och negativt, på både njutning och rädsla/smärta. Jag upplever att egot släpper taget utan kamp idag och det är lättare och går fortare att manifestera saker, men det är också, än så länge, svårare att hitta information och vägledning för den finns inte längre inom mig.
Känslokall skulle säkert en del kalla mig, men det är så långt ifrån där jag är som man kan komma. Jag har aldrig tidigare känt så mycket, jag har bara inte känslorna inom mig längre, inte ens om jag försöker att skapa en känsla kring till exempel dåligt samvete, dömande eller liknande känsla. Det enda jag upplever i det fallet är en upplevelse av tyngd, som att gravitationen är starkare, och motsvarande positiva känslor skapar en upplevelse av lätthet, som att gravitationen är svagare. Likaså ger olika platser och människor mig denna upplevelse av tyngd / lätthet.
Tidigare så har jag alltid kunnat lita på min intuition men nu måste jag lära om då den kommer utifrån, vilket är som att lära mig att prata ett nytt språk, det tar sin tid och innebär en konstant träning, och det är inget som jag kan smita ifrån, utan jag behöver ta mig igenom varje moment, ett i taget.
Tankar som ”är detta nya rum verkligen bättre” finns där, fast jag vet att allt är som förut, bara på ett lite annorlunda sätt. Same same but different.
Tankar som  kan jag ens bli förälskad i detta nya rum? Kan jag uppleva njutning? Kan jag uppleva rädsla? Eller kommer jag framöver alltid bara veta vad jag upplever? Same same but different.
Varje stund är ett utforskande av olika upplevelser. Jag vet att allt är möjligt och att svaret är ja på allt ovan, bara att det troligen kommer att vara på ett annorlunda sätt än tidigare och att det kommer troligen innebära andra sorters upplevelser än tidigare om jag vill uppleva nya nivåer. De upplevelser som jag hittills haft i mitt liv är fullt integrerade i mitt system, så nu vänder jag mig om och går vägen tillbaka och upplever vägen från ett annat perspektiv. Same same but different.
Jag utforskar idag världen som hel, där jag har återfunnit och läkt alla delar av själen och nu på ett annorlunda sätt kan utforska livet.
Det här är en process som tagit många år och inneburit oerhört mycket självinsikt. Genom att vara sann och ärlig mot mig själv och vara modig nog att på djupet kritiskt och samtidigt kärleksfullt granska mig själv, så har vägen ett steg i taget lett mig hit, till en läkt och återskapad själ, redo att på ostadiga ben börja träna på livet och på att leva. Redo för att lära mig nya saker, redo för nya upplevelser, redo för att utforska det hittills outforskade.
Jag är tillbaka på en plats där jag idag inte vet vad jag vill eller vart jag ska. Vägen som sista tiden varit så tydlig och rak har kommit till en återvändsgränd  där jag fått vända tillbaka. Vägen har nått sitt mål, syftet är uppfyllt, och jag har nu möjlighet att helt fritt välja vart jag vill gå härnäst och vad jag vill göra och jag har börjat utforska livet från ett annat perspektiv. Livet och vägen kanske erbjuder en helt annan vändning än vad jag från början trodde, så just nu så har jag en liten paus, en paus från det som varit och där jag tränar på att vara jag från ett annat perspektiv. Same same but different.
Alla tidigare pågående projekt är slutförda och avslutade. Bland annat så finns där 2 böcker, en för barn och en där jag samlat och sammanställt hela min inre resa och båda är nu inskickade till förlag så får vi se vart det leder.
Framför mig har jag ett blankt blad där jag kan skapa precis vad jag vill, så jag använder pausen till att skissa, sudda, skissa och sudda för att komma fram till vad och vart jag vill härnäst och jag har påbörjat ett utforskade av livet som människa på ett helt nytt sätt, ett utforskande av allas vårt ursprung, ett nytt utforskande av hur vi alla är samma.

Utforskandet av gammal visdom på ett nytt sätt. Same same but different.

Och under tiden så är det min avsikt att ha galet roligt!
———————————————-
I have a pause.
I’m in a space between. In a place where I physically don’t do so much except training. Training to be human and to learn to get attuned and to navigate in new ways.
I’m learning to communicate in a new way. It’s like going back to the beginning and learn to walk all over again.

Everything works in a little different way today, while my body still reacts mechanically and autonomously in the old way, which sometimes creates a compression and resistance inside, and I just want to turn around and walk away because it’s
hard, but I know that I need so go through all the day to day procedures and step by step teach my body that everything is exactly as it should.
When I get a relation to things, the resistance immediately let go, and the next time same thing happens my body will recognise it and feel safe. Everyday I’m practicing to accustom my body.
I don’t really know how to explain the difference but I will try.
Earlier I had my feelings and experiences inside my body, and now I’m experiencing and feels outside my body. Earlier I had guidance through my inner knowledge, and now I’m guided through an outer knowledge. It like everything moved from within to the outside and I more “know” today what I’m feeling instead of “feel” what I’m feeling.
For example I know that I’m grateful but I’m no longer feel it like a feeling in the body.
A very interesting experience that creates both ease and heaviness.
As I wrote in a previous post my nervous system has changed, I’ve developed the nerve fibres that reacts to safe-unsafe so that my system don’t have to get triggered all the time. That part is extremely valuable, at the same time as it at the same time means that also the positive feelings is attenuated though my system doesn’t react with the same secretion of dopamine and adrenaline as before, so now I find myself in a state of constant contentment. Now I have a higher concentration of DMT and oxytocin instead of dopamine and adrenaline.

In earth language it mean that it takes more, much more than before for my body to react, in every way, both positive and negative, on both pain and pleasure.
I experiencing that today my ego is letting go without a struggle and that it’s easier to manifest things, but it’s still also more difficult to find information and guidance because it’s no longer inside of me.

Emotionless should some probably call me, but that’s as far as it can come from where I am.
I’ve never felt this much, I just don’t have my emotions inside anymore, not even if I try to create a feeling as for example bad conscience, judgement or a similar emotion.
The only thing I experience in that case is heaviness, as the gravity is stronger, and parallel positive emotions create an ease as though gravity is weaker.
Likewise different places and people give me the same experience of heaviness / ease.
 
Earlier I’ve always could trust my intuition, but now I have to relearn because my intuition now comes from outside, which is like talking a new language, it’s taking its time and practice, and it’s nothing I can run away from, I need to go through every step, one by one.
 
Thoughts like “is this new room really better” is present, even though I know that everything is like before, just in a little different way. Same same but different.
Thoughts as if it is even possible for me to fall in love in this new room. It is even possible for me to feel pleasure? It is possible to experience fear? Or will I forever just “know” what I’m experiencing? Same same but different.
Every moment is an exploration of different experiences. I know that everything is possible and that the answer to all of the above is YES, it just going to be in a different way than before and it will probably take different kind of experiences than before to reach new levels. The experiences I’ve had so far in my life is fully integrated in my system, so now I turn around and go back the same road and experience it from another perspective. Same same but different.

Today I’m exploring the world as a whole being, where I’ve rediscovered all parts of my soul and now can explore life in a different way.

This is a process that has taken many years followed by a huge amount of self awareness.
By being truthful and honest to myself and be brave enough to deeply look at my self both with a critical mind and at the same way loving way, the road has one step at a time lead me here, to a healed and recreated soul, on unstable legs ready to begin the practice to live life itself. Ready to learn new things, ready for new experiences, ready to explore the so far unexplored.
Today I’m back in a place where I don’t know what I want or where I want to go.
The path that has been so clear and straight have now reached a blind alley where I had to turn around.

The path has reached its goal, the purpose is fulfilled and I now have the opportunity to freely choose what I want to do next and where I want to go, and I’ve started to explore life from another perspective.

Life and the path is maybe offering a different turn than I thought from the beginning, so right now I have a little pause, a pause from what’s been and practice to be me from another perspective. Same same but different.
All previous projects are finished. For example there is two books, one for children and one where I collected my inner journey up until now, and I’ve sent both manuscripts to several publishers, so the future will tell were it goes.

In front of me I have an blank paper where I can create exactly what I want, so I will use the pause to sketch and erase, sketch and erase to figure out what I want and where I want to go next and I’ve started an exploration of life as human in a whole new way, and started an exploration of our origin, a new exploration of how we all are connected.
An exploration of ancient wisdom in a new way. Same same but different.
And along the way it’s my intention to have a lot of crazy fun!