Nya äventyr väntar. / Time for new adventures.

Det är med blandade känslor som jag nu lämnar Thailand. Ett land som levererat långt över min vildaste fantasi.
Jag har varit från Chiang Mai i norr till  Koh Lanta i söder, Kanchanaburi i väster till Pattaya åt öster.
I 2 månader har Thailand varit mitt hem.
Jag har skrattat och gråtit här och jag har mött flera av mina undermedvetna fördomar, och jag har släppt kontrollen här. Här har jag genomgått en av den största transformationen i mitt liv. Jag har fått uppleva min födelse, min förlossning in i en ny värld.
      
Två månader känns helt plötsligt som en alldeles för kort tid, här finns så många fler platser att uppleva. Jag kommer alltid att bära med mig Thailand med dess häpnadsväckande natur och invånare i mitt hjärta, omlindat med en djup tacksamhet. Alla jag mött, allt jag upplevt, allt jag känt, allt jag lärt mig älska.
Det känns som att boken nu är färdigläst och det är dags att välja en ny bok, välja och vraka bland alla titlar och välja vilken sorts genre som jag är redo att låta mig dras in i nu.
Det är en ny fas som inleds, en ny del av mitt liv. Jag kan ännu inte se vad som ligger framför mig, men jag känner att det delvis kommer att innehålla något som på flera sätt kommer att förändra mitt liv på ett helt annat sätt än den transformation jag genomgått här.
Jag började min resa i Thailand med att möta upp en fin vän i Bangkok där vi tillsammans upplevde och nådde djupare nivåer av vårt inre, därifrån åkte jag vidare till Pattaya där jag mötte mina fördomar och rädslor, och öppnade upp mitt hjärta på vid gavel. Färden gick därifrån till Chiang Rai och Chiang Mai där jag njöt av alla speciella tempel som finns i området bland annat White temple och Blue tempel, samt naturen med sin lummiga djungel. Där fick jag också komma nära både Burma och Laos igen genom att besöka Golden Triangle. Färden gick sedan vidare söderut till Krabi och Koh Lanta där jag hade några dagar med mina nära och kära innan jag fortsatta min resa med båt för att utforska Phi Phi Island och öarna i Andaman havet  och därifrån vidare till Phuket som bjöd på en väldig variation av upplevelser från galet skrattande, party, vattensporter, kärlek och familj, till apor och loppor.
Färden fortsätter sedan österut till Surat Thani och färjan till Koh Samui och senare Koh Phangan, ön med sin sagolika natur som kom att bli mitt hem i tre veckor innan färden i Thailand avslutades mes några dagar av naturupplevelser i den vackra provinsen Kanchanaburi i nordvästra Thailand, nära gränsen till Burma. Där finns en grotta där kristallerna bokstavligen växer på väggarna, den forsande floden Kwai, berg och dalar, djungel och åkrar och magiska nationalparker med forsande vattenfall.
Min resa går nu vidare till Kambodja, där allt startade för 10 år sedan. Jag återvänder till Siam Rep och tempelområdet Angkor Wat. Jag grät av lycka då den gången för 10 år sedan då jag gick över vallgraven in till Angkor Wat, tårarna föll för att jag då upplevde en dröm jag länge haft och som jag under en lång tid trott var omöjlig att uppnå. Där och då öppnade sig en ny värld för mig, när jag insåg att drömmar faktiskt kan bli verkliga. Jag återkommer nu till platsen där drömmar blir verklighet och är öppen för allt vad som ska komma till mig. Jag öppnar upp för omöjligheternas möjligheter, nu själv stående vid rodret, styrande skeppet dit jag känner för.
Kambodja, här kommer jag!
——————————-
It’s with mixed feelings That I now leave Thailand. A country that delivered so much more than my wildest imagination.
I’ve been from Golden Triangle in the north to Koh Lanta in the south, Kanchanaburi in west and Pattaya in the east.
For two months Thailand has been my home. I’ve laughed and cried here and I’ve meet several of my subconscious prejudice and I’ve let go of control here. Here I’ve gone through one of the biggest transformations in my life. I’ve experienced me birth, gone through labour in to a new world.
Two months suddenly feels like a way to short time, here is so many more places to explore. I will always carry Thailand wit it’s stunning nature and inhabitants in my heart, surrounded with a deep feeling of gratitude. All the people I’ve meet, everything I’ve experienced, all I’ve felt, all I learned to love.
It feels like I’ve now read the book to the last page and it’s time to choose a new book, to choose from all titles and themes and to decide what kind of experience I want to have now.
I’m now entering a new phase of my life. I still can’t see what’s in front of me, but I can feel that a part of it will include something that in several ways will change my life in a whole different way than the transformation I’ve been through here.
I started my journey in Thailand with meeting a dear friend in Bangkok where we together experienced and reached deeper levels of our inner beings. From there I went to Pattaya where I met my prejudice and fears and fully opened up my heart.
From there I ended up in Chiang Rai oh Chiang Mai where I enjoyed all the special temples in the area, temples like White Temple and Blue Temple, and the wonderful nature with its lush jungle. From there I could also get close to Myanmar and Laos again by visiting the Golden Triangle.
 The journey then continued to the south, to Krabi and Koh Lanta were I had a couple of days with my family before I kept going by boat to explore Phi Phi Island and other islands in the Andaman sea and from there to Phuket that served a variety of experiences from crazy laughter, partying, water sports, love and family to monkeys and fleas.
From there the journey continues east to Surat Thani and the ferry to Koh Samui and later on to Koh Phangan, the island with its fairytale like nature that becomes my home for three weeks. After that my journey ended with a couple of days of nature experiences in the beautiful province of Kanchanaburi in north west Thailand, close to Myanmar boarder. There i found a cave where the crystals literary grows on the walls, it’s the home for the river Kwai, hills and valleys, jungle and fields and magical National Parks with rushing waterfalls.
My journey now continues to Cambodia where everything started 10 years ago. I return to Siem Rep and the Temple area at Angkor Wat. I cried of happiness that time when I crossed the moat. In to Angkor Way, the tears fell because I then fulfilled a dream I for a long time thought was impossible to reach. There and then a new world opens to me when I realised that dreams actually can come true.
I return to the place where dreams come true and I’m open for whatever is coming my way. I open up to the opportunities of impossibilities, this time at the steering wheel, steering my ship wherever I want to go.
Cambodia, here I come!

Utforskandet i det nya rummet. / Exploration of the new room.

Så var det då dags att lämna den läkande miljön och energin på Koh Phangan och fortsätta på min resa runt på planeten. Det är med lite sorg i hjärtat och samtidigt en stor tacksamhet som jag sätter mig på färjan över till Surat Thani och fastlandet igen.
  
På ön med sin lummiga och böljande natur och magiska solnedgångar så har jag haft mitt hem i tre veckor, blivit en del av öns rymt och puls. Andats med den, funnit näring med den, mitt hjärta har hittat samma puls som ön vibrerar av. Jag har gråtit här tillsammans med regnet, jag har skrattat här tillsammans med solen och jag har varit arg tillsammans med åskan.
 
Jag har läkt här på så många andra plan än bara fysiskt på benet och jag har transformerats här. Jag har fått den tid och utrymme som behövts för att integrera innan jag var redo att kliva in i det nya rummet av ljus, hållbarhet och stabilitet.
Jag inser att jag varit i det nya rummet ett tag redan, men jag var inte redo att stänga dörren till det gamla rummet fören i fredags. Det var först då som jag på alla nivåer var redo.
Jag har fått tecken under en längre tid, faktiskt redan från början av min resa, tecken så som att den inre guidning jag är så van vid inte alltid funnits där för mig, vilket flertalet gånger skapat en stor förvirring och frustration inom mig.
Tecken på att det är dags för mig att ta över rodret och köra själv och inte längre vara en passagerare. Tecken på att det varit tid för att bokstavligen gräva och karva ur det sista i mitt inre, att denna gång gräva ytterligare lite djupare. Jag har helt fått släppa kontrollen över min egen kropp och varit helt i händerna på sjukvården som jag inser att jag tidigare sett ner på. Jag har fått överlämna hela mig i tillit till både andras kunskap och omsorg.
När jag stängde dörren till det tidigare rummet så tog det 3 dagar så var såret läkt. Jag är redo nu, redo att själv ta över rodret och styra själv.  Jag väljer att se detta utifrån ett lekfullt perspektiv nu och leka och testa mig fram hur det är att bestämma själv och att lära av mina misstag, och samtidigt inser jag att jag har trott att jag varit en fri själ men inser att hur kan jag ha varit det när ”någon” hela tiden visat vägen…..!
Jag tror att den som visade vägen i det förra rummet var ljuset och kärleken, men nu när jag är ”vuxen” så behöver det inte visa vägen längre för nu är jag  kärleken. Så nu är jag vuxen nog att stå på egna ben, och kanske till och med leda andra till samma sak ❤
Färden går nu vidare till mer nordliga delar av Thailand, än har jag några dagar kvar på mitt 60 dagars visum så jag tänker spendera dom i Kanchanaburi , lite väster om Bangkok. I Kanchanaburi finns mycket naturområden och vattenfall, även bron över floden Kwai är belägen där. Dags för lite historia och naturupplevelser innan färden på onsdag går vidare till Kambodja och Siam Rep där jag var för 10 år sedan och hade min första upplevelse av Asien. Jag blev redan då förälskad och det ska bli intressant att komma tillbaka till den plats där min förälskelse startade. Kommer det att kännas likadant?
Jag har ingen aning om vart detta nya rum är lokaliserat eller hur jag benämner det. Kanske är det Nirvana, eller kanske är det någon annan helt annan plats i en helt annan riktning. Kanske har jag skapat något helt nytt, eller kanske är det något redan välkänt.
Jag vet i alla fall att den känsla av ensamhet och längtan efter tillhörighet som tidigare ibland tagit andan ur mig är stillad, det har den varit ett tag nu. Den hängde helt enkelt ihop med att det var det enda sätt och språk som mitt inre kunde uttrycka sig på, den enda relation jag hade till det som försökt komma igenom. Det har inte handlat om relationer och tillhörighet med andra av olika slag, utan det har helt enkelt varit så att det har handlat om min relation till livet och till mig själv. När jag nu ser tillbaka så kan jag se den röda tråden bakåt hur många människor som jag varit i kontakt med och mött genom åren alla har representerat olika delar utav mig själv och mitt liv och hjälpt mig att skapa hållbarheten och stabiliteten i detta nya rum som har inretts åt mig och av mig under en längre tid. Jag har i möten med andra fått mer och mer kvitton på att jag är på rätt väg, att jag är på väg att uppnå allt jag någonsin önskat, och här är jag nu i den hållbara och stabila skapelse av alla mina drömmar och önskningar! Här är allt redan, så längtan och känslan av ensamhet behövs inte längre. De har tjänat sitt syfte att hjälpa mig att skapa detta rum. Här är jag i relation med livet och mig själv, och jag vet att allt som finns här redan är, för det har jag redan förberett och skapat! Här är jag hemma, här är jag liv, här är jag kärlek och tillhörighet. Jag känner mig hel.
Jag fortsätter mitt utforskandet av det jag än så länge fortsätter att benämna för rummet och leker mig fram med rodret i hand, samtidigt som jag fortsätter att utforska både nya och välkända delar av planeten!
Allt jag vill är att uppleva, upptäcka, beröra och bli berörd.
————————————-
Then it’s time for me to leave the healing energy and environment at Koh Phangan and keep going on my journey on the planet. It’s with both sorrow and a deep gratitude that I step on the ferry to Surat Thani and the mainland again.
On the island with it’s lush and rolling nature and magical sunsets I’ve had my home for three weeks and become a part of the islands rhythm and puls. I’ve breathe with it, found nutrition with it, my heart has found the same pulse as the island vibrating in. I’ve cried here together with the rain, I’ve laughed here together with the sun and I’ve been angry here together with the thunder.
I’ve healed here in so many different ways both on my outside and on my inside and I’ve transformed here.
I’ve had the time and space I needed to integrate before I was ready to step in to the new room of light, love, sustainability and stability. 
I realise that I’ve been in this new room for a while already, but I wasn’t ready to close the door to the old room until last Friday. It was then first that I was ready on all levels.
I’ve been given signs during some time now, actually from the beginning of my journey, sighs as that my inner guidance
I’m so used to not always have been there lately, which have caused some confusion and frustration inside me.
Signs that it’s time to take over the steering wheel and drive myself and not be a passenger anymore. Signs that it literally was time to dig and carve out the last part from my inner, and this time even dig a little bit deeper.
I’ve had to totally let go of my control and have been fully in the hands of healthcare that I realised I’ve been looking down at. I’ve had to fully surrender to others both knowledge and care.
When I closed the door to the previous room it only took three days for my wound was healed l. I’m now ready, ready to have control over the steering wheel by my self.
I choose to see this from a playful perspective and play and try on my way to see how it is to decide by my self and to learn from my mistakes. At the same time I realise that I thought I was a free spirit but realise that how can I’ve been that, when “somebody” always showed the way….!?
I think that the one that showed the way I the previous room was the light and love, and now when I’m all ”grown up” it doesn’t have to show the way anymore, because now I am love. So now when I’m grown up enough to stand on my own legs, and maybe even help to lead others to the same ❤
My journey now continues to more northern parts of Thailand, still I have a few more days left on my 60 days visa, so I’m going to spend them in Kanchanaburi a little bit west from Bangkok. In Kanchanaburi there is a lot of nature areas and waterfalls, and the bridge over the river Kwai is there. It’s time for a little history and nature experiences before the journey continues to Cambodia and Siam Rep on Wednesday. I was there 10 years ago and that was my very first experience of Asia. Already then I felt in love and it will be interesting to go back to the place where everything started. Will I have the same feeling today?
I have no idea of where this new room is located or what word I should use to describe it. Maybe it’s Nirvana, or maybe it is a whole new place in a whole new direction. I’ve maybe created something new, or maybe it’s something already well known.
One thing I do know it that the feeling of loneliness and the longing for belonging that earlier sometimes could take my breath away is now calm inside of me, and it has been for a while now. It was so simple that it was connected to that it was the only way and language as my inner self could express it self in, the only relation I had to what tried to come trough. It never been about relationships and belonging to other people of different kind, it have always been about my relationship with life itself and to myself.
Now when I can see how it’s all connected I can see how many of the people that I’ve been I touch with and meet trough the years all have represented different parts of me and helped me to create the sustainability and stability in this new room that has been decorated for me and of me during a longer period of time.
Through all meetings with others I’ve received more and more assurance that I’m on the right path, that I’m on my way to accomplish all I’ve ever wished for, and here I am, in this sustainable and stabil creation of all my dreams and wishes! The feeling on loneliness aren’t needed anymore. It has served its purpose to help me create this room.
Here am I in relation with life and myself, and I know that everything here already is, because I’ve already prepared and created it!
Here am I home, here am I life, here am I love and belonging. I feel whole.
I keep going with my explanation of what I for now keep calling the room, and play my way forward wit the steering wheel in my hand, while I keep on Experian’s explore both new and also well known parts of the planet!
All I want to do is experience, explore, touch and get touched.

Alla dessa val som behöver göras hela tiden………

Varför alla dessa valmöjligheter? Alla olika val gör så att jag går sönder. Hela tiden ställa jag inför en massa val, vart jag ska äta, vad jag ska äta, när jag ska äta, vart jag ska åka, vart jag ska bo, hur jag ska åka, när jag ska åka, vad jag vill se och vad jag vill göra, när jag ska göra det och på vilket sätt jag ska göra det. Överallt och hela tiden alla dessa val, och just nu så gör det mig bara förvirrad, för jag känner inte det självklara valet.

Sista tiden så har alla val bara blivit svårare och svårare att göra och jag har börjat tvivla på mig själv att jag inte längre klarar att välja rätt.
Jag vet inte hur jag ska tyda signalerna i kroppen och gör ”felaktiga” val baserat utifrån förvirring.
Jag gråter av förtvivlan av att inte förstå.
Allt har eskalerat sedan loppan bet mig, så logiskt sett så har det varit och är en förberedelse för övergången till det nya rummet, jag förstår och ser det. Men det känns som att jag helt har tappat kontakten med mig själv. Jag är förvirrad och smått handlingsförlamad, jag vet inte hur jag ska kunna göra alla dessa val…… jag har på så länge inte behövt tänka överhuvudtaget, utan bara gjort, och nu måste jag helt enkelt ta besluten själv igen…….livet känns plötsligt inte lika enkelt längre…..
Oj, oj, oj vilken intressant resa det kommer att bli den närmsta tiden, att anpassa mig och känna in det här nya rummet, lära mig hur det fungerar och träna på att ta aktiva beslut och inte som tidigare, vänta på en guidning som ändå inte kommer. Jag känner mig som ny här på jorden, och att jag nu får träna på hur det är att vara mänsklig, och ser att processen har hållit på egentligen sedan jag började min resa.
Just nu känns det som att jag har klivit hela vägen och ännu länge tillbaka på min väg. Tillbaka till innan födelsen. Tillbaka till klassrummet och första skoldagen och att jag måste lära mig allt från början igen, med justeringar för att saker ska kunna fungera i detta nya rum.
Ja, förvirringen är verkligen stor, för vad och vem kan jag lita på när min inre vägledning känns avstängd?
Hur gör jag? Hur gör människor?
Så klart att det finns en mening med allt det här och att det givetvis är en form av ”uppgradering”, men just nu jag skulle verkligen uppskatta en mentor och vägledare, någon som kan visa mig hur man gör, visa mig hur det fungerar och som kan hjälpa mig ta besluten nu så här i början.
För just nu känns alla val jag aktivt måste göra övermäktiga.
Men så är det ju, jag måste göra felaktiga val för att lära mig göra rätt sorts val…..attans, hahaha.
Jag tar också mycket lättare och starkare in andras känslor nu och på större avstånd än tidigare vilket gör mig ännu mer förvirrad och osäker.
Den självsäkerhet jag byggt upp under en lång tid genom att lära känna mig och vad som är mitt är som bortblåst.
Jag är ute på en gungfly och går……..
Jag inser också att i och med övergången till det nya rummet så har mitt chakrasystem stängts ner. Den aktivitet som jag sista tiden har känt runt solar plexus har varit en som en sista städning och rening för att vid övergången kunna stänga ner, avaktivera eller sätta chakrana i viloläge. Dom behövs inte längre för informationsbearbetningen ligger nu utanför mig själv.
Det är slut med att ”go with the flow” för det finns inget flöde eller någon information fören jag tar ett aktivt beslut, först då börjar informationen att flöda, vilket innebär att jag troligen kommer att få använda min hjärna och mitt ego en hel del framöver till att ta mig framåt, så nu behöver jag vända på myntet och ha tillit till egot och hjärnan på samma sätt som jag under många år har bett dom ha om att ha tillit till mitt hjärta och min själ.
En spännande utbildning i hur vi alla kan leva i symbios med varandra i denna kropp och hur vi tillsammans hittar strategier för att skapa det bästa. Hm, intressant…….
För ca ett och ett halvt år sedan så märkte jag märkliga fenomen i kroppen, eller rättare sagt, avsaknaden av. I situationer där jag tidigare reagerat autonomt med känslor och reaktioner så hände nu ingenting i min kropp, det var som att kopplingen mellan mina känslor och nervsystemet var bruten. Jag funderade först i banorna att jag mist min empati och medkänsla, för den första tanken var att jag kände mig känslomässigt avtrubbad och känslokall,  och många gånger var det mer chockerande att inte få en autonom reaktion än själva händelsen som i normala fall tidigare skulle ha utlöst en reaktion. Så småningom insåg jag att detta var nu det tillstånd där jag befann mig och jag insåg också att jag var långt ifrån avtrubbad eller känslokall, jag bara reagerade inte i onödan på något som inte behövde en reaktion. Jag kände massor vid rätt tillfällen och upplevde många gånger mer känslor än tidigare.
Det här har också hjälp mig att lättare släppa taget om saker och det har hjälpt mig igenom mina ibland smärtsamma beslut och hjälpt mig att alltid agera utifrån kärlek.
Idag vet jag vad som hänt, det finns en vetenskaplig förklaring bakom det. Att genom meditation och mindfulness så utvecklas nervtrådarna som går från vår prefrontal cortex  (vår rationella del av hjärnan) till amygdala i vår känslomässiga del av hjärnan. Den känslomässiga delen av hjärnan är bland annat ansvarig för känslor som rädsla och ilska och dess jobb är att hålla oss i säkerhet. Amygdala skannar av allt som händer och gör bedömningen tryggt – otryggt, och tar hellre det säkra före det osäkra och slår på vårt flyktsystem. Så genom mindfulness och meditation så utvecklas dessa nervtrådar vilket leder till att den rationella hjärnan lättare kan säga till den känslomässiga hjärnan att det är falskt alarm, vilket leder till att det autonoma systemet inte triggas igång lika lätt. Så det är vad som hänt i min hjärna, jag har helt enkelt utvecklat detta nervtrådar och reagerar inte känslomässigt eller autonomt längre på saker jag inte behöver reagera på, väldigt skönt kan jag bara säga 🙂
Dock så vet jag inte nu vad som händer i mitt system. Jag vet inte ännu vad som sker inom mig, vilket skapar en förvirring i sig. Jag känner inte ett behov att att veta eller förstå i dagsläget, jag har tillit till att jag en dag kommer att förstå, dock så skulle det just nu underlätta att få lite hjälp med alla jordliga val 😉
Helt klart är att något förändras i mitt system igen, att något biologiskt sker inom mig. Jag upplever både gravitationen, tiden och densiteten annorlunda än tidigare.
Om du känner igen dig och har konkreta tips på hur du gjort så är jag tacksam om du vill dela med dig av dom =)
Mitt ben har nu läkt så det är dags för mig att efter tre veckors vila, läkning, återhämtning och integrering resa vidare. Imorgon så ska jag på något sätt, vet inte vilket ännu då det är för många val, ta mig till Kanchanaburi för några dagar innan jag på onsdag reser till Kambodja (det är bokat och klart i alla fall).
Jag kommer för alltid att bära med mig denna plats i mitt hjärta, den har gett mig mer än jag någonsin kunnat önska och jag har även lärt mig att se med nya ögon på både sjukvård och försäkringsbolag efter denna erfarenhet med loppan. Jag har varit så servad av försäkringsbolaget sedan dag ett och så kärleksfullt omhändertagen på sjukhuset varje dag. Mina tidigare erfarenheter av både sjukhus, läkare och försäkringsbolag har inte varit speciellt bra kan jag säga, så jag är evigt tacksam att få se en annan sida och återigen komma tillbaka till och bli påmind om orsaken till varför vi som valt att jobba med sjuk och friskvård just valt att göra det, vi har alla en djup önskan av att hjälpa och stärka individen, och oavsett om det är inom den traditionella vården eller via den alternativa vården (som jag valt) så vill vi alla detsamma, det är bara sättet att göra det på som skiljer sig åt. Båda behövs, allt beror på stundens behov.
Det känns lite läskigt nu att komma igång efter dessa veckor, hur ska det gå att ge sig ut i världen igen utifrån detta nya rum?
Fortsättning följer…..

Jag passerade EXIT. / I passed EXIT.

I fredags så gjorde jag ett medvetet val och gick ut genom dörren som det stod EXIT på och sparkade lite lätt igen den bakom mig, utan att vända mig om.

Jag sa tack till rummet där så mycket har skapats, utvecklats och vecklats ut.

Rummet där jag varit under en längre tid och vänt ut och in på mig, packat upp och skakat ur ryggsäcken, lärt känna nya sidor av mig själv, och lärt mig att villkorslöst älska alla dessa sidor, rummet där så mycket har transformerats, kollapsat och expanderat, rummet där jag kreativt skapat så mycket utifrån hjärtat, där jag tränat på att sätta gränser och på att bejaka mig själv, rummet där jag vågat öppna upp och vara brutalt ärlig mot mig själv, där jag med ett öppet sinne och utan dömande tränat på att möta mig själv och andra. Rummet där jag praktiserat compassion och utifrån hjärtat mött så många läromästare. Rummet där jag mött mycket djup smärta, skuggor och mörker, samtidigt som det är rummet där jag mött ovillkorlig kärlek, bliss, glädje, magi och framför allt fått lära mig tacksamhetens gåva.

Det är rummet där jag mött så många soulsisters och soulbrothers och odlat så många djupa och fina relationer. Det är rummet där jag har lärt mig och hittat mitt egenvärde och tagit klivet ut för att börja följa mitt hjärtas väg och innersta längtan.

Det är rummet där jag lärt mig att känna tillit både till mig själv och till universum, att släppa kontrollen och fullständigt just go with the flow.

Det är rummet där jag lärt mig så mycket och tillgodogjort mig så mycket kunskap om kroppen, själen, energier och vibrationer. Rummet där jag har fått ta emot så mycket kärlek och fått så många underbara gåvor utav andra. Rummet där jag lärt mig att älska både mig själv och andra, där jag lärt mig hur kärlek känns och vad det är. Det är rummet där jag har haft möjlighet att känna mig fram och hitta min innersta drivkraft och passion. Rummet där jag hittat tillbaka till glädje och skrattet inom mig, där jag har lärt mig att leka och njuta med alla sinnen.

Det är rummet där jag varit ända sedan jag medvetet började min andliga och spirituella resa och där jag har byggt grunden till att skapa hållbarhet och stabilitet för framtiden.

Jag har nu sagt tack och lämnat detta rum bakom mig med den djupaste tacksamheten vibrerande i hela mitt väsen.

 

 

Så sent som i fredags så blev jag medveten om att den känsla och upplevelse som jag har haft sista tiden av att allt som jag upplever är en upprepning av tidigare upplevelser. Inget fel med det, men jag har känt mig ordentligt redo för något nytt ett tag nu. Inte bara liknande upplevelser i nya skepnader, utan helt nya upplevelser.

Jag insåg helt enkelt att jag har upplevt och upptäckt allt jag kan i rummet som jag befann mig i, men detta såg jag först när jag fick vetskapen om att det fanns en EXIT, och då först föll alla bitar på plats.

Utan tvekan så kände jag att det var genom EXIT jag skulle gå, omedelbart och utan att passera gå.

 

 

I detta nya rum så är strukturen redan skapad i hållbarhet och stabilitet. Den grund och plattform som jag byggt i förra rummet är redan här. Det är rummet är hållbarhet och stabilitet, det är inget jag behöver fortsätta att skapa, för det är redan.

I det här rummet finns och  är allt som jag förberett för i det förra rummet.

Här finns hållbarhet och stabilitet i allt. I alla relationer, oavsett vilken form. I all tankar, idéer och skapelser. Här är saker beständigt och varaktigt och jag behöver inte fundera på något längre.

I det förra rummet så var det min uppgift att ge näring och rätt förutsättningar till min kropp och till det jag vill se i den yttre världen för att kunna växa.

I detta nya rum så är det rummet som ger näring och förutsättningar till mig för att kunna växa.

Det jag sått i förra rummet har redan grott och växer hållbart och stabilt här.

Här kan jag se frukten av det jag sått och det är skörden som förser mina behov.

Det som från det förra rummet inte innehåller hållbarhet och stabilitet kommer med automatik att försvinna nu i detta rum. Så jag behöver inte längre fundera eller oroa mig för om det jag upplever, skapar och möter är hållbart, för allt som är här är.

Det är först nu när jag passerat EXIT och stängt dörren till det tidigare rummet som jag verkligen börjar att se och förstå möjligheterna som detta rum innehåller och det kommer att ta ett tag att anpassa mig till det nya, till att lära mig att navigera här.

Men jag har redan fått ta del av smakprov på vad detta rum erbjuder.

Jag har som ni kanske vet spenderat de senaste 2 1/2 veckorna med att dagligen åka till sjukhuset här på Koh Phangan för att lägga om de sår som var loppans gåva till mig. Jag har dagligen sett små förändringar och att läkningen sakta går framåt, en millimeter i taget, och så i fredags eftermiddag då jag var där så hade hålet i benet drastiskt och över natten, minskat till hälften! Och på lördagen ytterligare minskning, denna gång drastiskt på djupet vilket innebar att det nu räcker med att gå varannan dag istället för varje dag, samt att läkningen nu kommit så långt att jag får ha vattentät omläggning så jag kan duscha ordentligt och även ta kortare bad i havet, dock med försiktighet. Detta har hänt efter att jag passerar EXIT.

Det här innebär även att jag nu efter snart 3 veckors total avkoppling och vila på denna magiska öj, kan börja att titta på vad nästa steg på min resa skulle kunna vara.

Det har varit helt blankt framför mig och jag har inte känt någon energi åt något håll alls sedan läkaren bokstavligen tog en sked och grävde ut var och infekterad vävnad ur mitt ben och min handled och lämnade djupa hål efter sig som måste läka inifrån och ut.

Den närmsta tiden kommer troligen att vara en period av att känna mig fram. Att upptäcka hur saker fungerar jämför med i det tidigare rummet. Fungerar intuitionen och mottagandet av information på samma sätt? Är min inre vetskap på samma sätt? Eller kommer jag nu få upptäcka och utforska helt nya sätt? Svaret på frågorna är troligen både ja och nej.

 

 

Jag ser fram emot att börja utforska och inreda detta nya rum och upptäcka vad det erbjuder.

Jag ser på världen med nya ögon och med en djup vetskap om att det som skapats här redan är hållbart och stabilt, vilket innebär att även min intention med denna resa som är att bidra till världsfreden, redan är hållbar och stabil, vilket i sin tur innebär att världsfreden redan är skapad. Den har varit skapad hela tiden. Jag behövde bara kliva in i det nya rummet för att upptäcka det =) <3

I see you <3 <3 <3 


Last Friday I made a choice and past the door that had a big EXIT sign above, and without looking back, slightly kicked  the door behind me.
I said thank you to the room where so much has been created, experienced, explored an unfolded.

The room where I’ve been for a long time and turned my self inside out, unpacked my bag back and shake it, learn to know new sides of myself and learn to unconditionally love all these different sides, the room where so much has transformed, collapsed and expanded, the room where I creatively created from my heart, where I’ve trained to set boundaries and to listen to my inner voice, the room where I had the courage to be brutally honest with myself, where I with a open mind and without any judgement trained to meet myself and other.
The room where I practiced compassion and from my heart meet so many masters. The room where I meet so much deep pain, shadows and darkness, and at the same time so much unconditional love, bliss, joy, magic and learned the gift in gratitude.
It’s the room where I meet so many
soul sisters and soul brothers and grown so many deep and beautiful relations. It’s the room where I learned to se my own value and taken the step to start following the road from my heart and inner desire.
It’s the room where I’ve learned to have faith and trust in myself and to the universe, to let go of the control and to fully go with the flow.
It’s the room where I’ve learned so much and gained knowledge about the body, soul, energies and vibrations. The room where I received so much love and  received so many wonderful gifts from others.
The room where I’ve learned to love both myself and others, I where I’ve learned what love is all about.
It’s the room where I had the opportunity to just feel my way and to find my inner power and passion.
The room where I’ve found my way back to the joy and laughter inside of me, where I’ve learned to play and enjoy with all senses.
It’s the room where I’ve been since I consciously started me spiritual journey and where I’ve built the foundation to  sustainability and stability for the future.
Now I’ve said thank you and left this room behind me with the deepest gratitude vibrating inside my whole being.
Lately I’ve had the feeling and experience of that all I experience is just a repetition of previous experiences, just in another costume and as late as last Friday I just got aware of it. Nothing wrong with repetition, but for a while now I felt so ready for something new. Not just the same experiences in different costumes, but a whole new kind of experiences.
And then I simply realised that I’ve been experienced and explored everything that is to experience in the room I was in, but I didn’t understand it before I got the knowledge about that there was an EXIT, first then everything would fall into place.
So without any hesitation I knew that it was pass EXIT I should go, immediately without passing go.
In this new room is the structure already created in sustainability and stability. The platform and foundation that I built in the previous room already is here. This room is sustainability and stability in everything, there’s nothing I have to keep on creating, because it is already.
In this room is everything I prepared for in the previous room.
Here is sustainability and stability in everything. All relations, regardless of shape. In all thoughts, ideas and creations. Here is everything beständigt?????and varaktigt???? and I don’t have to think about anything anymore.
In the previous room it was my mission to give nurture and the right circumstances for growth to my body and the things I wanted to see manifested in the outer world.
In this new room It is the room that gives nurture and right circumstances to me for my growth.
The seeds I planted in the previous room already grown and are growing sustainable and stable here.
Here I can see the fruit of what I planted, and it’s the harvest that’s proving for my needs.
The things from the previous room that doesn’t contain sustainability and stability will automatically disappear in this room. So I don’t have to think and worry about if what I experience, create and meet here is sustainable, because everything that is is.
It’s first now when I passed the EXIT and closed the door behind me that I really start to see and understand the possibility’s that’s provided, and it will probably take a while to adjust and adapt to all this new, and to learn to navigate here.
I’ve already got a teaser of what this room offers.
As you might know I’ve spent the last 2 1/2 weeks to daily go to the hospital here at Koh Phangan to get the wounds that was the fleas gift to me, cleaned.
I’ve daily seen small changes that the healing process slowly goes in the right direction, one millimetre at a time, and then when I was at the hospital last Friday afternoon the wound and hole in my leg had drastically and over the night minimised to half! And on Saturday even more, and this time on the depth, which means that now I jut have to go to the hospital every second day instead of every day, and that the healing is so god that I now have waterproof cover so I can take a proper shower and even take a shorter swim in the ocean if I’m careful. And this happened after I passed EXIT.
It also means that I now after soon 3 weeks total relaxation and rest at this magical island, now can start to look what next step on my journey could be. It’s been totally blank in front of me and I haven’t felt any energy in any direction at all since the doctor literally took a spoon to dig out the infected tissue from my leg and wrist and left behind deep holes that had to heal from inside and out.
The closest time to come is probably a period of just slowly take one step at a time and adjust. A time to explore how things work here compared to the previous room.
Is my intuition and receiving information still the same? Is my inner voice and knowledge the same? Or may a now experience and explore totally new ways ? The answer is probably both yes and no.
I’m looking forward to stat to explore and decorate this new room and experience what it is offering.
I look at the world with new eyes and a deep knowledge about that what’s created here already is sustainability and stability, which mean that also my intention with this journey to contribute to world peace is sustainable and stable, which means that it has already been created. It’s been created all the time. I just had so step in to the new room to realise it =) <3
I see you <3 <3 <3

 

En annan sorts resa. / A different kind of journey.

Jag vill dela en magisk resa med er.

 

År 2000 så skadade jag min nacke allvarligt i en trafikolycka, vilket drygt 7 år senare ledde till en steloperation av de två översta nackkotorna. Så i 10 års tid  åt jag dagligen maxdoser på morfinpreparat, muskelavslappnande och andra starka läkemedel.

 

Alla starka mediciner slog ut min kropp totalt. Min matsmältning försämrades, mitt näringsupptag, mitt hormonsystem och min metabolism osv.
Även genom nackskadan så skadades min hjärna och mitt centrala nervsystem vilket ledde till en form av utbrändhet, med en annan orsak än vanligt. Allt det här samt mycket annat, bla lång användning av olika hormonella preventivmedel skapade en stor obalans i mitt system och i min kropp.

 

I januari 2010 så slutade jag ta alla syntetiska preparat och jag valde i stället alternativa och naturliga medel samt många olika alternativa behandlingsmetoder, och vägen till att återställa kroppen har hållit på sedan dess.

 

Nåväl, dit jag vill komma med det här är att jag tidigare alltid haft lätt för att hålla vikten, men successivt pga det jag nämner ovan så har jag haft svårare och svårare att hålla vikten, och jag har känt hur min kropp är i obalans och hur flödet i kroppen är blockerat. Hur mycket jag än lärt och utbildat mig inom alternativ medicin, och hur många andra terapeuter jag än sökt hjälp hos så jag jag aldrig nått hela vägen fram, någonting har saknats.

 

Så förra sommaren sände jag ut en bön till universum att sända mig någon som kan hjälpa mig, och i augusti, närmare bestämt den 26, så möter jag henne.
Vi möts på ett event i Stockholm och när hon berättar att hon har en hälsoklinik i Karibien där hon hjälper människor att gå ner i vikt genom att omprogrammera deras hjärna med frekvensmedicin och kost så kände jag direkt att det är var henne jag letat efter. (Inte för att få hjälp med att gå ner i vikt utan för att omprogrammera och reboota min hjärna till ursprungsläget.)

 

Jag bokade en konsultation och började hennes program den 19 september.
Hon rekommenderade mig även att göra en tarmsköljning vilken i sin tur resulterade i en upptäckt att jag var kraftigt infekterad med parasiter och det jag hela tiden vetat bekräftades via irisdiagnostik, bla att mitt näringsupptag var katastrofalt dåligt pga parasiterna, och då har jag ändå under 10 års tid ätit mängder med kraftfulla och rena näringspreparat…..!

 

Irisdiagnostik, mitt högra öga / Iris diagnostic, my right eye

 

Så den 16/10 börjar en omfattande utrensning av parasiter, och den håller på än idag.

 

Det här tillsammans med Evas kostprogram Bülowmetoden har förändrat mitt liv.

 

Jag visste inte innan att jag var missnöjd med min kropp och min vikt, men efter att jag genom att följa Evas program tappade närmare 15 kg på 2 månader så insåg jag hur jag lurat mig själv under många år!
Här var jag ju, den jag visste innerst inne att jag var, den jag hela tiden omedvetet letat efter.

 

Programmet innebär en förändrad livsstil och det är inte en quickfix för att sedan gå tillbaka till det som var innan. Programmet är för resten utan mitt liv.
Successivt programmeras hjärnan om och går tillbaka till att fungera som den ska, innan alla obalanser uppstod.

 

Jag börjar äntligen märka ordentliga resultat på att kroppen återgår till sitt ursprung, dag för dag så märker jag hur flödet förbättras och hur kroppen omstruktureras. Näringsupptaget är drastiskt förbättrat och jag jobbar nu med att bygga upp kroppen, dess styrka, muskulatur och system till att fungera så optimalt som det går, och jag måste säga att jag är jäkligt stolt över mig själv, jag är snart fyllda 44 år, och har tillbaka min kropp som ~ 20-25, fast ännu bättre 😉

 

Min vikt när jag började var 75.3, idag stod vågen på 59.8 = – 15.5 kg!

 

         
Min transformeringsprocess / My tranformation process.

 

Än så har jag en bit kvar innan jag är i mål helt vad gäller att återställa den till vad den en gång fungerade, men jag är en god bit på väg! Kroppen vet själv hur den ska vara för att fungera optimalt, mitt jobb är att ge den rätt förutsättningarna för att kunna göra sitt jobb 🙂

 

Jag vill dela denna historia med er för att visa att ingenting är omöjligt. Om jag kan så kan du. Ibland kanske svaret och hjälpen ligger långt framåt, men fortsätt att sträva efter ditt mål, vad det nu än är, och vad du än gör så ge inte upp!
En dag så har du svaret du söker framför dig, du behöver bara vara uppmärksam på när det kommer!

 

Jag vill tack dig Eva Bülow och Maria Sten  och Christina Weldero på Hela hälsan, från djupet av mitt hjärta för att hjälp ❤?? jag är er evigt tacksam ❤??
Om du vill veta mera om Eva och hennes metod så kan du läsa mera här:  Bülowmetoden
och här kan du kan läsa om tarmsköljning hos Hela hälsan.

 

Jag svarar gärna i den mån jag kan på dina frågor så tveka inte att höra av dig ❤??

 

Hur blir det bättre än så här?
Vad mer är möjligt?

 

Love Life! Peace ???✌❤

 

—————————————————
I want to share a magic story with you all.

 

The year 2000 I was in a car accident and got a serious neck injury.  Little more than 7 years later it led to a fusion, a stiff operation of the two first neck vertebrae’s. So for 10 years time I daily took max dosage of strong pharmaceutical drugs like morphine, muscle relaxant for an example.

 

All this strong drugs created huge imbalances in many of my bodily system. Min digestion deteriorated, my uptake of nutrition was horrible, my hormones were upside down, my metabolism and so on.

 

From the neck injury I also got brain injuries and damage to the central nervous system, which led to a sort of burn out.

 

All this plus a lot of other things, for example a longing use of different contraceptives created a big imbalance in my system and body.

 

I stopped using all synthetic drugs in January 2010 though I instead chose alternative and natural products and a lot of different alternative treatments. And the path to reset my body has been going on since then.

 

Well, what I want to tell you is that earlier in my life I had no problem to keep my weight, but slowly because of all the things above, it had been harder and harder to keep it and I’ve felt how my body is in imbalance and how the flow through my body is blocked.

 

It hasn’t made any different even how much I’ve learned and educated within alternative medicine, and how many other therapists I’ve seen, the last piece of the puzzle has always been missing.

 

So last summer I sent out a prayer to universe to send me someone that could help me, and so the 26 of August, I meet her. We were both attending to a lecture in Stockholm and when she tell me that she has a health clinic in the Caribbean where she helps people loose weight by reprogramming their brain with frequency medicine and diet, I immediately felt that she was the woman I been looking for. (Not for the main reason to loose weight, but to reboot and reprogram my brain).

 

I booked a consultation and started her program on the 19 of September.
She also recommended me to do a colonic irrigation, which led to that we noticed that I was heavily infected with parasites, and what I always knew was confirmed through iris diagnosis. For example that my uptake of nutrition was very bad because of the parasites, even though I during 10 yers time had been taken powerful nutritional supplements…..!

 

So the 16/10 I started a extensive parasite cleanse, and I still do it.

 

The colonic irrigation together with Eva’s program has changed my life.

 

I didn’t know before I started that I was dissatisfied with my body and weight, but after following the program for 2 month and at that time lost nearly 15 kilo, I realised how I’ve been fooling my self for many years!

 

Here I was! The person I deep inside knew I was, the person I subconsciously been looking for, and now have found.

 

The program means a different lifestyle, a different way of thinking. It’s not a quick fix and then after go back to how it used to be. The program is for the rest of my life.
Gradually my brain is reprogrammed to go back to how it should be, before all imbalances was created.

 

Finally I start to notice big results that my body slowly is going back to its origin. Day by day I notice how the flow improves and how the body is restructured.
The nutritional uptake is dramatically improved and I now I work to build up my body’s strength, muscles and system to work as optimal as it can, and I have to say that I’m so proud of my self, I’m soon turning 44, and have my body from when I was ~ 20-25 back, but now in a even better version 😉

 

My weight when I started was 75.3, today it’s 59.8 = – 15.5 kg!

 

Still I’ve not passed the finishline, but I’m a good  bit on the way to restore it to how it should work. The body knows by it self how to become optimal, my job is to give it the right circumstances to do it’s job 🙂

 

I want to charge this story with you to show that nothing is impossible. If I can do it, so can you. Sometimes the answer and help is a little bit in the future, but keep on strive to your goal, whatever it may be, and whatever you do, don’t give up!
One day you will have your answer in front of you, you just have do be aware enough to see i!
I want to thank you Eva Bülow and also Maria Stern and Christina Weldero at Hela Hälsan from the bottom of my heart ? I’m forever grateful ??❤

 

If you want to know more about Eva an her method you can read more here:
and here can you read more about colonial irrigation at Hela Hälsan.

 

I’ll be happy to answer any questions as far as I can, so don’t hesitate to get in touch with me ❤??

 

How does it become better than this?
What more is possible?

 

Love Life! Peace ???✌❤