Med en perfekt balans mellan ljus och mörker så tror jag att vi kan nå fred på jorden. / With a perfect balance between light and darkness I believe we can reach world peace.

Jag vaknade med en konstig energi och känsla idag. Smått yrslig, lite nedstämd och smått irriterad.

Senaste tiden så har en känsla av fullbordan växt inom mig, en känsla av att cirkeln är på väg att slutas. Det är något som byggs upp inom mig och det känns som att ett skifte är på väg. Både inom mig och utom mig.

Jorden står och väger i en vågskål och vi som valt att balansera ljus och mörker inom oss möter nu ”the final test”.

Saker vi trodde vi var färdiga med för längesen kommer ännu en gång upp till ytan, och för många inklusive mig själv så är det den fysiska kroppen som denna gång drabbas.

Jag blir påmind om gamla skador och besvär och såren efter infektionen som loppan orsakade kliar nu emellanåt något alldeles galet!

Jag kan se hela denna händelse väldigt bokstavligt.

Allt ser från början bra ut på utsidan men sakta så sprider sig infektionen under ytan.

Det infekterade skärs sedan upp och all den döda och infekterade vävnaden gröps bokstavligen ut med en ”sked”. Två gånger till och med. Detta lämnar ett djupt hål i mig som måste hållas öppet för att sakta läkas inifrån.

När läkningen kommit en bit på väg så sätter klådan in, den där klådan som emellanåt kan göra en tokig, irriterad och frustrerad.

Allt detta är en beskrivning av hur det är att jobba med sig själv och det som kallas personlig utveckling.

Skillnaden denna gång är att det bokstavligen skett och sker med min kropp.

Jag väljer att se det som slutet på en era och början på en ny. Ett skifte, en gigantisk transformation där allt en sista (troligen inte) gång kommer upp så att till slut cirkeln en gång för alla kan slutas.

Energin så här när det närmar sig fullmåne är alltid stark och ger oss en möjlighet att släppa och lämna saker bakom oss, men denna gång känns den extra stark och jag har en känsla av att den kommer att påverka oss på oanade sätt.

Själv känner jag att jag successivt de senaste dagarna långsamt är på väg ner och in en ett väldigt relaxat och avslappnat mode. Jag vill mindre och mindre prestera något i det yttre utan mest bara vara och tankarna finns där på att ta några dagars välbehövlig paus från alla sociala medier.

Bara vara ännu mer och låta kroppen på egen hand jobba och processa det som behöver processas, släppas, lämnas och läkas.

Även om jag känner mig väldigt avslappnad så känner jag att kroppen och knoppen jobbar på högvarv med många olika saker, och det yttrar sig i till exempel yrsel, irritation och olustiga känslor utan direkt ursprung som jag upplever idag, men även en trötthet och nätter av drömlös sömn.

Allt sker i en rasande fart och kroppen är så finurlig som skapar möjlighet för min kropp att vila på detta sätt.

Jag förstår att det inte är på ett tyst meditationsretreat jag ska vara, jag har fått tillräckligt med insikter för ett tag, utan det är vila som gäller nu för att integrera alla dessa insikter, intryck och upplevelser som jag behöver.

Och idag kan jag inte ens ana nästa steg. Jag vet ingenting om vart det bär av härnäst. Jag känner ingen tydlig energi åt något håll och skulle väl mest kunna stanna här på denna fantastiska plats för alltid och helt glömma omvärlden 😉

Jag litar helt på att när det är dags så vet jag vad nästa steg är, och tills dess så njuter jag här av att bara vara, att besöka sjukhuset varje dag och följa läkningen och att se tydliga resultat dag för dag, även om läkarna tror att jag får räkna med minst en vecka till. Inte gör det mig något 🙂

Jag skrev ”vi som valt att balansera ljus och mörker inom oss”. Vaddå mörker kanske du tänker. Som ljusarbetare så fokuserar vi väl på ljuset?!

Ja, jag har försökt med det, men det gick inte så bra för det skapade en obalans och en stress inom mig att försöka ta bort den del av mig som är mörk. Jag ser det som yin och yang där det är en perfekt balans mellan det ljusa och det mörka, och om jag istället accepterar alla delar av mig själv, även de mörka och destruktiva och erkänner dom för mig själv helt utan att döma, så innebär det att en perfekt balans skapas inom mig.

Jag väljer helt enkelt att inte motarbeta eller försöka förändra något, och jag väljer inte eller tar ställning för någon del av mig, jag väljer helt enkelt att se och bejaka alla delar av mig, även mina så kallade skuggsidor.

Jag tror inte att vi kan vinna över mörkret genom att ta ställning och välja ljuset. För om jag väljer och är för ljuset så är jag automatiskt emot mörkret, och det har vi ju hört otaliga gånger, att det du är emot har en tendens att växa.

Jag tror på neutralitet. Att varken vara för eller emot, utan helt neutral och att erkänna alla delar. Jag brukar använda en fras ur filmen Avatar, ”I see you”.  Den beskriver exakt det förhållningssätt som jag tror kan förändra världen. Det är en fras helt utan dömande och ställningstagande, från en neutral plats inom mig, fylld med villkorslös kärlek.

Det är det jag menar med att balansera ljus och mörker inom mig. Båda behöver få vara där, båda behövs, och en dag så kan det visa sig att det just är mina mörka sidor som är mitt främsta verktyg.

Jag vill inte försöka ta bort någon del av mig, jag tror istället på att bejaka hela mig, alla mina sidor och egenskaper.

Andligheten är oftast förknippad med att vi ska vara så snälla, kärleksfulla och omtänksamma, och bara det skapar dåligt samvete, stress och ångest hos många för att man tänker fel tankar, fokuserar på fel saker och kanske inte är tillräckligt omtänksam, samtidigt som vi ska vara mera egoistiska och göra det som gör oss lyckliga.

Att skapa en varaktig lycka inom dig betyder inte ett liv utan smärta, utan det handlar om det förhållningssätt jag har till saker och ting.

Sedan jag slutade motarbeta mina skuggor och istället lyfter fram dom i ljuset och tittar på dom och erkänner dom med frasen ”I see you”, så har mitt liv blivit mycket enklare. Så här gör jag även i min yttre värld och med människor jag möter. Jag har som målsättning och strävan att alltid vara i ett neutralt och observerande förhållningssätt till mig själv och omgivningen, och idag så upplever jag konstant lycka, även när det gör ont. Och de gånger som min kropp eller mitt ego gör motstånd och jag upplever en kompression så går det blixtsnabbt att komma till en acceptans.

Det är som en liten elektrisk laddning går genom mig kropp och sen slappnar den av i acceptans.

Jag tror fullt och fast på att vi kan nå fred på jorden, och jag tror även på att vi kan nå dit genom att skapa en balans mellan ljus och mörker inom oss själva, och när vi gör det inom oss själva så påverkar och förändrar vi även vår omgivning till det bättre.

Så mitt bidrag till världsfreden är mig själv, och genom att vara mig själv, sprida en tillåtande energi till alla jag på något sätt möter under min resa att vara sig själva. Jag tror att min neutrala energi ger människor hopp och drömmar och samtidigt mod att ta ett steg närmare deras hjärta och jag tror att jag en dag kommer att få fredspriset för att bara vara jag  =)

Jag gillar att drömma stort och jag gillar att jag har valet att välja vad som är sant för mig och vad jag tror på!

Om jag siktar mot stjärnorna så kanske jag i alla fall når månen. Neeee, då når jag stjärnorna ?✌

Loppan gav mig en stor gåva som jag kärleksfullt kommer att vårda och enligt Solögas bok ”Djurens språk” så berättar loppan:

”Du kan förändra världen. Min gåva till dig är att uträtta stordåd. Med denna insikt genomför också loppan allt vad den vill. Med stordåd menas saker som du inte trodde var möjligt att du skulle klara av.”

Kan det bli tydligare än så? <3 =)


Today I woke up with a strange energy and feeling inside. Slightly dizzy, slightly depressed and slightly irritated.

Recently, I had a feeling of completion within me, a feeling that the circle is about to close. Something is built up within me and it feels like a big change and transformation is on its way. Both within me and outside me.

The earth is weighing in a wave bowl, and we who have chosen to balance light and dark within us will now face a final test.

Things we thought we were done with long ago now once again comes to the surface, and for many including myself, it’s the physical body that this time suffering.

I’m reminded of old injuries and discomfort and the wounds after my infection caused by the flea, now itching like crazy!

 

I can see this whole story very literally.

Everything looks good on the outside, but slowly spread the infection below the surface.

The infected area and all the dead tissue is literally excavated with a ”spoon”, twice. This leaves a deep hole in my leg that must be kept open to slowly heal from inside and out.

And now when the healing has come a little bit on the way, the itch starts, an itch that sometimes make you crazy, irritated and frustrated.

All of this is just a description of how it’s to work with yourself and what is called personal development. The difference this time is that it literally happened and happens with my physical body.

I choose to see it as the end of an era and the beginning of a new one. A shift, a giant transformation where all one last (probably not ?) time comes to the surface so that eventually the circle once and for all can be closed.

The energy now when it approaches the full moon is always strong and gives us the opportunity to let go and leave things behind, but this time it feels extra strong for me and it feels like it will affect us all in an unexpected way.

The last few days I’ve gradually slowly getting into a very relaxed and peaceful mode. I want less and less to preform and do something, I just wat to be, and I’m thinking about taking a few days break from all social media to just relax and let all impressions, insights and experience integrate on all levels.

Just be even more and let my body work on its own and process what needs to be processed, released, left behind and heal.

Although I feel very relaxed, I also feel that my body and spiritual being is working on high-speed with many different things, and it manifests itself in dizziness, irritation and unpleasant feelings without a direct origin, just as I experience today, but also a fatigue and nights of dreamless sleep.

Everything happens at a furious speed and the body is so clever that creates the opportunity for my body to rest in this way.

I understand that it’s not a quiet meditation retreat I’ll be at right now, I’ve had enough insights for a while, instead what I need now is time to integrate all those insights, impressions and experiences.

Today I can’t even imagine what the next step will be. I do not know anything about where or what is next. I don’t have any clear energy in any direction,  and I could most likely stay here at this amazing place forever and completely forget all about the outside world 😉

I trust that when it’s time, I’ll know what the next step is, and until then, I’m just enjoying visiting the hospital every day and following my healing and to see clear results day by day, even if the doctors think that I can count on at least one week. It’s not a problem for me ?

I wrote ”we who chose to balance light and darkness within us”. What darkness might you think. As a light worker, shouldn’t we focus on the light?!

Yes, I’ve tried that, but it didn’t work well though it created an imbalance and a stress within me trying to remove the part of me that’s dark. I see it like yin and yang where there is a perfect balance between the white and the black, and if I accept all parts of myself, even the dark and destructive, and acknowledge them completely without judging, that leads to that a perfect balance is created within me.

I simply choose not to oppose or try to change anything, and I don’t choose or take a stand for any part of me, I simply choose to see and embrace all parts of me, even my so-called shadows.

I don’t think we can win over the dark by taking a stand and choosing the light. Because if I choose and take a stand for the light, I’m automatically against the dark, and we’ve heard countless of times that what you’re resisting tends to grow.

I believe in neutrality. To be neither for nor against, but completely neutral and to acknowledge all parts. I usually use a phrase from the movie Avatar, ”I see you”. It describes exactly the approach trough witch I think can change the world. It’s a phrase without judgment, from a neutral place within me, filled with unconditional love.

That’s what I mean by balancing light and darkness within me. Both need to be there, both needed, and one day it may turn out that it’s just my dark sides that are my strength and main tool.

I don’t want to remove any part of me, instead, I’m believing in embracing all of me, all of my sides and characteristics.

Spirituality is usually associated with being so kind, loving and caring, that only that can create bad conscience, stress and anxiety in many people. Stress for thinking the wrong thoughts, focusing on the wrong things, and at the same time as we should be more selfish and egoistic and do whatever makes us happy.

To create an long lasting happiness within you does not mean a life without pain, it’s about the attitude I have about things.

Since I stopped countering my shadows and instead highlighting them in the light and looking at them and acknowledging them with the phrase ”I see you,” my life has become much easier.

This is what I also do with everything I experience and with all the people I meet along my way.

I have the goal and pursuit to always be in a neutral and observational approach to myself and the environment, and today I experience constant happiness, even when it hurts. And the times my body or my ego makes resistance and I experience a compression, it’s very easy to go in to acceptance. It’s like a small electrical charge goes through my body and then relaxes it in acceptance.

I strongly believe that we can achieve peace on earth, and I also believe we can achieve this by creating a balance between light and dark within ourselves, one by one, and when we do that within ourselves, we influence and change even the people around us and our surroundings to the better.

So my contribution to world peace is myself, and by being myself I’m spreading a allowing energy to all I somehow encounter during my journey to be themselves. I think my neutral energy gives people hope and dreams and at the same time takes them one step closer to their hearts and their dreams. I also believe that one day I will get the peace prize, just by being me ???

I like to dream big and I like that I have the choice to choose what’s the truth for me and what I believe in!

If I aim for the stars, I may at least reach the moon. Nooooo, then I will reach the stars ?✌️

The flea gave me a great gift that I will lovingly care for and according to Solögas book ”Animal language”, the flea tells us:

”You can change the world. My gift for you is to accomplish great things. With this insight, the flea does everything it wants and believe in. With great things it means things that you didn’t think was possible that you could accomplish.”

Could the message be any clearer than that? =) <3

Hjälp, hur gick allt till? Help, how did this happened?

Fick precis veta att jag är en av finalisterna i Momondos Open World tävling för bästa reseinfluenser!!!

Vinnaren utses den 23 maj!

Intresset för min YouTube kanal och mina guidade meditationer för både vuxna och barn som finns där ökat lavinartat, samma på Storytel, Nextory mfl.

Den örtbok ”Läkeörter runt husknuten” som jag släppte för ett år sedan säljer som bara den och den webbaserade Örtkurs jag skapat börjar också ta ordentlig fart!

Så vad hände egentligen?

Jo jag har under en längre tid sått frön, massor med frön av olika sorter, och jag jag enträget fortsätt att så hela tiden!

Det jag vill säga med det är att ge aldrig upp! Vad än din omgivning kanske säger, eller om det verkar omöjligt.

Följ ditt hjärta och gör det du innerst inne vill och känner är rätt, och ge inte upp! Fortsätt hur omöjligt det än verkar! Du vet aldrig hur nära målet du är!

Själv så drivs jag av en inre kraft som är så stark att jag inte kan motstå den. Kraften styr mig. Jag gör som kraften säger. Denna kraft har fått mig att ta många smärtsamma beslut och vägar. Jag har lämnat allt bakom mig, då menar jag bokstavligen allt. Hus, hem, materiella ägodelar, en son, min syster med familj, mina katter (5st), mitt jobb, mina vänner och allt som de flesta människor upplever definierar vem dom är.

Jag har valt att vandra ensam genom mest hela livet. Gått min egen väg och inte följt strömmen.

Högt pris säger en del. Nödvändigt säger jag. Priset går inte att mätas, för vad är priset? Kostnaden, eller vinsten? Det är frågan.

Vi står varje dag inför mängde av olika val, och ofta låter vi omgivningen påverka våra val. Vi väljer utifrån vad som är bäst för andra och inte oss själva. Det är så vi blir uppfostrade, sätt alla andra före och dig själv sist.

När du för en gång skull gör något för din egen skull så får du höra hur egoistisk du är, och du viker dig tillslut för andras vilja och önskningar. Du krymper dig själv och tillslut så är du bara ett fragment av den du en gång var.

Så, vad hände? Hur gick det till?

Exakt på samma sätt som för mig. Du sådde bara andras frön, inte dina egna.

Så mitt råd till dig är att så dina egna frön. Så frön som är sprungna ur glädje, passion, kärlek och kreativitet. Vad vill du innerst inne? Vad är din dröm? Vad det än är så är det inte omöjligt. Men du kanske behöver ta en del smärtsamma beslut och val.

Så fråga dig själv, är du beredd att betala och mottaga ”priset”?

Jag lever idag mitt liv utifrån tillit. Tillit till att inget händer utan orsak och att jag inte alltid behöver veta orsaken, det är inte alltid mig det handlar om.

Och bara de senaste dagarna så har jag fått tänka om helt gällande mitt eget liv och mina planer. Något så litet som en loppa har startat en tsunami inom mig. En våg av insikter och klarheter. Jag har speglats med fördomar jag inte visste att jag hade, rädslor jag inte visste existerade och jag har fått ett nytt förhållningssätt till många personer i min omgivning. Allt tack vare en liten loppa.

(Vill du veta mer om denna fantastiska loppa så läs mitt tidigare inlägg).

Cirkeln håller på att slutas, balansen upprättas, och allt vad jag arbetat för är på väg att manifesteras och mina sådda frön är på väg att bryta genom jorden. Och allt för att jag aldrig gett upp och för att jag valt mig själv, oavsett ”priset”.

Just nu befinner jag mig på en magisk plats, både fysiskt och själsligt.

Den fysiska platsen jag befinner mig på är en ö utanför Thailands östra kust och utanför den populära ön Koh Samui. Ön heter Koh Phangan och är ett paradis på jorden.

Jag stormtrivs här och är väldigt glad för att loppan drev mig till beslutet att stanna här. Jag har valt att bo på den nordvästra delen utan ön, bortanför det turistiska och fartfyllda.

Då jag troligen inte kommer iväg på det planerade tysta meditationsretreatet en bit utanför Surahttani så får jag helt enkelt skapa mitt egna retreat här. Bara ön i sig känner jag hat en läkande kraft. Vart jag än åker så har jag ett enorm känsla av tacksamhet inom mig. Här är så vackert och när den dagen kommer så vet jag faktiskt inte hur jag ska kunna lämna denna plats! Tacksam att jag inte behöver fundera på det nu 😉

Så om du har planer på att åka till Thailand och vill ha en extraordinär upplevelse så kan jag varmt rekommendera Koh Phangan! En ö som har allt. Och det jag gillar mest är all spirituell verksamhet som finns här.

Vill man ha party så finns det med. Varje fullmåne så fylls södra delen av ön med 30.000 festglada människor. Även vid nymåne men då bara blygsamma 15.000.

Jag passar på att njuta iaf och fortsätta att plantera nya frön. Jag kan helt enkelt inte låta bli att bara vara jag, med allt vad det innebär. Den inre kraften jag drivs av är omöjlig att motstå!

—————————————————

Just got an email that I’m one of the finalists in Momondo’s Open World competition for best travel influencer!!! The winner is selected on May 23!

The interest in my Youtubekanal with my guided meditations for both adults and children is growing with the speed of a avalanche, the same on Storytel, Nextory, etc. The herbal book ”Medicinal herbs around the corner” that I released one year ago is selling really good, aa well as the web-based herbal course I created and just released is also growing!

So what actually happened?

Well, for a long time, I’ve been planting seeds, a lots of seeds with different varieties, and I’m keep going all the time!

What I want to say with it, is to never give up! Whatever your surroundings may say, or even if it seems impossible.

Follow your heart and do what you deep inside want to do and what you feel is right, and do not give up! Continue how impossible may seems! You never know how close to your goal you are!

Me, I’m driven by an inner force that’s so strong I can’t resist it. The force drives me. I do as the force says. This force has made me take many painful decisions and paths.

I’ve left everything behind me, I mean literally everything. House, home, material possessions, my son, my sister with family, my cats (5 of them), my job, my friends and everything that what most people thinks defines who they are. I have chosen to walk alone through most of my life. Gone my own way and didn’t follow the stream.

High price to pay says many. Necessary, I say. The price can not be measured, for what is the price? The cost, or the profit? That’s the question. We face a variety of choices every day, and often we allow the environment to influence our choices. We choose from what is best for others and not for ourselves. That’s how we get educated, put everyone else before yourself.

Once you do something for your own sake, you will hear how selfish you are, and finally you bend yourself to the will and wishes of others. You shrink yourself and at the end you’re just a fragment of who you once were. So, what happened?

How did that happen? In exactly the same way as for me. You just sowed the seeds of others, not your own seeds.

So my advice to you is to sow your own seeds. Sow seeds that will burst out of joy, passion, love and creativity.

What do you want deep inside? What’s your dream? Whatever it is, it’s not impossible. But you may need to make some painful decisions and choices.

So ask yourself, are you prepared to pay and to receive the ”price”?

Today, I live my life based on trust. Confident that nothing happens without a cause and that I don’t always need to know the cause, it’s not always me it’s about. And just the last few days, I’ve got to think over my own life and my plans.

I meet a flea that have started a tsunami inside me. A wave of insights and clarity. I have been mirrored with prejudices I didn’t know I had, fears I didn’t know existed, and I’ve learned a new approach to many people in my surroundings.

Everything thanks to a small flea. (If you want to know more about this amazing flea so read my previous post).

The circle is about to close, the balance is being established, and everything I worked for is about to be manifested and my sown seeds are about to break through the soil. And all because I never gave up and because I choose myself, regardless of the ”price”.

Right now I find myself in a magical place, both physically and spiritually. The physical location I’m at is an island outside Thailand’s east coast and outside the popular island of Koh Samui. The island is called Koh Phangan and is a paradise on earth. I’m really like it here and I’m very happy that the flea led me to take the decision to stay here.

I have chosen to stay at the northwestern part of the island, beyond all the touristy and party part.

As I probably wouldn’t be able to attend to the planned quiet meditation retreat that is located a bit outside Surahttani, I’ll simply create my own retreat here. Just the island itself have a great healing power. Wherever I go, Im carrying a huge feeling of gratitude within me. Here is so beautiful and when that day comes, I don’t really know how to leave this place! Right now I’m grateful for not having to think about it yet. 😉

So if you are planning to go on a vacation to Thailand, and you want to have an extraordinary experience, I would highly recommend Koh Phangan! An island that has everything.

And what I like most is all the spiritual activity around here.

If you want to have a party, you can. Every full moon, the southern part of the island is filled with 30,000 happy people into partying. Even at new moon there is a party, but then only modest 15,000 participants.

I’m looking forward to enjoying the island and continue to plant new seeds. I simply can’t help just being me, with all that means. The inner power I’m driven by is impossible to resist!

Överlistad av en liten loppa. Beaten by a flea.

(You can read the whole text in english further down. )

Ibland tar livet hastiga vändningar. Bokstavligen öven en natt.

Alla planer slås omkull och det är bara ödmjukt att tacka för utmaningen.

Medans jag fortfarande var kvar i Laos så berättade en god vän att hon deltagit i ett tyst meditationsretreat i januari utanför Sutathani i södra Thailand och jag kände direkt att wow, det är något som jag vill göra! I ett kloster där så anordnas dessa meditationsretreat varje månad från den 1-10, så när jag planerade för Thailand så räknade jag in detta retreat nu i maj, förlängde mitt visum här med 30 dagar extra och planerade min resrutt någotsånär så att den skulle passa för att kunna närvara.

Under större delen av mitt liv så har jag dragits till klosterlivet utan att för den delen vara religös, utan den stillhet och enkelhet som det för med sig.

Jag som tror på reinkarnation och tidigare liv (är själv verksam som regressionsterapeut) har under sessioner själv upplevt flera liv som nunna/munk och jag känner den dragningen starkt även i detta liv, men jag vet att det inte är mitt syfte i detta liv att gå i kloster, hur gärna en del av mig än längtar, i detta liv ska jag istället sprida min kärlek, glädje över livet och kunskap över hela världen och dela med mig av mina erfarenheter och förhoppningsvis inspirera så många som möjligt av alla som jag möter på resans väg och på andra sätt är i kontakt med till att ta ett litet steg närmare sig själva, sin sanning, sitt hjärta och sina drömmar.

Men att genom tex retreat som detta så kan jag både få kakan och äta den. Trodde jag…….

Universum har andra planer och tankar!

Jag har känt ett tag nu att jag är trött, alla fantastiska intryck, upplevelser och magiska möten med människor fyller mig med energi och livskraft, men samtidigt så är det tröttsamt och åååååhh så jag längtat till retreaten!

Jag har under flera år hemma regelbundet skapat mina egna miniretreats hemma där jag stängt all form av kommunikation med den yttre världen och bara varit i naturen och i mig själv, mediterat och skrivit mycket för att sortera tankar och insikter. Som mest 5 dagar i sträck. Så tystnad och stillhet är något jag värdesätter djupt.

Så till den där loppan som det står om i rubriken.

Det måste ha hänt måndagen 16/4 så jag befann mig på Kamala Beach i Phuket och umgicks med min syster med familj som är där på semester.

I skrivande stund 5 dagar sedan.

Jag hade ett litet bett eller en plita på vänster lår. På tisdagen så var det lite större och smått infekterat och ömmade även på vänster handled, på onsdagen så började det göra ont och jag kände att mitt allmäntillstånd var påverkat. Natten mot torsdagen så brann det i både ben och hand, så jag besökte på torsdagen läkare på Koh Samui för att få reda på vad det var som orsakade detta så jag visst hur jag skulle kunna ordna och läka det själv, för nu var det 2 stora och infekterade bölder jag hade som var väldigt smärtsamma och de örter jag använt och köpt verkade inte hjälpa tillräckligt.

Innan läkarbesöket och operation.

Läkarbesöket slutade med en mindre operation där båda bölderna skars upp för att tömmas på var. Jag blev satt på antibiotika och behöver gå till sjukhuset dagligen för att göra rent och lägga om såren. 5 dagar sa läkaren. Igår var jag tillbaka för första gången och la om och tvättade och åkte sedan vidare till grannön Koh Phangan för att bara ta det lugnt och relaxa här. Jag har bokat ett rum långt ifrån händelsernas centrum här på ön för att varva ner och börja ställa in mig inför retreaten.

Så idag var jag till sjukhuset här på ön och träffade läkaren där för bedömning och det slutade med en till operation där mera död och infekterad vävnad skar och skrapades bort. Och prognosen härifrån är inte 5 dagar som den förra läkaren sa, utan uppemot 14 dagar där jag varje dag ska tillbaka till sjukhuset för att tvätta och lägga om såren och fler operationer är inte uteslutna.

Just nu har jag ett stort hål mitt i låret, 1.5 cm djupt och ca 5 cm i diameter. Som tur är är det under huden och ingångshålet är inte mer än dryga centimetern.

Efter operationen.

Kontentan av detta är att jag troligen inte kommer att kunna delta på retreaten då jag måste till sjukhuset varje dag.

Allt för en liten loppa på stranden som läkaren tror har orsakat detta.

Så tårar har runnit i omgångar, både av smärta och besvikelse och en känsla av hopplöshet infann sig en stund, innan allt sedan nu har landat i acceptans. Jag stannar helt enkelt kvar här tills såren börjat läka ordentligt och jag inte behöver åka till sjukhuset varje dag.

Så jag får min vila och återhämtning, men inte på det sätt som jag trodde. Men ett tydligt tecken på att jag verkligen behöver gå in i stillhet och kontemplation, fast inte i ett kloster, det är inte för mig i detta liv, hur gärna jag än vill…..!

Nu ”råkar” jag befinna mig på en helt magisk plats på jorden så att stanna här och bara vila känns inte så svårt nu när acceptansen infunnit sig inom mig.

Av det lilla jag sett hittills av denna ö så har jag redan hunnit blivit kär.

Ön är fylld av skogsmurriga kullar och slingrade vägar efter vita stränder. Ja passerar skyltar med ”pure vegan food”, ”healing and EFT”, ”organic coffee and te”, ”yoga and healing” ja skyltarna och utbudet är många och atmosfären är relaxed och lite hippie. Stränderna är vackra och utsikterna är magiska, människor är avslappnade och utspridda så att hitta en alldeles egen plats blir inte svårt.

En utmärkt plats för rekreation med andra ord ????

Jag lever mitt liv i tillit och tror att allt har ett syfte och genom erfarenhet så vet jag att svaret och syftet kommer att visa sig så småningom och jag kommer att förstå orsaken.

Det jag vet redan nu är att träningen på att släppa kontrollen fortsätter och jag tar ett litet steg i taget. Och det går framåt, jag släpper lite mer varje gång.

Händelser som denna får mig oxå att inse hur små vi är på jorden och vad lite vi har att säga till om egentligen och att fri vilja bara är en illusion, iaf när vi har att göra med ”högre makter” 😉

När vi väl tagit beslutet till att följa vårt hjärta och livssyfte så har vi inte så mycket att säga till om längre, utan det är bara att tacksamt följa universums guidning ????

Och oj vilken utmaning denna lilla loppa utmanat mig på.

En utmaning som är större än att bara ändra planen och acceptera att retreaten troligen inte blir av.

En större utmaning var att inte ha kunskapen eller kontrollen över min egen kropp och läkning genom att inte veta hur jag skulle lyckas vända detta tillstånd på naturlig väg och med naturliga örtpreparat.

Jag har en historia med en allvarlig nackskada som senare resulterade i en steloperation av de 2 översta nackkotorna, mycket morfin och andra läkemedel och därigenom mitt intresse, engagemang, sökande och val att själv arbeta inom alternativmedicin, alternativa behandlingar och alternativ till läkemedel, så som örter.

(Det får bli ett separat inlägg om bara min historia.)

Så att nu för det första göra valet innan jag åkte att inte bära och ta med mig mitt eget apotek i from av örter bara för ”i fall att”, och att nu stå här i Thailand utan en aning om vad som egentligen hänt (loppan är en bästa hypotesen läkaren har) och utan en aning om vad det är jag brottas med och utan en aning om vad det eventuellt kan finnas för alternativ att ta till.

Min kunskap och tiden till research finns helt enkelt inte utan jag valde att sätta mig själv åt sidan och lita på läkaren som har god erfarenhet av fall som mina, och ta antibiotika trots att jag inte vill och inte har ätit ett piller på över 8 år.

Jag tog beslutet att okej, jag vet inte vad jag kan ta eller göra på alternativ väg för att motverka denna aggressiva infektion, men jag vet och har kunskapen om hur jag bland annat återställer min tarmflora efter antibiotikan, och jag vet hur jag kan stärka min kropp och förhoppningvis snabba på läkning. Så valet var enkelt.

Jag märker att det finns hur mycket tankar som helst att skriva om i detta ämne, då det berör så många delar inom mig, men inser att jag ska nöja mig så här och dela upp i flera olika inlägg istället, för den här erfarenheten och upplevelsen har rört om ordentligt på så många olika nivåer inom mig märker jag nu när jag skriver.

En djup förändring, transformation och ett större skifte är på väg att ske inom mig. Jag känner det tydligare och tydligare för varje ord jag skriver och av den fysiskt påtagliga anledningen att jag just nu är väldigt yr, det brukar jag bli när en transformation och ett skifte av energi och i frekvens är på väg att ske.

Så jag ber tacksamt universum om hjälp att integrera i de nya energierna och frekvenserna ???

Och så passar jag på att sända min tacksamhet till loppan ❤️?? ❤️??

Sometimes life takes quick turns. Literally over the night. All plans are wrecked and the only thing is just humble thank for the challenge.

While I was still in Laos, a good friend told me that she participated in a silent meditation retreat in January outside Sutathani in southern Thailand and I immediately felt like wow, that’s something I want to do!

In this monastery there are these meditation retreat every month from 1-10, so when I planned for Thailand, I had this retreat in May in my plans. I extended my visa here with 30 days extra and planned my route so it would suit in order to attend.

For most of my life, I have been drawn to the monastic life without being religious, but to the silence and simplicity that it brings with it.

I who believe in reincarnation and past life (though I’m active as a regression therapist myself) have during previous sessions experienced several lives like a nun / monk and I feel that part of me is very strongly in this life too, but I know that it is not my purpose in this life to go to the monastery, even how much I want to, in this life my purpose is instead to spread my love, my joy over life and my knowledge, all over the world and share my experiences and hopefully inspire as many as possible of all the wonderful people I meet on my way, and all other people I’m in different ways are in connection with, taking one small step closer to themselves, their truth, their heart and their dreams.

But, for example, with retreat like this, I can both have the cake and eat it. I thought…….

The universe has different plans and thoughts than me!

I’ve felt for a while that now I’m tired, all the amazing impressions, experiences and magical meetings with people just fill me with energy and vitality, but at the same time it’s tiring and wooooow, what I’ve been longing for the retreat!

I have for many years at home regularly created my own miniretreats in my home when I closed all forms of communication with the outer world and just been in nature and in myself, meditated and written a lot to sort thoughts and insights. At most 5 days in a row. So silence is something that I value deeply.

So, time to tell you about that flea I was mentioned in the heading. It must have happened on monday 16 April, then I was at Kamala Beach in Phuket with my sister and her family.

I had a small bite or a plague on my left thigh. On Tuesday, it was a bit bigger and started to get infected and I also realised I had one on my left hand wrist as well. On Wednesday it started to hurt a lot and I felt that my general condition was affected.

At night to Thursday, I felt that my leg and hand was on fire, so I visited the doctor at Koh Samui on Thursday to find out what caused this, so I knew how to fix and heal it myself, because now it was 2 big and infected abscesses I had that were very painful and the herbs I used and bought did not seem to help enough.

The doctor’s visit ended with a minor operation, where both abscesses were cut open to drain. I was put on antibiotics and need to go to the hospital daily to clean the wounds. 5 days, the doctor said.

Yesterday I was back for the first time for cleaning and then I went on to the neighboring island, Koh Phangan just to relax here. I booked a room far from the center of events to start tuning in for the retreat.

So today I was at the hospital on Koh Phangan and met a new doctor here for evaluation and it all ended with a new operation where more dead and infected tissue was scrapped away.

And the prognosis from here is not 5 days as the last doctor said, but up to 14 days when I need to return to the hospital every day to wash and clean the wounds, and the probabilities is that more operations are needed.

So right now I have a large hole in my thigh, 1.5 cm deep and about 5 cm in diameter. Luckily, it’s under the skin and the entrance hole is no more than a centimeter.

So the conclusion of this is that I probably not going to be able to attend the retreat as long as I have to go to the hospital every day.

All of this for a little flea on the beach that the doctor believes has caused this.

Tears have felt down my cheeks, both tears of pain and disappointment and also a sense of hopelessness came over me for a while before it now has landed in acceptance. I simply stay here until the wounds starts to heal properly and I don’t have to go to the hospital every day.

So I get my rest and recovery, but not the way I thought. But this is a clear sign that I really need to go into silence and contemplation, but not be in a monastery, it’s not for me in this life, even how much I want to …..!

Now it ”happens” to be that I’m in a completely magical place on earth, so to stay here and just rest does not feel so difficult now when the acceptance has landed within me.

So far the little that I’ve seen of this island, I can just say that I’ve already fallen in love. This island is filled with leafy hills, winding roads and white beaches. I pas signs of ”pure vegan food”, ”healing and EFT”, ”organic coffee and tea”, ”yoga and healing”. The signs and the variety is big, the atmosphere is relaxed and a little hippie. The beaches are beautiful, the views are magical, people are relaxed and scattered so finding a very own place will not be difficult. An excellent place for recreation so to say.

I live my life in trust and believe that everything has a purpose, and through my experience, I know that the answer and purpose will turn out eventually, and I will understand the reason.

What I already know is that my training path to release control continues and I take one small step at a time. And it goes forward, I release a little more each time.

Events like this make me less aware of how small we are on earth and that free will is just an illusion, especially when we are dealing with ”higher powers” 😉

Once we have made the decision to follow our heart and our life purpose, we don’t have much to say about anything anymore, we just have to follow the guidance of the universe, thankfully.

And oh what challenge this little flea challenged me to.

A challenge that is greater than just changing me plan and accepting that the retreat probably not will be possible. A bigger challenge was not to have the knowledge or control of my own body and healing and not knowing how I would manage to reverse this condition naturally and with natural herbal products.

I have a history of a severe neck injury which later resulted in a stiff operation of the first two vertebrae, a lot of morphine and other drugs, and hence my interest, commitment, searching and also choice to work with alternative medicine, alternative therapies and alternatives to drugs, such as herbs.(It has to be a separate post of just my story.)

So, first of all, to make the choice before I left my birth country, not to carry and bring my own herb pharmacy just for the reason ”in case of”, and now to be here in Thailand without a clue what actually happened (the flea is the best hypothesis the doctor has) and without any clue what I’m dealing with and without a clue to what there may be for options to take.

My knowledge and the time for research simply don’t exist, so I chose to set myself aside and trust the doctor who has a good experience of my kind of case, and take the antibiotics even though I don’t want to and haven’t taken a pill in over 8 years. I made the decision that okay, I don’t know what to take or do alternatively to counteract this aggressive infection, but I know and have the knowledge of how to restore my bowel flora after the antibiotic, and I know how to strengthen my body and hopefully speed up the healing. So the choice was easy.

I notice that there is so much thoughts to rewrite in this topic, since it concerns so many parts within me, but I realize that I need to split it into several posts instead, because this experience has shake my whole world in so many different levels. I just notice it now when I write.

A deep change, a transformation and a major shift are about to happen within me. I feel it stronger and clearer for each word I write, and for the reason I’m very dizzy at the moment, I usually become dizzy when a transformation and a change of energy and frequency are about to happen.

So I kindly ask the universe for help to integrating into this new energies and frequencies.

And I’m also take the opportunity to sending my gratitude to the flea ❤️?????

Songkran, ett ypperligt tillfälle att låta mitt inre barn skratta och leka ???

Under det senaste året drygt, så har en önskan av att bara ha roligt växt inom mig.

Oansvarigt kanske en del säger, man kan inte bara ha skoj säger andra, jag säger: f*ck, klart man kan, och jag tänker ?✨

Jag bryr mig mindre och mindre om vad andra tycker och tänker om det jag gör och don’t give a sh*t av vad andra tycker. Så länge det känns rätt för mig och jag har roligt så fortsätter jag.

Jag är för gammal för att bry mig om sociala normer och hur jag borde leva mitt liv.

Jag vill lämna denna jord och kropp med en massa härliga minnen och inte ångra mig för att jag hållit tillbaka något.

Jag har en längtan inom mig av lek och lust, jag vill göra tokiga, galna, busiga och roliga saker.

Jag vill låta det lilla barnet inom mig få göra all de sakerna som hon drömt om! Det är nu tid och jag har möjligheten till att låta henne uppleva saker hon inte upplevt förut, och även uppleva sånt hon en gång tyckte var skoj på den tiden när hon var liten och innan hennes pappa omkom i en trafikolycka när hon vara 7 år, vilket var ett så stort trauma för henne så att hon blockerat alla minnen före dagen då han dog. Den lilla flickan inom mig tog efter det livet på alltför stort allvar och hade mycket ilska inom sig, hon hade även en stor längtan inom sig att bli älskad och omtyckt och gjorde det mesta för en uns uppmärksamhet.

De senaste åren så har jag försökt att skapa en kontakt med mitt inre barn, jag försöker att bejaka hennes önskningar, nu från ett vuxet perspektiv, och återkommer mer och mer till att hon och även jag bara vill ha roligt. Livet är ett äventyr till för att upplevas och njutas av, med alla våra sinnen och så länge som jag inte skadar någon annan med hur jag väljer att leva så vill jag njuta till max av allt som Moder jord och livet har att erbjuda.

Så en dag som idag är det perfekt att befinna sig på den plats jag gör, i Thailand som firar nyår = Songkran vilket är en gigantisk vattenfestival där plaskvåta vattenkrig står på agendan.

Det är så härligt att kunna plocka fram den busiga flickan inom mig och njuta till max av all glädje som figurerar överallt. Vart man än går så möts man av en busig blick och ett stort leende, skrik av lycka och glädje!

Under Songkran så är alla delaktiga, både thai och så kallade ”farang” = utlänningar som jag, och vattnet anses som spirituellt renande och renar dig från tidigare års otur och klagomål, och välsignar dig med lycka och framgång under kommande år.

Just nu är jag hemma och pausar lite för att ladda energi till att fortsätta att leka senare framåt kvällen, det är tröttsamt att leka och ha skoj också ???

De senaste årens nyårslöfte till mig själv har varit att skratta mer och leka mer, och eftersom nyår firas idag här i Thailand så passar jag på att ge mig själv ett löfte om att öka min förmåga att leka och har roligt, att ge mig och min inre lilla flicka fler galna och tokigt roliga upplevelser och att njuta och skratta ännu mer än tidigare!

Det liv jag lever är mitt, det är min resa och min upplevelse, och jag har inte tid att bekymra mig om vad andra tycker och tänker om mina val. Jag är tilldelad en tid här på jorden och jag lovar mig själv och den lilla flickan inom mig att göra mitt allra bästa för att få ut så mycket som möjligt och ha så roligt det bara går!

Jag hoppas att vi kan mötas någongång och någonstans i världen och bara ha roligt och skratta så att tårarna rinner! ???✨

Låt mig veta om du är i närheten ❤️?

Tack för att du läst och jag önskar dig så mycket glädje, skratt och bus som du kan få in i ditt liv ❤️???

Tiden…..ett intressant begrepp som fått en ny betydelse för mig.

Jag har funderat på del på begreppet tid senaste tiden och inser att oj vilket intressant begrepp det är!

Som långtidsresande så har jag upptäckt nya nivå av att vara närvarande i nuet. Det som hände imorse eller igår kan lika gärna ha hänt för ett år sedan, eller till och med 10 år sedan.

Det är som att det som redan varit och lagrats i minne och upplevelsebanken lagras där utan en tidstämpel.

Visst, jag har flera år levt närvarande i nuet och upplevt denna känsla hela tiden, men det är som att allt nu klivit upp en eller flera nivåer.

Jag har nu varit på resande fot ”på riktigt” sedan i januari och fram och tillbaka sedan november, men allt som hänt och allt jag upplevt är som helt skilda faser och delar av mitt liv. Även en och samma dag kan delas upp på detta sätt beroende på vad jag gjort.

Under vägen när jag möter människor och berättar om något som jag upplevt under resan så förvånas jag ofta över att när jag tänker efter så kan det vara bara några dagar sedan fast det känns som att det är flera månader eller år sen!

Att resa och uppleva är verkligen ett sätt att expandera tiden på, samtidigt som den flyger iväg väldigt fort, vilket gör det tydligt att tiden bara är en illusion.

Då jag valt att se hela mitt liv och framför allt mitt resande som en spirituell resa i mitt inre genom mina yttre upplevelser så mäts tiden i min personliga utveckling i stället för den faktiska tiden och genom att reflektera tillbaka på insikter och upplevelser, möten, samtal och upptäckter så kan jag säga att jag känner mig som flera 100 år gammal, för så mycket som jag utvecklas varje sekund så ”måste” jag vara väldigt gammal…… det känns så…. fast samtidigt så känner jag mig yngre och yngre.

Och mitt i mellan alla möten, upplevelser och insikter så är jag grymt bra på att göra ingenting, perioder som är ägnade åt vila och återhämtning, och samtidigt en integrering av alla intryck, och för varje dag så ökar min förmåga att vara närvarande i nuet.

Igår och imorgon existerar inte på samma sätt längre. Det enda viktiga är här och nu och det är ingen stund eller upplevelse som känns viktigare eller bättre än någon annan, utan varje sekund är lika viktig för min fortsatta utveckling.

Hittills sedan januari så har jag varit på Zanzibar, Burma, Laos och nu i Thailand. Jag tar tid på mig och känner inte någon stress på att komma vidare, utan jag har förhoppningsvis 😉 lärt mig att bara andas och att ta ett steg i taget och blir det inte som jag tänkt mig så gör det inget, det blir helt enkelt något annat istället 🙂

Jag var för ett tag sedan till ett immigrationkontor i Krabi och förlängde mitt visum ytterligare 30 dagar, så jag har totalt 2 månader här i Thailand vilket behövs för detta land har såååå mycket magiska platser att se, fantastiska människor att möts och upplevelser att erbjuda!

Jag har varit uppe i norr i Chiang Rai och Chiang Mai som var underbara platser både gällande atmosfär, natur, människor och upplevelser.

Många digitala nomader från hela världen har Chiang Mai som sin bas och jag kan mycket väl tänka mig att framöver åka tillbaka dit och bara vara en period, en utmärkt plats för att göra ingenting eller rättare sagt, vara väldigt kreativ ?.

Jag har varit i Bangkok, vilket jag när jag var där för snart 10 år sedan inte gillade speciellt mycket, men idag uppskattar jag staden och det blir tydligt för mig att jag befinner mig på en helt annan plats i mig själv idag är för 10 år sedan gällande min egen utveckling.

Jag spenderade några crazy dagar i Pattaya, och de dagarna öppnade upp mitt hjärta ännu mera genom att jag upptäckte nivåer, blockeringar och fördomar inom mig som jag genom mina upplevelser kunde släppa taget om.

Jag har haft förmånen att få umgås med min syster och hennes familj några dagar på Koh Lanta innan färden gick vidare till Phi Phi island och sedan Phuket där jag befinner mig just nu, och om några dagar så möter jag upp min syster igen och får njuta av mina nära och kära en stund till ❤️✨??

Det jag märker tydlig genom att spendera tid med familjen är hur långt ifrån ett svenssonliv jag själv står. Det är som att observera två ytterligheter.

Hon med man, svärmor och 2 små barn på semester och jag som lämnat allt som är ”Svensson” bakom mig, brutit mig loss från normen och valt att leva mitt liv på ett helt annat sätt. Att observera andra får mig att utvecklas, jag återfinner gömda och bortglömda delar av mig själv och njuter av det från alla aspekter!

Jag har gjort ”Svensson” och insett att det inte är en modell eller struktur som passar mig. Jag behöver flexibilitet och rörelse på ett annat sätt än vad ”Svensson” erbjuder.

Nu äntligen känner jag att jag börjar nå mitt rätta jag, att jag är på god väg att möta mig själv på det sätt jag alltid längtar efter utan att egentligen, inte ens än i dag, veta vad det är jag kommer att möta.

Jag bejakar nomaden inom mig, jag tränar varje dag på att verkligen lyssna till mitt inre och bejaka min egen vilja och på att inte göra saker för att andra vill eller förväntar sig det.

Jag reser för att skapa fred på jorden och min tro är att det är fullt möjligt genom att möta en människa i taget, dela mina tankar och upplevelser och på så sätt förhoppningsvis lämna något kvar hos personen som bidrar till någon form av förändring.

Jag reser helt enkelt runt och sår en massa frön på jorden, och om förhållandena är bra så kommer alla dessa frön att gro och till sist bryta sig upp ur jorden och växa och frodas, och sakta med säkert för varje individ som tar ett litet steg till att följa sitt eget hjärta och sina drömmar så når vi fred på jorden ??❤️

Tiden är helt enkelt inte viktig längre, det enda som är viktigt och betyder något är det som du skapar i stunden, vilka frön du sår både inom dig själv och hos andra. Bidra till en människa i taget, ett möte i taget, en upplevelse och upptäckt i taget, genom fullkomlig närvaro, och det kan vi alla göra vilket sorts liv vi än väljer och lever.

Jag får ofta frågan vilken plats som är min favorit och jag kan bara konstatera att den plats jag befinner mig på för stunden är min favorit. Alla platser är lika viktiga och betydelsefulla för min utveckling, och det är genom möten med andra som jag själv växer och många människor sår frön inom mig också som alla växer i olika hastigheter, allt beroende på vad jag är redo för just nu. ?

Hur blir det bättre än så?

Vad mer än möjligt? ?✌️✨?

Namaste ❤️??

Är det flykt jag befinner mig på?

Fick frågan igår av en vän ”Jag har sett att du njuter att vara på flykt men var flyr du ifrån eller till?”

Jag ser inte min resa som en flykt, inte heller känns det som en, utan det är mer en barndomsdröm som jag upplever och lever ut. Eller????

I skrivande stund så befinner jag mig på Phi Phi Island i Thailand. En plats med en underbar energi och atmosfär som jag trivs i ?. En magiskt vacker plats där jag känner livskraften och kreativiteten flöda inom mig. En plats för liv och rörelse samtidigt som den utstrålar för mig en plats för rekreation och återhämtning.

Tanken på flykt har inte lämnat mig, den ligger där i bakgrunden av mina tankar och på något sätt gnager, och eftersom det funkar bäst för mig att skriva för att komma till klarhet så är det så klart det jag gör 😉

Så länge som jag kan minnas så har jag haft en önskan och längtan ut i världen, en längtan efter att hitta den plats där jag fullt ut kan känna att det är precis denna plats jag letat efter.

Om den platsen finns i den fysiska världen eller om det är en plats inom mig vet jag inte ännu. Jag känner bara känslan inom mig att jag ska vidare, söderut och österut.

Kanske är det flyr till något jag gör? Men flyr låter så drastiskt, jag kan inte riktigt connecta med ordet…..

det är mer av ett driv, en kraft som för mig framåt och vidare, en rastlöshet som bara dämpas av att jag rör på mig. Det har varit likadant även hemma i Sverige. Jag har som mest energi och är som mest kreativ när jag rör på mig, förflyttar mig mellan olika platser. Att vara för länge på en och samma plats skapar en känsla av bedövning och som att jag är bortdomnad.

Min energi behöver få flöda fritt, den behöver rörelse och variation.

Måndag-fredag jobb är inte något som passar mig, inte heller regelbundna arbetstider. Att befinna mig i en sån struktur är som att sakta strypa mig själv.

Frihet, flexibilitet och variation är A&O för att jag ska må som bäst.

Idag förstår jag detta, bejakar det och värnar om det, men under min uppväxt så var det oftast en belastning och en börda att inte ”passa in” eller vara ”normal”.

Att ständigt ha denna känsla och längtan inom mig har även betytt att jag under större delen av mitt liv valt att leva och att vara ensam, jag har ofta setts som den där ”outsidern” som klarar sig själv och går sin egen väg.

Relationer har inte riktigt fungerat då jag hittills inte mött en partner som speglar mig och har samma längtan inom sig, och för mig att vara i en relation där vi inte är equal och på samma plats i livet har hittills varit som att sakta strypa mig själv, min livskraft och min kreativitet.

För många kan mina val i livet vara provocerande och extrema, för mig är dom nödvändiga. Mitt sätt att leva mitt liv kan trigga många rädslor, fördomar, tankar och känslor hos andra, samtidigt som det i stället kan vara inspirerande för andra, allt beror helt på vilken plats i livet du som mottagare befinner dig på.

Personligen så ångrar jag inte ett enda val jag gjort i livet.

Många val är gjorda i 100% medvetenhet, andra i 100% omedvetenhet, och alla har dom tillsammans fört mig till exakt den plats jag befinner mig på idag, så hur ska jag kunna ångra något av dom?

Så flykt. Flyr jag från något? Eller till något? I så fall så vet jag idag inte från vad eller till vad.

Jag tror jag är mer ute på en skattjakt där skatten är att finna delar av mig själv. Delar som jag finner i mötet med andra människor, platser och upplevelser. Mina val i livet har fått och får mig att växa som individ, det får mig att komma närmare mig själv, att älska mig själv och all nya sidor av mig som jag upptäcker. Det är just i mötet med andra som jag möter och finner mig själv på djupare plan.

En dag kanske jag möter/finner den individ som verkligen speglar alla delar av mig, eller befinner mig på den plats som jag letar och längtar efter och jag kanske kan känna en känsla av ”mission accomplished” inom mig.

Eller så hittar jag till den platsen inom mig själv.

Men just nu där jag är i livet så är det genom att göra denna resa som jag har möjligheterna att finna vad det än är jag längtar efter, en person, en fysisk plats, en plats och känsla inom mig, eller så kanske det är allt av det, eller något helt annat.

Under tiden så fortsätter jag att följa min dröm och längtan, jag fortsätter att låta flödet föra mig vidare till olika magiska platser i världen, på flykt från eller till något, eller bara en väldigt stark längtan och drivkraft vidare, idag spelar det ingen roll för mig vilken drivkraft som ligger bakom, en dag kommer jag att förstå allt av vad och varför. Jag kommer att ha alla bitar på plats i mitt livspussel och alla frågor besvarade.

Och tills dess så är min önskan att jag på något sätt berört dig, antingen genom att trigga dina rädslor och fördomar eller genom att inspirera dig. Bara något väcks inom dig som för dig vidare i din utveckling så har jag ”lyckats”.

Kanske ses vi någonstans ute i världen.

Namaste ???