Jag var visst inte så fördomsfri som jag trodde….

Spenderat några innehållsrika och lärorika dagar i Pattaya Thailand.

Har bara hört om denna stad tidigare, alla som refererar till den som The big place för Thailands sexindustri.

Jag ska börja från början. Sista dagen i Vientiane Laos så kände jag starkt att jag skulle gå till ett speciellt litet ställe i en korsning nära där jag bodde och ta en kopp kaffe. Jag hade varit där ett par gånger tidigare och gillade mina samtal med ägaren. Så styrde mina steg dit och blir presenterad för ett par från Australien. Vi börjar prata och inser fort att vi har massor gemensamt, så samtalet fortsätter hela kvällen. Paret ska dagen efter vidare till sin lägenhet i Pattaya och erbjuder sig att visa mig runt dag som kväll om jag ville komma dit några dagar och hälsa på.

Jag skrev i mitt tidigare inlägg ”Konsten att andas” om min frustration över att inte kunna boka flyg/resrutt och vid detta tillfälle så förstod jag varför jag inte lyckats med den bokning jag tänkt mig. Svaret hade nyss givits till mig ???

Jag skulle ju givetvis åka från Bangkok till Pattaya och SEN till Chaing Rai! Så min känsla av att vara på rätt väg var helt rätt, det var bara återigen lite annat jag skulle göra på vägen ??

Väl i Bangkok möter jag upp en fin vän till mig som för tillfället bor där och vi har under några dagar många härliga samtal om universum och jordliga saker och allt däremellan och hela tiden när jag tänkte efter vad Pattaya är och vilka energier som jag eventuellt skulle mötas av där så ska jag erkänna att jag kände ett stort motstånd och jag började ifrågasätta mina tankar att åka dit. Skulle jag verkligen utsätta mig för det? Är det verkligen vad jag vill?

Orkar jag med alla de inryck och upplevelser som jag förmodade skulle komma?

Samtidigt som allt detta snurrade inom mig så hade jag en stark känsla av att jag skulle åka, så jag åkte utan att fortsätta att tänka på vad det kunde innebära. Helt enkelt mina fördomar och rädslor som försökte styra 😉

Mina upplevelser innehöll allt det som jag föreställt mig och mer därtill, men, från ett helt annat perspektiv och synvinkel än jag förväntat mig!

Jag blev successivt under 3 dagar försiktigt guidad genom Pattayas sexindustri, ett steg i taget och jag kan bara säga att WOW vilken hjärtöppnare och vilka underbara och kärleksfulla människor som jag har mött.

Det australienska paret har som sagt en lägenhet där, dom har varit där närmare 40 gånger och är oerhört kärleksfulla och genuint intresserad av individen. Dom har många vänner både bland västerlänningar som bor där permanent, de som åker fram och tillbaka, västerlänningar som bedriver verksamhet där och bland de som arbetar inom den så kallade ”industrin”.

Med deras stora, varma och hjärtliga kärlek så har dom visat mig runt i Pattaya där jag mött så många kärleksfulla själar, jag har fått svar på många frågor och jag har fått möta människan bakom den roll och mask som turister oftast möter.

Jag valde att gå in med ett helt öppet sinne och helt utan dömande vad jag än skulle få uppleva, se och vara med om.

Jag har mött så många underbara och kärleksfulla människor av alla tre kön som finns där och jag har berörts djupt av all kärlek jag mötts av, och mitt hjärta har definitivt öppnats till ännu en ny nivå av förståelse och samhörighet och jag kommer för alltid att bära med mig alla dessa människor och upplevelser i mitt hjärta, och jag känner att jag nu möter andra med en djupare känsla av gemenskap och samförstånd, för jag förstår och upplever att vi i grund och botten alla är lika, lika bakom våra fasader och olika yrkesroller.

Jag kunde inte ha haft några bättre guider än paret från Australien. Tack vare deras genuina människokärlek så har min förmåga förstärkts att möta de jag möter på min väg med ett ännu öppnare sinne och hjärta och jag har förutom en djup vänskap till paret även tagit med mig flera värdefulla saker som fördjupats inom mig.

1. Att alltid ha ett öppet sinne

2. Att hur saker än ser ut så är det inte alltid som det ser ut.

3. Bakom varje ansikte så finns det en människa.

4. Andras upplevelser behöver inte bli och vara mina.

5. Med ett genuint intresse för människan i ett möte så kan magiska saker ske.

6. Var nyfiken.

7. Våga vara fördomsfri.

Den sista punkten har jag märkt kan vara lite extra svårt. Jag har trott att jag är fördomsfri men insett att jag inte är så fördomsfri som jag önskar. Präglingar från barndomen, kulturella aspekter och av att bara umgås och prata med andra skapar fördomar, i alla fall inom mig, genom att mitt undermedvetna samlar på sig alla åsikter och erfarenheter som jag hör andra dela, både bra och mindre bra, för att sedan skapa min egen verklighet, och allt detta sköter min kropp helt av sig självt och på en för mig omedveten nivå. Intressant…. det får bli ett nytt inlägg bara det ??✌️?

Namaste ❤️??

Konsten att andas……!

Senaste dagarna har jag upplevt många olika och ovana känslor inom mig. Känslor som skuld, skam, dåligt samvete, ångest, frustration, irritation, även ilska och avundsjuka. Jag har även väldigt svårt att bestämma mig och velar och ändrar mig, samtidigt som jag känner mig avstängd från min intuition vilket gör att jag även tvivlar på mig själv……

Jag är van vid att intuitivt veta vad nästa steg är, vad jag ska välja med mera, så just nu känner jag mig handikappad och vilse samtidigt som jag går runt i ett observerande tillstånd till vad som försiggår inom mig med alla känslor som cirkulerar.

Det finns ingen orsak till att känna allt det som jag känner, det är bara känslor utan tankar och orsak, och måste säga att det är väldigt underhållande att vara jag just nu ???

Häromdagen var jag riktigt arg, jag svor, spottade och fräste (ensam på mitt rum) och tänkte att en bra sak som jag tidigare använt för att släppa på trycket är att skrika rakt ut, så jag tänkte att ”ja men då skriker jag i kudden nu då”! Så, det var precis vad jag gjorde, men istället för att släppa på trycket på det sätt som jag tänkte mig så började jag asflabba i stället!!! Tokskratta över hur tokigt det lät, vad grannarna skulle tro, men framför allt för att det kändes såååå galet! Så jag kan väl säga att jag fick mig ett gott skratt på min egen bekostnad! ???

Mycket händer med andra ord med mig för tillfället, och om det hänger ihop med den kraftiga solstorm som är på väg mot oss eller efterdyningar av min klättring upp på Mount Zwegabin för ett tag sedan vet jag inte…… eller så är det någon helt annan orsak, det spelar egentligen ingen roll.

Det jag upplever som jobbigast är att känna mig avstängd från min intuition, att inte få svar på det sätt som jag är van vid.

Jag tränas och prövas nu helt enkelt till att ta ytterligare ett steg till att släppa på mitt kontrollbehov och leva ännu mera i tillit. Som det är nu så får jag en ”knäpp på fingrarna” varje gång som jag försöker att ligga steget före, och emellanåt måste jag erkänna att det är ruskigt frustrerande 😉

Jag ska ge er några tydliga exempel.

När jag för en månad sedan kände mig redo att lämna Burma och resa vidare till Laos så var min plan att flyga från Rangoon i Burma till Vientiane i Laos. Hur jag än försökte under flera dagars tid så gick det inte att boka, det uppstod alla möjliga konstiga fel så som mitt BankID strulade, jag kunde inte öppna visakortet för alla betalningar, internet slutade fungera, telefonen hängde sig för att bara nämna några. Detta ledde till att då jag inte kunde lämna landet så fick jag hitta på alternativa saker att göra så jag åkte till ytterligare platser i Burma, vilka visade sig vara magiska och jag är djupt tacksam att jag upplevde detta. När det väl var gjort så gick det hur bra som helst att boka samma flygrutt som jag försökt med tidigare.

Nu när jag är redo att lämna Laos så uppstår samma sak. Går inte att boka den rutt jag tänkt mig. Och då är ändå känslan inom mig väldigt stark att det är exakt dessa ställen jag tänker mig som är de rätta att besöka, ändå går det inte. Så igår tänkte jag om helt, jag vände på min rutt och tänkte att jag börjar i Bangkok i stället. Och tro på fan om det inte gick alldeles strålande att boka flyget!!!

Så vad kan jag då lära av detta?

Det jag ser är att jag får helt enkelt vänja mig vid att bara kunna boka en etapp i taget, istället för flera, vilket vid dessa tillfällen varit min första tanke.

Måste säga att det är oerhört frustrerande att sitta där när alla otänkbara strul uppstår och förstå att jag missar något och samtidigt inte få svar eller vägledning ??? men även den bästa behöver träning, eller hur ??✨??

Mycket händer inom mig som ni kanske förstår, och jag kan bara vara tacksam, fortsätta att observera, släppa taget, andas och vara i det som sker. Vissa dagar är det helt enkelt mer utmanande och intressant än andra att leva här på jorden och att vara människa så jag får helt enkelt passa på att ha roligt och njuta under tiden!

Love Earth and love Life ??❤️

Extrem fysisk påfrestning kan öppna oanade dörrar i det inre.

Det har gått ett tag nu sedan jag skrev något. Det är ganska mycket som processas inom mig, intryck, upplevelser, tankar och känslor.

Sedan jag gick uppför Mount Zwegabin i Burma där jag började gråta efter att ha nått toppen så har en mängd olika gamla känslor och tankar dykt upp inom mig.

På väg upp på berget som är ca 750 meter högt så erbjöds en brant vandring uppför i närmare 2 timmar, vilket var något av det mest fysiskt krävande jag upplevt, så handlade varje steg jag tog om att bara ta sig till nästa steg, och nästa, och nästa. Tanken och önskan på att ge upp och vända neråt igen var påtagligt frestande under en större del av vandringen. På slutet så fanns ingenting annat inom mig än att ta nästa steg.

Väl uppe så orkade jag inte ens titta på utsikten, jag letade reda på första bästa bänk i skuggan och bara satt där och blundade och bara andades i 15-20 minuter.

Jag fick sällskap av flera som gjorde precis samma sak…..!

Jag var helt tom inom mig, jag kände inte ens en lättnad av att vara uppe. Det enda som existerade var behovet av att andas med djupa och medvetna andetag. Jag var vansinnigt trött och småslumrade fram och tillbaks där jag satt på bänken.

När jag väl tog kraft till mig, reste mig och gick för att titta på utsikten så började tårarna rinna på mina kinder, och det var inte tårar av lättnad eller lycka över att äntligen vara uppe, utan det var tårar av sorg.

Det var inte riktigt vad jag väntat mig att uppleva och jag visste inte riktigt vad som hände inom mig eller hur jag skulle tolka det.

På väg ner sen så fick jag insikten att det var tårar och sorg för alla de gånger som jag har misslyckats och givit upp i mitt liv. (Jag vet idag att det finns inget misslyckande, men känslan och upplevelsen från förr har lagrats i cellminnet.)

Att utsätts mig för den fysiska påfrestningen som det innebar gjorde det med andra ord möjligt för kroppen att släppa gamla lagrade upplevelser och känslor. Jag behövde gå över bristningsgränsen innan mitt kontrollbehov/ego lät mig släppa taget.

Så mina vänner, sammanfattat så vill jag säga till er och även till mig själv.

Ge inte upp. Keep on going med målet i fokus, ta ett steg i taget, vila när du behöver, men fortsätt sedan att gå igen. Stanna inte upp för länge så att tankarna kommer ikapp dig, utan bara så länge som är absolut nödvändigt.

Om du gör detta så kommer du att nå målet, du kommer att komma fram även om det ibland kan ta tid. Låt det ta sin tid, njut av resan dit. Det är lätt att bli distraherad på vägen och välja avstickare och omvägar, det är helt okey, glöm bara inte vart det är du egentligen är på väg och låt dig inte bli distraherad för länge.

Du kan se filmen om min klättring här:

Mount Zwegabin

Efter den upplevelsen så har det hänt mycket här. Jag har bytt land från Burma till Laos, jag har varit i djungeln och sovit i trädhus och åkt ziplines. Och jag är trött, oerhört trött. Kroppen är pigg men själen är trött. Jag känner att detta är en tid för integrering och att transformationen fortsätter.

Känslor jag sällan upplevt i mitt liv tidigare ger sig till känna för att belysas och släppas.

Känslor som avundsjuka och av att inte duga och vara bra nog. Tankar och känslor om misslyckande och av besvikelse genom att ha förväntningar. Att inte vara tillräckligt framgångsrik, omtyckt, attraktiv eller beundrad.

Allt detta fladdrar igenom mig till och från och jag är oerhört tacksam att jag är så medveten idag som jag är på hur vårt mind fungerar, så att jag har förmågan att kunna stå bredvid och bara observera det som sker inom mig utan att lägga energi på att analysera.

När jag nu tittar tillbaka på min klättring uppför berget så ser jag att det inte är ett dugg konstigt att dessa känslor och tankar kommer upp nu, så klart att dom måste göra det! Om cellminnet med alla tidigare misslyckanden har släppt taget så är det givet att även alla känslor kopplade till det kommer upp till ytan för att läkas och transformeras!

Jag välkomnar dig avundsjukan, förväntningarna och alla känslor av mindervärde och av att inte duga, och jag omfamnar er i kärlek. Ni får gärna vara en del av mig och göra er synliga emellanåt! Vi är ett du och jag, och vi lever i symbios i denna kropp ??❤️

Jag är idag extra tacksam för att just du läser det jag skriver! Att skriva för mig leder till nya insikter, och att veta att du läser inspirerar mig till nästa insikt. Win-Win helt enkelt!

Hur blir det bättre än så? Vad mer är möjligt? ????

Prenumerera gärna på min youtube kanal Kia Temmes där kommer jag att lägga ut fler filmer och dela min inre och yttre resa med er ❤️✨