Är det möjligt att nå Nirvana?

Ni vet det där behovet av att hålla fast vid materiella saker, den där rösten inom dig som säger ”den här behöver jag”.

Även om jag gjort mig av med alla mina materiella ägodelar i höstas när jag lämnade det som varit mitt hem och påbörjade mitt liv som hemlös och mitt nomadliv så finns behovet av att ha fortfarande inom mig.

Det är en process som tar tid att gå igenom, ett litet steg i taget med mycket mental förberedelse.

Fortfarande inser jag att jag har alldeles för mycket grejer, och då är allt jag äger inkluderat på bilden.

Så varje gång jag har möjlighet att packa upp/om väskan så tittar jag noggrant igenom innehållet och bollar med mig själv vad jag kan klara mig utan, och ibland är jag duktig och lämnar något kvar, ibland är håller jag hårt fast i vad jag har. Men även om väskas vikt minskar liiiite från gång till gång så väger den för varje dag liiiite mera. Så känns det iaf.

Jag är redan less på alla grejer, ändå är det sååå svårt att lämna något bakom mig.

Kanske hänger det ihop med en känsla av trygghet och av att känna tillhörighet till ett liv, till en bakgrund och ett förflutet?

Att se och kunna ta på mitt tidigare liv fram tills idag för det till en verklighet och inte bara minnen. Det materiella kanske hjälper till att hålla verkligheten på plats?!

Jag kan fortfarande känna behovet av att köpa. Jag ser en sak och känner ”denna vill jag ha”, jag observerar känslan, behovet och tanken som dyker upp, går vidare och kan sen inte ens komma ihåg vad det var som jag så gärna ville ha.

Vårt mänskliga sinne och vårt behov av att äga saker är verkligen intressant. Och frågan är om allt materiellt hindrar oss från att nå Nirvana, från att fullt ut bli upplysta och leva ett liv i full medvetenhet och tillit?

Vi samlar på fina saker, och vi köper saker som ”kan” vara bra att ha. Vi förbrukar pengar som aldrig förr och ändå så känner vi oss fattiga och tomma invändigt. Vår önskan efter mer och känslan av tillfredställelse blir hela tiden större.

Kan det vara så att vi konsumerar ”ihjäl” oss? Att vi för varje sak som vi förvärvar dödar vårt inre, vår själ och vår ande?

Jag menar inte att vi inte ska ta hand om oss och att vi inte ska ha ägodelar, jag är mera inne på de själsliga aspekterna av ”ägandet”, på vårt starka behov av att samla på oss saker.

Även jag. Min väska är packad med många ”bra och ha” saker, och faktiskt så var det flera saker som jag köpte innan jag åkte för att ha med mig på resan……! ?

Hur tänkte jag?

Eller är det vårt inbyggda behov av ägodelar som styr? Det som kanske gör så att vi håller oss kvar i denna verklighet?

Hm, spännande tanke på vad som händer av att helt frigöra sig….!?

Vad vi vet så var vi i början av mänskligheten kringflyttande nomader som levde av naturens tillgångar och det var först när vi började med jordbruk som vi blev bofasta och då kunde börja samla på saker, för vi behövde inte bära dom med oss varje dag.

Mina tankar idag går ofta till min packning och på vad jag kan lämna kvar härnäst och jag ser att jag fortfarande är i en process av frigörelse. Jag tänkte när jag begav mig av att nu är jag fri, men inser för varje dag som går att jag känner mig mer begränsad.

Så jag fortsätter helt enkelt med processen att minimera mina ägodelar, och vem vet, kanske når jag Nirvana på vägen ✨???❤️

Ibland är det påfrestande att vara människa…..!

Det var ett tag sedan nu som jag skrev något. Jag har haft en period då jag bara varit och smält alla intryck som Burma givit mig. Haft en vecka på stranden där jag bara fokuserat på mig, mig och så mig, hur skönt som helst! 🙂

Tagit tidiga morgon joggingturer på stranden varje dag, softat vid poolen och stranden, ja, relaxat helt enkelt 🙂
Efter det så var min tanke att jag skulle bege mig vidare till Laos och lämna detta magiska land bakom mig, men den tanken var jag tydligen ensam om….!

Jag har flertalet gånger försökt boka flyg från Yangon till Laos men telefonen hänger sig, jag kan inte öppna visakortet för betalning, internet strular osv. Så har provat andra destinationer så som Bangladesh och flera platser i Thailand, men med samma resultat. Jag ska helt enkelt vara kvar här….!

Så det hela slutade med att jag väl tillbaka i Yangon tog bussen till Kinpun där en av Burmas 3 heliga platser ligger, Golden Rock. Så nu är jag här i två dagar, efter det så har jag ingen som helst aning om var min väg leder ?? kanske så fungerar det att boka snart eller så gör det inte det! Hahaha, då får jag hitta på något annat tills jag lyckas boka 😉

Jag måste erkänna att det tidvis skapar en del frustration och panik inom mig, jag är så säker på att jag ska till Laos, men tydligen så är det något som jag har missat här och mer som jag ska jag ska göra innan det är dags, och jag kan inte se vad!

Givetvis så hänger känslan ihop med mitt kontrollbehov, så jag tackar för möjligheten att ytterligare få träna på att släppa ????

Fast jag kan villigt erkänna att jag just nu är lite knäckt 😉

Tiden rinner ut, inte många dagar kvar på visumet, så måste snart lämna landet och det underlättar att veta VART jag ska ta vägen, fast det är ju egentligen bara en bagatell, den dagen så ordnar det sig, eller….!? Ja ni ser ju hur gärna jag vill veta och ha ett svar…. 😉 och jag inser nu när jag skriver att det är kanske just det som är grejen, att släppa behovet av att veta ??

Att leva i tillit är enkelt, förutom när det inte är enkelt och den logiska delen kliver in ?

Jag tränar just nu på att andas och på att vara människa, det är värdefulla egenskaper har jag hört!

Njuter gör jag för fullt under tiden  iaf, Burma är ett fantastiskt land och alla upplevelser har väckt en sådan djup känsla av ödmjukhet, och det är faktiskt påfrestande att uppleva så intensivt hela tiden, det behövs tid för reflektion och stillhet där emellan oxå.

Just nu får jag ingen vägledning eller svar när jag vänder mig inåt, utan jag får helt enkelt lita på att jag inom den kommer att komma i mitt yttre inom de närmsta dygnen ??

Jag andas och känner att jag är människa ❤️⭐️

Om jag kan leva min dröm så kan du det med!

Det är så magiskt här i Myanmar så jag vet inte vart det ska sluta…….! Den ena upplevelsen överträffar den andra, så jag undrar vart jag hamnar om det fortsätter på detta sätt…..!? ???

Maten är bland det bästa jag ätit, människor är oerhört vänliga och kärleksfulla, landskapet är så magiskt vackert att det gör ont i själen. Gångerna då jag rörts till tårar bara för att det är så vackert går inte att räkna.

Och jag har bara varit här i en vecka…….!

Vid varje upplevelse tänker jag ”det här går inte att överträffa”, och likväl så blir jag nästa sekund överraskad!

”Stop the car” börjar bli en vanlig fras. Min själ fylls till bredden av vördnad och magi och idag var jag tvungen att hålla mig på rummet på eftermiddagen, jag orkade helt enkelt inte med fler intryck 😉

Jag behövde lite tid att smälta min upplevelser hittills. ?

Jag kan bara konstatera att jag befinner mig på en magisk plats i livet där alla mina sinnen är skärpta till max och min själ är mottaglig för alla intryck. ?

Vägen hit, att göra valet att vandra hjärtats väg har inte varit enkel. Den har kantats med många smärtsamma upplevelser, men ändå så har jag målmedvetet fortsatt vägen fram. En gång börjat, och jag har inte kunnat ”hoppa av”.

Mitt liv har verkligen inte varit en dans på rosor, men varje händelse, varje människa, varje upplevelse har bidragit till att skapa mig till den jag är idag och varje händelse, människa och upplevelse från idag och framåt kommer bidra till att skapa den jag är imorgon ?❤️✨ och jag vill inte ändra på en endaste liten sak!

Hur smärtsamt det än är att vandra hjärtats väg så kan jag bara säga att det är värt det, varje sekund! Jag skulle göra samma val om igen om jag fick leva om mitt liv. Att välja hjärtats väg belönas om och om igen ?✨❤️?

Om jag kan leva min dröm så kan du det också. Du är lika kapabel som jag att följa ditt hjärta och dess väg.

Jag kan lova att det kommer att göra ont, både för dig och människor som du håller kär. Det kommer att vara tufft och du kommer att prövas. Du kommer gång på gång ångra dig att du väl gick in på hjärtats väg, för det finns ingen återvändo. Du kommer att vara rädd, räddare än du någonsin varit tidigare. Du kommer att känna dig ensam, fruktansvärt ensam emellanåt, och du kommer att utmanas på din beslutsamhet.

Men det kommer såååå vara värt det! För vid varje tillfälle du känner smärta så öppnar du samtidigt upp för högre nivåer av glädje. För varje tillfälle med rädsla så öppnar du upp för mera frihet, för varje stund av ensamhet så öppnar du upp för mer sammanhållning och för varje sekund du tvivlar så öppnar du upp för mer tillit.

För varje sekund du känner motstånd och att du inte är värd bättre så öppnar du upp för högre nivå av flöde och uppskattning. För varje gång du dömer dig själv eller andra så upplever du mer av oneness och för varenda en av dessa känslor så öppnar du upp för djupare nivåer av kärlek ❤️

Ja du fattar vart jag vill komma 😉

Jag tror att vi hela tiden behöver möta motsatserna i alla känslor på djupare plan för att nå nya nivåerna av känslor. Annars så är vi kvar på samma nivå hela tiden, och då blir det ett normalt tillstånd tillslut. Så för att överträffa det vi redan känner till så behöver vi uppleva och överträffa motsatsen.

De val som hör till att vandra hjärtats väg är inte enkla. Och gångerna när du kommer önska att du bara fick vara lyckligt ovetande kommer att vara många. Men tänkt sig din dröm och gångra den med 1000, där hamnar du, om du har modet att följa ditt hjärta.

När jag upplever en smärtsam stund idag, och det kan verkligen vara smärtsamt, då är jag tacksam för att jag vet att det betyder att jag öppnar upp för högre nivåer av lycka och det som jag upplever idag, en bliss ✨?

Livet handlar om att uppleva allt vi möjligen kan uppleva, oavsett vad det är! Vi får möjlighet att aktivera alla våra sinnen och bli helt överväldigade av intryck.

Men allt är ditt eget val, du väljer vems och vilken väg du vandrar, och glöm inte att det är aldrig för sent att byta väg och riktning. Det är bara ditt val i slutändan, allt annat är bara yttre omständigheter, och såna har vi alla, det skiljer bara på hur vi hanterar dessa yttre omständigheter, och det valet är bara ditt. Det ser olika ut för oss alla, men när vi väl sätter intentionen så verkar universum för att hjälpa dig på vägen ✨??

Ta ett litet steg i taget, men se till att börja någonstans och stå inte still och trampa.

Livet och allt som finns där för dig att uppleva väntar på dig, men inte hur länge som helst. En dag så är det för sent…….

Samla på minnen och upplevelser, inte saker.

Lev väl älskade jordbo ✨?❤️?

Yangon, Myanmar ❤️

Några dagar in på min stora resa nu!

När jag först landade här i Myanmar och kommit till mitt hotellrum så grät jag. Grät av lycka för att drömmen gått i uppfyllelse men också av sorg för alla jag lämnat där hemma samt även för att detta är min dröm, fast något modifierad. Jag har nämligen drömt om att ha någon att dela upplevelsen med, någon att planera, förbereda och uppleva tillsammans med.

Nu blev det inte så, inte just nu iaf, och jag är lycklig ändå =) Jag tog ett beslut att sluta vänta och göra slag i saken istället!

För rätt tid kommer aldrig om man inte tar ett beslut. Det kommer alltid att finnas omständigheter om det inte finns ett beslut.

Ibland kan beslutet vara smärtsamt, men om det är i linje med din passion och din livsplan så är jag övertygad om att vi blir vägledda och positivt överraskade och även rikligt ”belönade”. ???❤️

Här i Yangon city så njuter och fascineras jag av alla intryck, fram för allt av alla dofter av kryddor och mat som finns överallt, alla vackra och leende människor, vackra byggnader och vackra växter och blommor.

Hela gatorna är fulla med små matstånd som både ser fantastiskt gott ut och doftar magiskt. Pulsen är snabb och hög dygnet runt i själva city. Det är en stor stad på drygt 5 miljoner invånare och generellt så är det ont om västerlänningar och hotell.

Det finns flera härliga grönområden dit många inklusive jag själv söker sig till. Att luta sig mot ett träd och lyssna på ljuden omkring sig, känna gräset mellan tårna och hur livskraften från moder jord sakta fyller min kropp.

Människor är vänliga och nyfikna, så man får inte vara obekväm i att bli stirrad på 😉

Engelskan är sisådär men handgester fungerar oxå 🙂

Jag möter ofta ett leende och en liten nick. Jag känner mig säker att gå runt, dagtid som kvällstid. Invånarna, unga som gamla samlas gärna och äter eller dricker te runt små bord som står överallt efter gatorna. Gemenskapen och samhörigheten är stor ❤️

Att ta sig över gatan är inte för de räddhågsna. Här går man försiktigt över vägen, en fil i taget, mellan bilarna mitt i trafiken. Man går sakta och står hellre still mellan två filer och väntar än chansar och springer över!

Det mesta är billigt här, en lunch för ca 30kr, en massage på 90 min 80kr, en klase bananer 6kr, 50cl vatten 3kr, taxi några ca 12kr för 5 km. Boende är dock dyrare än tex Thailand.

Jag kan varmt rekommendera ett besök hit för dig som vill ha ett annat äventyr än turistiska Thailand. Även fast jag inte har kommit från Yangon ännu så ger jag Myanmar tummen upp ?.

Jag vandrar runt och bara njuter av alla dofter, smaker (maten är helt fantastiskt god), alla vackra färger och alla spännande intryck som finns överallt! Alla sinnen känns till 1000% aktiverade!

Och alla dessa vackra och leende människor jag möter ??❤️

Jag njuter till max 🙂 och är taxam för livet ???

Imorgon åker jag vidare inåt landet till Bagan, där väntar bla en färd med luftballong ?.

Det enda jag vill i livet är: uppleva, beröra och bli berörd, och jag gör allt av det med råge ???

Hur blir det bättre än så här?

Vad med är möjligt?

❤️????✨