Livet bjuder på intressanta vändningar! / Life offers interesting turns!

Magiskt och intressant. De orden beskriver mitt liv. Vilket ord skulle du säga beskriver ditt?

Jag har nu levt som nomad i 10 månader, vilket betyder att jag inte har ett eget ställe att kalla hemma, jag bor där jag för tillfället sover, överallt och ingenstans är hemma för mig.

Jag älskar detta liv, det ger mig sååå oerhört mycket glädje och lätthet och jag älskar friheten i att åka vart jag vill och stanna så länge som jag önskar. Jag har nått nya nivåer av att gilla mitt eget sällskap, med ingen annan än mig själv att hänga med. Jag har nått nya nivåer i att uppleva och verkligen njuta av att vara ensam och fri.

Jag har på dessa 10 månader hittills besökt 15 olika länder och haft de mest magiska upplevelser och mött underbara människor, men jag börjar nu känna att jag inte kan ge platserna som jag besöker den uppmärksamhet och energi som dom förtjänar, jag börjar med andra ord bli restrött, eller upplevelsetrött.

Den ena upplevelsen avlöser den andra och jag känner hur viktigt det är att låta intrycken integreras mellan varven. Att återgå till någon form av rutiner och vardag för att låta intrycken och upplevelserna sjunka in. Att resa och leva på det sätt som jag valt innebär oxå ett stort ansvar, ansvar mot mig själv och de jag möter på min väg. Jag har ett ansvar för vilken energi jag sänder ut och ger till andra. Jag går mer eller mindre hela tiden runt i ett tillstånd av konstant förnöjsamhet. Jag är så nöjd, lycklig och tacksam över livet och vad det erbjuder och jag känner mig oerhört privilegierad som har skapat mig detta liv! Men samtidigt så känner jag att jag vill landa någonstans, jag behöver rutiner, vardag och jag behöver ha en fast punkt ett tag.

Att vara i stillhet, rutin, kanske till och med tristess är ett sätt att integrera. Jag inser att jag är en snabb och ivrig student som lär fort och jag är hela tiden redo att lära nya saker. Och i och med att jag lär mig så fort så skiftar min energi konstant och jag behöver ombyte och rörelse. Men det innebär också att jag däremellan behöver ta ansvar för att integrera. Att låta alla intryck, lärdomar och upplevelser landa in i kroppen, låta dom sjunka in och bli en del av mig. Så efter 10 månader på luffen börjar det bli dags för mig att stilla mig en period, att vara på en och samma plats mer än några veckor. Jag behöver finna mig en plats där jag kan packa upp väskan, där jag kan skapa rutiner och där jag kan göra vardagliga saker, det är mitt ansvar. Jag vet inte idag hur det ska se ut eller vart på planeten det kommer vara, jag vet bara att det är dags nu.

Jag är van vid att växa ifrån människor i min närhet, platser och upplevelser. Jag är i ständig rörelse i min energi, och det är så jag mår som bäst. Jag inser att den enda uppgift jag har här i livet är att lära känna mig själv och växa i min medvetenhet, och denna vetskap hjälper mig att förstå varför jag ibland växer ifrån situationer, omgivningar och människor som betyder mycket för mig, vilket kan göra det fruktansvärt smärtsamt att gå vidare, men likväl för mitt eget långsiktiga välmående alldeles nödvändigt. När jag lärt mig det som en plats, person, händelse, upplevelse med mera har att lära mig så är jag redo att gå vidare, rastlösheten pockar annars på och jag stryper min kreativitet och livsglädje, så att stanna när jag är när jag är redo att gå vidare är på sikt ogynnsamt för både mig och min omgivning.

Det är en ganska intressant insikt att allt jag gör här i livet är för att lära känna mig själv. Det är mitt enda syfte här på jorden och vad jag än gör så får jag varje sekund en djupare självinsikt än tidigare. Och ju mer jag lär känna mig själv och ju mer jag bejakar det jag upptäcker, desto mer kärlek känner jag inför livet, mig själv och min omgivning.

Jag älskar att vara i ett tillstånd av observation, både att observera det som sker i det yttre och det som sker inom mig genom att betrakta det yttre. Jag är grym på självreflektion och på att vara i stillhet, att tillåta tystnaden få tala och på att skapa space för mig själv. Jag trivs i mitt eget sällskap och får oftast de bästa svaren genom att lyssna inåt, på att lyssna till tystnaden inom mig. Där har jag kontakt med allt, där i spacet av tystnad finns alla svar.

Mitt liv som nomad kommer fortsätta, och genom varje dags upplevelser så lär jag mig att korrigera och navigera för att optimera min tillvaro och mina upplevelser, och nu har jag kommit till den punkt när det snart är dags för att ta den välbehövliga pausen, den paus som jag vetat om och haft som avsikt att ta hela tiden, fast jag har skjutit den framför mig. Jag är öppen för den optimalaste lösningen och min intention är att följa flödet. Vad som än blir kommer att vara det optimalaste ????✨

—————-

Magical and interesting. That’s the words that describe my life. What word do you choose to describe your life?

I have now lived as a nomad for 10 months, which means I do not have a place to call home, I live where I currently sleep, everywhere and nowhere is home for me. I love this life, it gives me soooo very much joy and ease and I love the freedom to go wherever I want and stay for as long as I wish. I have reached new levels of loving my own company, with none other than myself to hangout with. I have reached new levels of experiences and I really enjoy being alone and free.

In these 10 months, I have visited 15 different countries so far and I have had the most magical experiences and met wonderful people, but now I feel that I can not give the places as I visit the attention or energy they deserve, in other words, I’m getting travel tired , or experience tired. One experience resolves the other and I feel how important it is to let the impressions be integrated in between. To return to some kind of routine and everyday life to let the impressions and experiences sink in. Traveling and living in the way that I have chosen implies a great responsibility, responsibility to myself and to those I meet along the way. I have a responsibility for what energy I send and give to others. I’m more or less all the time in a state of constant pleasure. I feel so happy and grateful, happy and grateful about life and what it has to offer, and I feel extremely privileged that I’ve created me this life! But at the same time I feel I want to land somewhere, I need routines and I need a fixed point for a while.

Being in silence, routine, maybe even in boredom is a way of integrating. I realize that I am a fast and eager student who learns quickly and I am constantly ready to learn and experience new things. And as I learn so quickly, my energy constantly changes, and that is just what I need, I change and movement in my energy. But it also means that, in between, I need to take responsibility for integrating. To let all the impressions, lessons, and experiences enter the body, let them sink in and become a part of me. So after 10 months on the road, it’s time for me to settle down for a period of time, to be in one place for more than a few weeks. I need to find myself a place where I can unpack my bag, where I can create routines and where I can do everyday and ordinary things, it is my responsibility. I do not know today how it could itch should look or even where on the planet it will be, I just know it’s time now.

I’m used to growing apart from people in my vicinity, places and experiences. My energy is in constant motion, and that’s when I feel as best. I realize that the only task I have here in life is to get to know myself and to grow my consciousness, and this knowledge helps me to understand why I sometimes grow apart from situations, environments, and people that matters to me, which can make it terribly painful to move on, but for my own long-term well-being, it’s also absolutely necessary. When I learned what a place, person, event, experience, etc. have to teach and learn me, I’m ready to move on, the feeling of restlessness picks on me and my creativity and joy of life decreases, so to be ready to move on and to keep staying, is in the long term unfavorably for both me and for my environment.

It’s a pretty interesting insight that everything I do here in life is to get to know myself. It’s my only purpose here on earth, and whatever I’m doing, I get a deeper self-awareness than i had in the second before. And the more I get to know myself and the more I affirms what I discover, the more love I feel for life, myself and for my environment. I love being in a state of observation, both to observe what is happening in the exterior and what is happening within me by looking at and observing the exterior. I am awesome of self-reflection and being in silence, allowing silence to speak, and creating space for myself. I enjoy myself in my own company and I usually get the best answers by listening inwards, listening to the silence within me. There I have contact with everything, there in the space of silence, there are all the answers.

My life as a nomad will continue, and through each day’s experiences, I learn to correct and navigate to optimize my life and my experiences, and now I have come to the point when it’s time to take the well needed break, the pause I knew about and intended to take all the time, though I put it in front of me. I am open to the optimal solution and my intention is to follow the flow. Whatever will be, will be the best ????✨

Vägen till Eden och Paradiset.

Att läka är smärtsamt. Det är ingen dans på rosor och det krävs mod och styrka, jag inser det nu, nu när jag inte har något annat val än att stundvis vandra  igenom helvetet ännu en gång, fast denna gång har ändå känts annorlunda.
Sedan mitt första möte med Mama Ayahuasca i juli så har det varit en väldigt spännande tid. Jag har upplevt tillfällen av djup ångest för första gången i mitt liv, jag har gång på gång prövats och jag har mött skuggsidor av mig som jag inte ens visst att jag hade. Jag har gått in i kompression efter kompression, motstånd efter motstånd och fått träna på att stå upp för mig själv på helt nya nivåer. Jag har fått möta mina undermedvetna rädslor och tränats i att sätta kärleksfulla gränser. Gångerna är många när jag ångrat mig att jag följde hennes kallelse. Jag har ångrat att jag valde att helt kliva ur illusionen av livet och kliva in i en verklighet som är allt annat än det Matrix som vi kallar verkligheten.
Jag hade ingen aning om vad det var jag gav mig in på. Samtidigt så har känslan av att det var oundvikligt och att det fanns ingen annan väg varit starkare än all ångest och kramp inom mig. Det har med andra ord till och från varit en väldigt omtumlande tid där jag åkt berg och dalbana. Aldrig tidigare så har jag kunnat möta allt som sker inom mig med ett sådant fullständigt lugn och trygghet, jag har verkligen känt hur jag hela tiden varit buren och hur jag blivit guidad ett litet steg i taget. Jag har stått naken i rampljuset där det inte funnits någon som helst möjlighet att gömma mig. Del efter del av mig har lyfts upp och fått stå naken i ljuset, och ljuset har varit så starkt och så kraftfullt att det inte varit möjligt att göra något annat än ge upp, att totalt släppa alla motstånd och bara landa i acceptans. Jag har förbannat mig själv för att jag var naiv nog att tro att mitt möte Ayahuasca skulle förändra mitt liv. Förändrat mitt liv är bara förnamnet, hela min tillvaro håller på att förändras. Jag genomgår den största transformationen hittills i mitt liv (näst efter min födelse). Jag vänds ut och in och upp och ner, samtidigt som jag är buren, hållen och kärleksfullt tröstad. Jag har aldrig känt mig så trygg, samtidigt som jag aldrig har känt mig så rädd, och på samma gång känt en sådan glädje, tillit, tacksamhet och kärlek till livet, mig själv och min omgivning.
Just nu är det en mur som rasar inom mig. Den vittras sönder och lägger sig i en hög framför mina fötter och stäcker sig bort åt båda hållen så långt som jag kan se.
Synen och vyn som möter mig är magisk. Öppna fält, blå himmel, strålande solsken, dagg som gnistrar som diamanter i gräset, ljuvlig och mogen frukt som hänger i klasar från träden, blommor som sprider sin doft och färger som nästan bländar mig. Allt är så mycket klarar än tidigare, färgerna, dofterna och ljuden. Livet har tidigare legat lite som i en dimma, och nu har plötsligt dimman lättat och jag kan se klart! Jag har trätt in i Eden, rakt in i paradiset! Jag hör hur vattnet forsar ner för ett vattenfall i fjärran, jag hör hur fåglarna skriar långt uppe i skyn, jag kan höra bävrar gnaga på en trädstam, grodor, syrsor, vinden. Jag kan till och med höra hur en hjort betar på en äng.
Jag upplever nya nyanser av alla färger och mina sinnen är skärpta till max.
Jag blundar och njuter, andas med djupa andetag och känner hur jag ler.
Jag har anat denna plats under en längre tid, jag har känt att den funnits där, men muren har inte riktigt velat ge med sig. Den har under en längre tid vittrat och så sakta börjat rasa sönder, och det har funnits ställen där den har rasat helt och jag har fått glimtar av paradiset.
Jag virvlar runt i ren glädje med armarna högt upp i luften, skriker rakt ut av lycka, jag ler stort och känner hur tårarna rinner ner för mina kinder. Tårar av lycka och tacksamhet, men också tårar av sorg för hur mycket smärta som den lilla flickan inom mig burit på och tårar av lättnad för att vi äntligen har släppt taget om all den smärtan. Släppt taget om smärtan som har varit förknippad med att en pappa tragiskt omkom när flickan var barn, och troligen som ett sista minne och upplevelse lämnade efter sig känslan av att flickan inte betett sig från sin bästa sida och gjort pappan arg och upprörd. Skulden och skammen som flickan burit inom sig och tagit på sig ansvaret för hans död.
Känslan av att inte vara värd att älskas som flickan burit med sig hela livet, mönster och präglingar av att dras till män som på olika sätt inte kan leva upp till hennes förväntningar, män som hon lämnar eller som lämnar henne, för det är allt som den lilla flickan känt till.
Flickan har nu växt upp till en vacker och stolt kvinna, och för första gången i flickans liv så upplever hon tillsammans med kvinnan hur det känns att älska sig själv, verkligen villkorslöst älska hela sig själv, med alla skuggor, brister och fel och även också alla styrkor, skönheten och fantastiskt egenskaper som finns inom henne. Flickan känner sig äntligen värd att älskas, för nu älskar hon sig själv, och hon har äntligen kunnat förlåta sig själv för att hon under alla dessa år har burit på skulden, skammen och smärtan. Och det är först nu som flickan varit redo att förstå, först nu som flickan varit redo att förlåta, och först nu som hon varit redo för att älska, det är först nu som flickan, hand i hand med den vackra kvinnan är redo att beträda paradiset och leva resten av sitt liv där.
Muren har rasat och är just nu ett tydligt tecken och en påminnelse för den smärta som funnits, och med tiden så kommer resterna av muren att smälta in i omgivningarna, blommor och växter kommer att växa upp och blanda sig med stenarna. Jag ser på den rasade muren med kärlek och tacksamhet. Tacksamhet för att den har skyddat mig och flickan så länge, skyddat oss tills vi var redo.
Vägen till paradiset har gått genom smärta, förståelse, acceptans, förlåtelse och kärlek, för att till sist landa i en ny nivå av stolthet och självkärlek för och till den fantastiska kvinna som jag vuxit upp till, helt villkorslöst. Den lilla flickan inom mig har äntligen funnit frid.
Jag känner en sådan tacksamhet till Mama Aya för att hon så kärleksfullt guidar och håller mig, till mig själv för att jag har modet och styrkan att fortsätta vägen framåt, till min omgivning för all kärlek som jag möter och till mina nära och kära som alltid finns där och håller space för mig.
Det finns alltid nya nivåer och nya djup att utforska, och jag känner ett stort lugn inom mig inför framtiden. Jag har tid, jag behöver inte göra allt nu och på en gång, allt har sin tid och jag vill njuta av varje stund, och för att kunna göra det så krävs det ännu mera närvaro, medvetenhet, tillit, gränsdragningar, kärlek och mod än tidigare. Min uppgift här på jorden är stor, den är att lära känna mig själv, och jag är stor, så det kommer att ta mig hela mitt liv att uppnå mitt mål, och nu har jag förmånen att få vandra vägen genom paradiset, och njuta av dess frukt! Min avsikt är att njuta till max, och samtidigt inte glömma bort ödmjukheten och tacksamheten i för livet.
Namaste ?☯

Det handlar om perspektiv / It’s about perspective

Allt handlar om perspektiv.

Livet erbjuder upplevelser, mängder av upplevelser. Även när vi gör ingenting så är även det en upplevelse i sig. Det finns inget du kan göra som inte är en upplevelse. Vi är här för att uppleva, så mycket som möjligt, det är vad livet går ut på, i alla fall för mig. Upplevelser kan vara både bra och dåliga, intensiva och harmoniska, kärleksfulla och även fulla av hat. En upplevelse kan ta mig till himlen medans en annan kan ta mig till helvetet, och vart jag hamnar är en fråga om vilket perspektiv jag har, för även helvetet kan ibland vara himlen.
Ibland så kan jag genomgå mitt eget lilla helvete och möta demoner och ibland så kan jag stå bredvid och se andra genomgå ett helvete och brottas med sina demoner. Det ser olika ut för oss alla och ingen upplevelse kan till 100% jämföras med en annan, för vi har alla våra egna erfarenheter och bakgrunder som gör att varje upplevelse för varenda en av oss är unik på sitt sätt. De kan se lika ut, men skiljer sig alltid åt genom våra alldeles unika erfarenheter.
Att bära denna vetskap med mig varje stund hjälper mig att låta människor vara dom och där som dom är utan att döma. Ibland är det enkelt och ibland är det svårare, men min avsikt och intention är alltid att inte försöka påverka och döma andra. Ibland är det lite extra svårt, speciellt de gånger där jag kan se potentialen hos människor, och jag vet vad som kan skapas och vad en liten förändring skulle kunna innebära, i de stunderna så är det svårt att hålla tillbaka, men jag vet oxå att när personen är redo så kommer h*n automatiskt att gå in på den vägen, utan min medverkan. Men ibland så får jag som sagt bita mig i tungan och ta ett djupt andetag 😉
Jag älskar att så frön, överallt och så många som möjligt, för jag vet aldrig vart dom gror och tillslut bryter igenom jordskorpan och växer upp till något magiskt och makalöst vackert! Vissa frön behöver längre tid på sig än andra och vissa kommer aldrig ens att gro, medans det finns dom som omedelbart bryter igenom och på kort tid växer till något fantastiskt. En del frön kommer att gro och bryta igenom jordskorpan men sedan efter ett tag vissna och till sist dö och återgå till att bli ett med jorden. Därav så sår jag så många frön som jag kan, vart jag är befinner mig, för jag vet aldrig vilka som växer upp och blir till något fullkomligt magnifikt!
Jag bär själv mängder av frön inom mig, frön som andra har sått i min mark. Vissa växer och frodas medans andra har växt och sedan dött, och andra frön ligger fortfarande i dvala och väntar på rätt grogrund för att kunna gro och tillslut bryta igenom jordskorpan. Vi är alla frösåare, och vi bär alla mängder av frön inom oss som väntar på att få gro. Vi är med andra ord alla fröbanker som bär omkring på en ofantlig mängd frön inom oss, och om vi helt villkorslöst kan sprida våra frön omkring oss, utan att försöka styra vilka frön som vi ska så och sprida vart, så tror jag att vi sakta och säkert skapar oss en hållbarare värld där alla oavsett bakgrund kan känna sig älskade och önskade och att vi alla kan få våra grundläggande behov i livet tillgodosedda = kärlek, ren luft, sömn, mat och vatten.
Vad vi också kan göra är att ta ansvar för vad för frön vi sår omkring oss. Vill vi sprida sjuka och infekterade frön omkring oss? Frön som kan göra andra svaga och sjuka? Eller vill vi sprida friska och hälsosamma frön? Frön som kan hjälpa andra att läka, frodas och må bra? Vad för frön vi sår omkring oss är vårt eget ansvar, och hur vi kan ta ansvar är till exempel genom att se över hur vi väljer att reagera på saker och ting. Vi kan ta ansvar för att läka våra egna inre sår, vi kan ta ansvar genom att ge oss själva tid och omsorg att hålla vår egen energi intakt och i balans. Vi kan ta ansvar genom att titta djupare inom oss själva och lyssna på vår själ när den vägleder oss till vad vi skulle behöva titta närmare på. Vi kan ta ansvar genom att förstå att allt och alla vi möter är en spegel av oss själva och vårt inre. Om vi reagerar negativt på en annan människas beteende och agerande så är det någonting inom oss som vi behöver titta närmare på. Det finns en skugga där som försöker att komma fram i ljuset för att omfamnas och älskas av dig.
Så allt är en fråga om perspektiv. Hur vi väljer att se och hantera de speglar som vi möter i vår omgivning. Vi kan välja att inte ta eget ansvar och fortsätta att sprida sjuka och infekterade frön omkring oss, eller så kan vi byta och ändra perspektiv och titta och lyssna inåt och läka och tvätta de sjuka och infekterade fröna innan vi sprider dom vidare, då som friska och livskraftiga frön fyllda med näring och kärlek.
Personligen så väljer jag att så ofta och mycket som jag kan ta ansvar för att sprida de sistnämnda fröna. Jag väljer att spegla mig i spegeln och omfamna det som behöver omfamnas inom mig. Jag väljer att se även helvetet som himlen, även om det ibland är mer utmanande än andra gånger.
Jag tar ansvar för från vilket perspektiv som jag vill uppleva mitt liv, och jag väljer så ofta som jag kan ett perspektiv som är utifrån lärande och växande, ett perspektiv utifrån kärlek och tillåtande, så länge som det inte skadar någon annan, och jag tar ansvar för att sätta kärleksfulla gränser så att jag inte förbrukar mig själv.
Det finns lärdomar överallt, i allt och alla vi möter. Vi växer genom att uppleva olika sorters upplevelser, och när vi upplever att vi bara upplever samma sak om och om igen så är det för att vi inte lärt oss eller förstått det som upplevelsen är där för att visa oss. Jag väljer ansvar för min medvetenhet i den takt som medvetenheten når mig, och jag väljer att låta andra ta ansvar för sin medvetenhet i den takt som den når dom.
Tacksamhet, Love and Compassion ??❤️
——————————-
It’s all about perspective.
Life offers us experiences, lots of experiences. Even when we do nothing, that is also an experience in itself. There is nothing you can do that is not an experience. We are here to experience, as much as possible, that’s what life is about, at least for me. Experiences can be both good and bad, intense and harmonious, loving and full of hatred. An experience can take me to heaven while another one can take me to hell, and where I end up is a matter of what perspective I have, for even hell can sometimes be heaven.
Sometimes I can go through my own little hell and meet demons and sometimes I can stand beside and observe others go through a hell and wrestle with their demons. It looks different for all of us and no experience can be 100% compared to another, because we all have our own experiences and backgrounds that make every experience for each one of us unique in its own way. They can look alike, but always differ by our unique experiences.
To wear this knowledge with me in every moment helps me to let people be the ones they are without judging them. Sometimes it’s easy and sometimes it’s harder, but my intention is always to not try to influence and judge others. Sometimes it’s a bit extra difficult, especially the times when I can see the potential in people, and I see what can be created and what a small change could mean, in those moments it’s difficult to hold back, but I know that when the person is ready, h * n will automatically enter that path without my involvement. But sometimes I have to bite my tongue and take a deep breath 😉
I love to sowing seeds, everywhere and as many as possible, because I never know where they will grow and break through the crust and grow up to something magical and incomparable beautiful! Some seeds need longer than others, some will never even grow, while there also are those who immediately break through and in a short time grows to something amazing. Some seeds will grow and break through the earth’s crust, but after a while they will whistle and eventually die and return to becoming one with the earth. Hence, I sow as many seeds as I can, wherever I am, because I never know which will grow up and turn into something completely magnificent!
I’m carry myself a lot of seeds within me, seeds that others has saw in my field. Some grow and thrive while others have grown and then died, and other seeds are still in bed waiting for the right grove to grow and to break through the earth’s crust. We are all seedlings, and we carry all the amounts of seeds within us waiting to grow. In other words, we are all seed banks that carry an enormous amount of seeds within us, and if we can unconditionally spread our seeds around us, without trying to control which seeds we will spread where, I think that we slow and surely creates us a more sustainable world where everyone regardless of the background can feel loved and wanted, and that we can all get our basic needs in life catered for = love, clean air, sleep, food and water.
What we also can do is to take responsibility for what seeds we sow around us. Do we want to spread sick and infected seeds around us? Seeds that can make others weak and unhealthy? Or do we want to spread healthy and clean seeds? Seeds that can help others to heal, thrive and feel good? What kind of seeds we sow around us is our own responsibility, and one way we can take responsibility is, for example, by reviewing how we choose to react to things. We can take responsibility for healing our own internal wounds. We can take responsibility by giving ourselves the time and care to keep our own energy intact and in balance. We can take responsibility by looking deeper within ourselves and listening to our soul as it guides us to what we would need to look closer into. We can take responsibility by understanding that all and everything we meet is a mirror of ourselves and our inner. If we react negatively to another person’s act and behavior, then there is something within ourselves that we need to look into. There is a shadow there that tries to come in to the light to be embraced and be loved by you.
So everything is a matter of perspective. How we choose to see and handle the mirrors we encounter in our environment. We can choose not to take responsibility and continue to spread sick and infected seeds around us or we can change and shift perspectives and look and listen inwards to heal and wash the diseased and infected seeds before spreading them further, then we can spread them as healthy and viable seeds filled with nutrition and love.
Personally, I choose as often and much as I can to take responsibility for spreading the last mentioned seeds. I choose to mirror me in the mirror and to embrace what needs to be embraced within me. I choose to see Hell as Heaven, although it is sometimes more challenging than other times.
I choose to take responsibility for how I react and act on the energy of others. I choose to let others have their own process and to not go into what is theirs, even when it sometimes also affects me, I choose to take responsibility for myself and to put loving boundaries as far as possible. I take responsibility to back off and choose different when I feel that I’m standing at a wall of energy through someone else who does not have the ability for the moment to take his own responsibility.
I take responsibility for from what perspective I want to experience my life, and I choose as often as I can a perspective based on learning and growing, a perspective based on love and permissiveness, as long as it does not hurt anyone else, and I take responsibility for setting loving limits so I do not consume myself. There are lessons everywhere, in all and everyone we meet. We grow by experiencing different kinds of experiences, and when our experience is that we only experience the same thing over and over again, it is because we did not learn or understand what the experience is there to show us. I choose responsibility for my awareness as the consciousness reaches me, and I let you choose to take responsibility for your awareness as it reaches you.
Gratitude, Love and Compassion ??❤️

Jag är ute på vift igen / I’m out on the road again

Ute på äventyr igen.

Varje dag är ett äventyr och vissa dagar bjuder på mer spännande äventyr än andra. Jag är sedan ett par veckor på luffen igen, denna gång är det Europa som jag upplever. Vägen leder genom Holland, Belgien, Luxemburg, Tyskland, Österrike, Tjeckien och tillbaka till Tyskland innan jag i mitten av september återvänder en sväng till Sverige igen.
Jag fick häromdagen en av de största insikterna på länge. En insikt som helt vänt upp och ner på min tillvaro och frigjort mängder med energi. Den har kommit till mig under en tid nu i små små delar åt gången för att nu plötsligt bli komplett och fullkomligt skaka om min tillvaro.
Jag har brutit mig loss från en livslång prägling och mönster och jag kan äntligen med hela mitt väsen sätta kärleksfulla gränser för mig själv. Visst har jag satt kärleksfulla gränser tidigare, men ibland har det djupt där inom mig varit kopplat till en känsla av skuld och dåligt samvete. Ibland så har jag till och med inte lyckats att uttrycka mina gränser, dom har fastnat i halsen på mig även om mitt inre har skrikit. I och med denna blockering och mönster så har jag otaliga gånger genom åren tillåtit både fysiska, känslomässiga och energimässiga övergrepp från personer som jag på olika sätt varit i kontakt med.
Jag har helt enkelt inte haft känslan av egenvärde integrerad i hela mig, bara i vissa delar av mig.
Den senaste tiden så har jag gång på gång fått möta olika situationer från mitt förflutna och dom har varit kraftigt belysta med en strålkastare och tydligt visat mig ”förut gjorde och valde du så här i en likande situation. Du kan nu välja att göra på ett annat sätt denna gång och bryta mönstret en gång för alla”. Så jag har valt om och gjort annat hela tiden sedan dess, och varje gång så känns det sååååå oerhört varmt och mjukt inom mig när jag väljer annat.
Steg efter steg så har de olika situationerna guidat mig till att integrera självvärde och självrespekt inom mig på nya nivåer, så att den frigörande insikten kunde landa in med sin fulla kraft häromdagen.
Livet bjuder verkligen på spännande erfarenheter och desto mer ansvar jag tar för mina insikter och mig själv, desto mer levereras. När jag tittar tillbaka på mitt liv så är det just ansvar som varit den avgörande aspekten. Jag tränar varje dag på att ta ansvar för min medvetenhet och vart jag fokuserar min energi, vissa dagar är det enklare än andra, och ibland behöver jag riktigt tryckas ner i skorna för att komma till insikt och för att förstå och för att sen antingen släppa taget eller ta ansvar, och det slår aldrig fel, leveransen är i nästa steg alltid en expansion.
Vår största motståndare är alltid vi själva och de rädslor vi bär på inom oss. När vi har modet att möta våra rädslor så finns där bakom magiska upplevelser. Vi prövas varje dag och har i varje stund möjligheten att välja något nytt och något annat, att välja det som resonerar med vårt inre och vårt hjärta. Vi kan alltid välja om vi vill gå vägen som leder bortanför rädslan eller så kan vi välja att fortsätta att gå på samma trygga och välbekanta väg som vi alltid gått på.
Valet är hela tiden ditt eget, även om ditt val är att du inte har ett val. Jag har bett om att få vägledning och guidning i min fortsatta utveckling av mitt medvetande, och vissa dagar ångrar jag djupt att jag bett om det, oftast de dagar när jag är nära en kollaps, men så kommer dagen då kollapsen skett och jag befinner mig bortom, den dagen som expansionen levereras, och i den stunden så är jag mig själv djupt tacksam för att jag ännu en gång hade modet att välja en annan väg och att jag hade styrkan att ta ansvar. Vissa insikter vill man bara inte vara utan, för dom förändrar och underlättar ditt liv radikalt.
Så jag går vidare och lär mig om mig själv, för jag vet aldrig när just DEN insikten ramlar in.
Länge leve medvetenhet och ansvar ???❤️
———————
I’m out on new adventures again.

Every day is an adventure, and some days offers more exiting adventures than others. Since a couple of weeks I’m out on the road again, this time it’s Europe I’m exploring. The path leads through Holland, Belgium, Luxemburg, Germany, Austria and Czech Republic before I’m returning to Sweden for a while in the middle of September.
The other day I had one of the biggest insights in a long time. An insight that totally turned my existence up side down and set a huge amount of energy free. It has come to me during a period of time in small small pieces at the time, so it now suddenly could become complete and shake my existence around.
I’ve broken my self loose from a lifelong imprint and pattern and finally with my whole being, I can set loving boundaries for my self. Sure, I have been able to put loving boundaries before as well, but sometimes it has deep inside been connected to a feeling of guilt and shame and with bad conscience. Sometimes I haven’t been able to express my boundaries, they have get stuck in my throat, even if I have screamed loudly on the inside. Since I’ve had this blocking and old pattern, I have time after time through the years allowed both physically, emotionally and energetically abuse from people I’ve in different ways been in contact with. I have simply not had a feeling of self value integrated in my whole being, just in some parts.
Lately I’ve time after time meet different situations from my past and they have been put in to the bright light and clearly showed me “before you did and chose like this in a similar situation. You can now choose to do this in a different way and once and for all break the pattern.” So since then I’ve chosen different, and every time I choose different, it feels sooooooo warm and soft inside of me.
Step by step have all the different situations guided me to integrate self value and self respect inside of me, so that finally the releasing insight with full power could land the other day.
Life is really offering exiting experiences and the more responsibility I take for my insights and myself, the more is being delivered. When I look back at my life, it’s responsibility that has been the vital aspect. Every day I’m training to take responsibility of my awareness and where and how I’m focusing my energy, some days is easier than others and sometime I need to get really squeezed down in my shoes to become aware and then let go or take responsibility, and it never ends up wrong, the delivery is always an expansion in the other end.
Our biggest opponent is always ourselves and the fears we carry around inside. When we have the courage to meet our fears and go beyond, there are some magical experiences waiting.
We are trained every day, and in every moment we can choose something different and choose what’s resonate with our inner being and our heart. We can always choose if we want to stay on the safe and well known road we always been on, or if we want to go beyond the fear and change path.
The choice is always yours, even if you choose that you don’t have a choice.
I have like my ago asked for guidance in my continued development of my consciousness, and some days I deeply regret that I asked for that, mostly the days when I’m close to a collapse, but then the day comes when the collapse have happened and I’m beyond, that day the expansion is delivered, and in that moment, I’m myself deeply grateful for having the courage to once again choose another path and that I had the strength to take responsibility. Some insights you just not want to be without, because they will change and make your life radically easier. So I just keep on walking and learning because I never know when THE insight is coming!
Long live awareness and responsibility ???❤️

På väg ut och utforska världen igen. / On my way to explore the world again.

På väg ut i världen igen.

Imorgon så lämnat jag Sverige igen för att fortsätta på min resa runt om på vår vackra planet. Denna gång är destinationen något närmare än sist, Amsterdam och utforskande av Europa under en tid framöver. Denna gång skiljer sig från tidigare etapp på ett väsentligt sätt, denna gång så kommer jag att resa tillsammans med vänner, förra gången så var jag ensam under 5 månader i Sydostasien.
Så mycket har hänt sedan jag landade på svensk mark den 17 juni, och egentligen hela min upplevelse om livet har förändrats sedan mitt möte med ayahuasca för dryga tre veckor sedan nu. Allt som jag en gång trott om mig själv och andra har förändrats. Vad jag än trodde att jag kunde vänta mig, var det inte.
Det är som att hela jag är omgiven av ett starkt ljus, så starkt att jag inte ens kan se min skugga, det finns absolut ingenstans att gömma mig och allt som jag tidigare mer och mindre omedvetet har försökt att gömma för mig själv och andra nu är kraftigt belysta av ljuset och det finns inte en chans att jag kan blunda eller gömma mig längre. Tillvaron är full av blandade upplevelser och känslor, och som jag tidigare skrivit så är känslor något som under en längre tid successivt avtagit i min kropp för att i våras helt försvinna och stängas av.
Där och då i våras när jag valde att kliva ut genom EXIT så förstod jag inte vad konsekvensen var, en tillvaro utan andra känslor än en konstant förnöjsamhet. När förståelsen av vad det faktiskt innebar sjönk in i mig så började mitt sökande efter en väg tillbaka till känslorna och min kropp, och genom mina upplevelser tillsammans med ayahuasca så hittade jag äntligen tillbaka till min kropp och mina känslor igen.
Det jag kan konstatera nu är att det var ganska skönt ändå att vara utan alla dessa känslor, och insikten av det är att jag som människa aldrig kommer att bli nöjd, jag kommer alltid att fortsätta strävandet efter mer ~ mindre ~ framåt ~ bakåt ~ nytt och annat. Livet är ett ständigt utforskande utav jaget. Men utan känslor så blir det svårare att skapa upplevelser i livet, det blir svårare att fullfölja mitt syfte här på jorden, att uppleva livet! Så även om det genom den pågående processen också bjuds på mindre behagliga känslor så som ångest, panik och rädsla, så är jag tacksam för varje liten känsla som rör sig i min kropp och jag är tacksam för den medvetenhet som jag ändå har och som hjälper mig att ta mig igenom och bortom även de tyngsta känslorna. Jag andas och upplever.
Genom denna strålkastare av ljus som inte för det möjligt för en endaste liten del av mig att gömma sig så fortsätter processen och jag har bland annat fått titta på vad som faktiskt är viktigt i mitt liv, på alla plan, så fokus inför framtiden är förändrat och ser ut på ett annat sätt idag än för bara en månad sedan. Kanske kommer det till och med se ut på ännu ett nytt sätt om en månad från nu. Men viljan att uppleva världen genom att ha roligt har inte förändrats, men sättet som jag vill göra det på har förändrats något, och den närmsta tiden kommer handla om ett utforskande i att skapa det optimalaste förutsättningarna.
En sak som jag inser är viktig för mig är att följa min längtan efter tvåsamhet, längtan efter att möta min fullkomlighet och ofullkomlighet genom en annan och utifrån det skapa den ultimata och perfekta relationen för oss båda. Jag inser att jag tidigare haft en massa ursäkter och skapat yttre omständigheter för att jag inte vågat möta mig själv i relation med en annan person, men för att fortsätta mitt utforskande av mig själv från denna punkt i livet så är det just i relation som jag har den störta potentialen att växa, och det är det område som jag har utforskat minst hittills i mitt liv.
Jag hade vad jag kallar för ”ett möte med döden” för ett tag sedan och det gav mig perspektiv på mitt liv, på vad jag önskade uppleva innan jag lämnar denna fysiska kropp, och då jag haft magiskt och innehållsrikt liv så här långt, och jag har upplevt många av mina drömmar och är mitt inne i att leva andra, så gick jag vidare till vad jag har kvar och önskar uppleva innan jag dör, och det är just villkorslös kärlek i en relation.
Jag har också insett att jag inte behöver förlora mig själv även om jag behöver en annan människa, jag är inte mindre stark bara för att jag vill vara sårbar, jag är inte mindre värd att älskas bara för att jag sätter kärleksfulla gränser.
Jag har genom mina möten med Ayahuascan och Bufo mött villkorslös kärlek och jag inser att jag inte längre är rädd, samtidigt som jag är livrädd. Jag är livrädd för den villkorslösa kärleken just bara för att det är villkorslös, det finns inget som kan stå emot den kraften och en kollaps är oundviklig, mötet med det villkorslösa river ner alla försvar och murar och där står du, helt naken inför kärleken, det skrämmer mig, men jag tänker inte låta det hindra mig längre.
En insikt jag fick häromdagen var att jag inte alls som jag tidigare trott attraherat bara omöjliga relationer och män. Jag har även attraherat flertalet möjliga och kärleksfulla partners, men jag har inte varit redo, jag inser att jag skrämts av deras rena kärlek, så jag har lämnat och valt tryggheten och det välkända i ensamheten. Men att vänta på att jag ska bli redo kommer att betyda att jag kommer att förbli ensam, så jag har helt enkelt bestämt mig för att jag är så redo nu som jag någonsin kommer att bli, jag är öppen för att möta kärleken genom en annan människa i partnerskap, jag väljer tvåsamhet, även om det skrämmer mig, men tanken att fortsätta att sluta mitt liv ensam skrämmer mig mer.
Jag tar ett djupt andetag och gör ett medvetet val att välja kärleken, jag vill växa och utvecklas i en relation och jag gör mig redo för att påbörja sökandet efter min kompletta polaritet.
Tänk att det skulle krävas 44 år och ett möte med Ayahuasca innan jag kom fram till att jag är så redo som jag kan bli för att möta kärleken! ???
Länge leve kärleken! ❤
——————————
On my way back on the road again. Tomorrow I leave Sweden again to continue with my journey around our beautiful planet. This time, the destination is a little bit closer than last time, Amsterdam and exploring Europe for some time. This time differs significantly from previous stage, this time I will travel with friends, last time I was alone for 5 months in Southeast Asia.
So much has happened since I landed on Swedish soil June 17th, and my whole life experience has changed since my meeting with ayahuasca just little bit more than three weeks ago. Everything that I once believed about myself and others has changed. Whatever I thought I should experience, I did not, and everything I thought it would be, it was not.
It’s like every atom of me is surrounded by a bright light so strong that I can not even see my shadow, there’s absolutely no place to hide and everything that I used to be and more or less unconsciously tried to hide from myself and from others, is now strongly illuminated by the bright light and there is no chance that I can close my eyes or hide anymore. My existence is full of mixed experiences and feelings, and as I have written before, feelings is something that for a long time has gradually subsided in my body and finally completely disappeared.
When I choose to step through EXIT, I did not understand what the consequence was, a life without feelings, other than a constant feeling of   contentment. When the understanding of what it actually meant landed in me, my search started  for a way back to the feelings and to my body, and through my experiences with ayahuasca, I finally found the way back to my body and to my feelings again.
What I can say now is that it was pretty nice to be without all these feelings, and the insight of it is that I, as a human, will never be satisfied, I will always continue the pursuit for more ~ ​​less ~ forward ~ back ~ new and different. Life is a constant exploration of the self. But without emotion, it will be harder to create experiences in life, it will be harder to pursue my purpose here on earth, to experience life! So even though the ongoing process also offers less pleasant feelings such as anxiety, panic and fear, I’m grateful for every little feeling that moves in my body and I’m grateful for the awareness I still have and that helps me get through and beyond even the heaviest emotions. I breathe and experience.
Through this headlamp of light that does not allow a small part of me to hide, the process continues, and I, among other things, had to look at what it is that actually is important in my life, at all levels, and the focus for the future has changed and looks different today than just a month ago. Perhaps it will even look even more different in a month from now. But my will to experience the world by having fun has not changed, but the way I want to do it has slightly changed, and the nearest future will be an exploration of creating the optimal conditions.
One thing that I realize is important to me to follow my longing after a partnership, the longing to meet my perfection and incompleteness through another, and on the basis of that, create the ultimate and perfect relationship for both of us. I realize that I’ve had a lot of excuses and created several external circumstances, because I did not dare to meet myself in relation to another person, but to continue my exploration of myself from this point in life, it’s just in a relation that I feel I have the biggest potential to grow, and that’s the area I’ve explored least of so far in my life.
I had what I call ”a meeting with death” a while ago and it gave me perspective on my life, on what I want to experience before leaving this life and physical body.  I’ve had a magical and rich life so far, and I have experienced many of my dreams and I am living in others, so I continued on to what I have left and wish to experience before I die, and it is unconditional love in a relationship.
I have also realized that I do not have to lose myself even if I need another person, I’m not less strong just because I want to be vulnerable, I’m no less worth loving just because I set loving boundaries.
Through my meetings with Ayahuascan and Bufo, I have felt and experienced unconditional love and I realize that I’m no longer scared, and at the same time I’m terrified. I am terrified of the unconditional love just because it is unconditional, there is nothing that can withstand that power and a collapse is inevitable, the encounter with the unconditional rip off all defenses and walls and you stand absolutely naked infringe of love, It scares me, but I will not let it stop me anymore.
One insight I received the other day was that I did not, as I previously thought, attracted only impossible relationships and men. I have also attracted several possible and loving partners, but I have not been ready, I realize that I am afraid of their pure love, so I have left and chosen the security and the well-known single life. But waiting for me to get ready will mean I’ll stay alone, so I’ve simply decided that I’m so ready now that I’ll ever be, I’m open to meet love through another person in a partnership, I choose togetherness, although it scares me, but the thought of continuing and to end my life alone scares me more.
I take a deep breath and make a conscious choice to choose love, I want to grow and develop in a relationship and I’m getting ready to start the search for my complete and perfect polarity.
Imagine that it would take 44 years and a meeting with Ayahuasca before I realized that I’m as ready as I can be to meet love!
Long live love ?

Allt är samma / Everything is the same

Alla liv är det samma. De innehåller alla en bred variation av upplevelser. De innehåller trauman i varierande grad, kärlek, sorg, glädje, upp och ner. Rörelse, stillhet. Anpassning och kompromisser.

Vi alla föds och vi lämnar vår fysisk kropp en dag, det har vi alla gemensamt. Vi har också känslor och upplevelser gemensamt. Vi föds och vi lever för att uppleva. Alla lever utifrån de förutsättningar som vi har och som vi skapar oss. Men i slutänden så har vi alla samma sak i slutänden, ett liv av olika upplevelser, oavsett förutsättningar. Så det spelar ingen roll om du och jag upplever olika saker, i slutändan så har våra liv varit desamma. En enda upplevelse.
Vi känner och vi upplever i separerade upplevelser, men allt är ändå samma. Det är våra olika upplevelser i livet som skiljer sig åt, just för att vi ska kunna få uppleva olika känslor. Vi upplever att vi är separerade från varandra just bara för att vi ska få separerade och individuella upplevelser av livet.
Vi föds in i olika förutsättningar, men vi kan alltid välja att skapa nya och andra förutsättningar för att medvetet förändra vår upplevelse av och genom livet. Varje sekund kan vi välja något annat, vi kan förändra våra upplevelser och förutsättningar. Allt som krävs är ett beslut.
Men i slutändan så spelar det ingen roll. Vi är alla här för att uppleva och det finns inga bättre eller sämre upplevelser,  det finns inga rätt eller fel, allt är perfekt och alla upplevelser är till för att skapa de mesta möjliga upplevelserna i just ditt liv.
Ditt liv kommer att innehålla portioner av glädje, sorg, kärlek, glädje, uttråkning, förväntan, rädsla, nervositet, eufori, ångest, närhet, ensamhet, vördnad, ödmjukhet, smärta, lätthet, flöde, motstånd, födslar, död, bröllop, skilsmässor och allt annat som ingår i livet. Det spelar ingen roll vart i världen du föds och befinner dig, det är lika för oss alla.
Livet ska upplevas och du likväl som alla andra kan välja hur just ditt liv kan upplevas. Det är vårt gemensamma syfte som människor på planeten jorden. Du kan aktivt välja hur du vill möta och hantera de upplevelser och känslor som du möter i livet.
Jag väljer att möta livet och det jag upplever med nyfikenhet, kärlek och glädje. Vad väljer du?
————————-
All life are the same. They all included a wide variety of experiences. They include traumas in various forms, love, sorrow, joy, ups and downs. Movement and stillness. Adaptation and compromises. We all are born and we all leave our psychical body one day, we all have that in common. We also have feelings and experiences in common.
We are born and we live to experience. We all live out from the circumstances we have and that we create. But in the end we all have the same thing, a life of different experiences, no matter which circumstances we have. So it doesn’t matter if you and me have different experiences, in the end our life has been the same. One single experience.
We feel and we experience from separate experiences, but all is the same. It’s our different experiences in life that’s different, just so we can experience different sorts of feelings. We experience that we are separated from each other just because we shall get separate and individual experiences of life.
We are born in to different circumstances, but we can always choose to create new and different circumstances to consciously change our experience of and through life. In every second we can choose something different, we can change our experiences and circumstances. Everything that’s needed is a decision.
But in the end it doesn’t matter. We are all here on Earth to experience, and there is no better or worse experiences, there is no right or wrong, everything is perfect and all experiences are meant to create the most of the experiences in your life.
Your life will include portions of happiness, sorrow, love, joy, boredom, expectations, fear, nervousness, euphoria, anxiety, closeness, loneliness, humbleness, pain, ease, flow, resistance, births, deaths, weddings, divorces and everything else that’s included in life. It doesn’t matter where in the world you are born and where you are located, it’s the same for all of us.
Life is meant to experience and you might as well as everybody else choose how you want to experience your life.
It’s our common purpose as human beings on planet Earth. You can actively choose how you want to meet and handle the experiences and feelings that you will have and meet in life.
I choose to meet life and what I experience with curiosity, love and joy. What do you choose?

Följ mig bortom / Follow me beyond

Vill du följa med mig till platsen bortom?

Buddha, Jesus, Mohammed och Mose som är ”fäder” till våra största religioner var alla upplysta, men det arv och den livsfilosofi som dom lämnat efter sig är konstruktioner av människor som fortfarande sover. Hos en sovande så läggs egna värderingar och tolkningar in utifrån de referenser och övertygelser som författaren och även den troende har.

Om vi alla kunde se och uppleva bortom religionen så skulle vi inte längre ha behov av att kriga.
Vad som finns bortom är upplevelsen av oneness, kopplingen till källan, till alla vårats ursprung, platsen där vi alla är ett. Det är platsen bortom religionen, bortom upplevelsen av separation och ensamhet. Det är till och med platsen bortom vad vi kallar kärleken, platsen för villkorslös kärlek och frid. Det är platsen där våra drömmar går i uppfyllelse och där kreativiteten flödar.
När vi kan koppla oss till och uppleva kontakten med källan så finns där inte längre något behov av mitt eller ditt, vi förstår då att allt är vårt tillsammans och i symbios med Moder jord. Hon ger och tar, vi ger och tar.
På platsen bortom så är vi alla älskande, vi är alla hjälpsamma för vi vet att om vi hjälper andra så hjälper vi oss själva. Vi lever alla i samklang med varandra och vår enda uppgift är att tillsammans uppleva och hjälpa.
På platser bortom, där är allt möjligt, även världsfred.
Namaste ❤️??❤️??❤️??
———————————
Do you want to follow me to the place beyond?
Buddha, Jesu, Mohammed and Mose that is the “fathers” to our biggest religious was all enlightened and fully awake, but the heritage and philosophy they left behind that later became our religions is mostly constructions and interpretations of the masters words of people that are still asleep.
In the mind of a person that still are asleep there is added interpretations and values out from the persons who is writing references and beliefs. (Including me)
If we all could see and experience what’s beyond religion, all our needs to fight and go to war against each other disappear.
What’s beyond is the experience of oneness, the connection to the source, to our origin, the place where we all are one. It’s the place beyond religion, beyond the experience of separation and loneliness. It’s even the place beyond what we call love, it’s the place for unconditional love and tranquility.
It’s the place where our dreams come true and where creativity flows.
When we can connect with to source there is no longer and need of mine and yours, and we understand that everything is ours together and in symbiosis with Mother Earth. She gives and take and we give and take.
In the place beyond we are all lovers, we are all helpful because we know that when we help others we help ourselves.
We all live in consonance with each other and our only purpose is to experience together and to help together.
In the place beyond, everything it possible, even world peace.
Namaste ❤️??❤️??❤️??

Jag väljer annat. / I choose different.

Jag väljer annat.

De senaste dagarna så har minst sagt varit intressanta. Dom har bjudit på tunga och tröga energinivåer och stundvis så har jag känt mig smått apatisk. Känslan att det är något som jag just nu ska vara i har varit stark. Så kom en insikt imorse att ”vem” säger att jag ska vara i detta energitillstånd?! Jag behöver inte alls vara här om jag inte vill, jag kan helt enkelt välja att välja annat! 

Snacka om en skjuts rätt upp igen, allt det tunga och tröga släppte och jag kände hur busigheten och lättheten återvände!! 

Som jag skrivit om tidigare så har jag fått en ny chans till livet, jag återupplever det och har nu möjlighet att välja annat, vilket även du kan göra, vi behöver bara göra oss medvetna om att vi ALLTID har ett val, även gällande om vi vill stanna kvar i tröga och tunga energier. Men ibland så är det svårt att välja annat, för hur det än är så är det faktiskt ganska skönt ibland att stanna i det tunga och tröga. Det är lätt och ibland skönt att få vara smått apatisk och låg, för där i det tillståndet så behöver jag inte ta ansvar. 

Jag behöver inte ta ansvar för vilken energi jag sänder ut till andra. Det tunga och tröga är enkelt, det är utan krav och ansvar, där kan jag bara få vara och glömma resten av världen. Där kan jag drömma om ett liv i kloster, ett liv i ständig stillhet, ett liv utan draman och ansvar. 

Men nej, idag blev jag medveten på en ny nivå om att jag faktiskt kan välja annat även då, jag kan välja att återgå till det lätta och upplyftande, till det jag älskar och brinner för, att sprida min glädje och lycka över livet till min omgivning. 

Så idag väljer jag livet, jag väljer lätthet och ansvar, ansvaret för vilken energi jag sänder ut till min omgivning. Det var som att knäppa med fingrarna så flög jag rätt upp igen, upp till glädjen, leendet och kärleken. Kontakten med alltet och mitt inre blev både klarare och starkare omedelbart! 

Idag firar jag livet lite extra, för jag lärde mig att välja annat, annat än det tunga och tröga! 

Vad väljer du idag? 

——————

I choose different. 

The latest couple of days has indeed been interesting. They offered heavy and low energies and on and off I’ve felt a little apathetic. 

The feeling that this is something I should stay and be in has been strong. So this morning I had an insight of “who” says that I should stay in this energy and condition?! 

I don’t have to stay here if I don’t want to, I can simply choose something else! 

Is was really a ride all the way back up again, all the heavy and low just letted go and I could instantly feel how the easy and mischievous energy returned!! 

As I have wrote before, I experience that I’ve had a new chance to life, I relive my life and now have the opportunity to choose different, that same as you can choose to do, all we need is to make ourselves aware and conscious of that we ALWAYS have a choice, even when it’s about if we want to keep staying in 

The heavy and low energies. 

But sometimes it’s hard to choose different, because sometimes it’s actually really nice to stay in the low and heavy. 

It’s simple and pretty cosy to stay there and be in a apathetic state, because in that state I don’t have to take responsibility. I don’t have to take responsibility of what energy I send out to others. The heavy is simple, it’s without demands and responsibility, in that state I can just be and forget about the rest of the world. 

There I can dream of a live in the monastery, a life in never ending tranquility, a life without dramas and responsibility. 

But no, today I got aware in a new level of that I can actually choose different even then, I can choose to go back in the light and uplifting energies, go back to where I love to be and to what I love to do, spread my joy and happiness over live to my surroundings. 

So today I choose life, I choose ease and responsibility, responsibility of what kind of energy I send out to my surroundings. It was an instant transformation of energy, in a blink I was right back up again, up to joy, smile and love. The contact with oneness and my own inner being went both clearer and stronger in an instant. 

Today I celebrate life a little bit more, because I learned to choose different, different for the heavy and low! 

What is your choice today?

Jag återupplever allt på nytt. / I am relive everything again.

Sedan jag under ett ayahuasca retreat för dryga veckan sedan återupplevde min födelse så har mitt liv bokstavligen varit som att jag är nyfödd och jag får uppleva alla livets skeden fram tills idag ännu en gång.
Jag upplever det som att jag har fått en ny chans att leva om mitt liv, eller rättare sagt, en chans att läka mitt livs tidigare sår. Chansen att läka den traumatiska upplevelsen av att födas, den både känslomässiga och fysiska smärta som jag upplevde och som jag ser har präglat hela mitt liv. Känslan av att ha blivit, mot min vilja, tvingad hit till jorden. Känslan av att inte vilja vara här, att bara längta ”hem”.
Allt jag gör och upplever nu är som för första gången och jag inser att jag fått en andra chans till livet genom att få möjlighet att läka ut alla gamla trauman som suttit i kroppen.
Jag har på denna dryga vecka fått läka upplevelsen av den första kärleken, den första gången jag fick mitt hjärta krossat, nervositeten och besvikelsen då jag blev av med min oskuld att ”var det inte mer än så här”, upplevelsen av att inte passa in och känslan och rädslan av att inte vara tillräckligt bra eller duga som jag är. Jag har fått läka ilskan och besvikelsen av att bli lämnad av min pappa som dog när jag var 7 år, jag har fått läka upplevelsen av drömmar som går i kras och förväntningar som inte infrias.
Och ständigt närvarande är en flod av känslor starkare än någonsin, och trots att vissa dagar är oerhört tunga så känner jag hela tiden både glädje och tacksamhet över att känna igen och över att ha ett sådant starkt och inlevelsefullt känslopaket installerat.
Äntligen så känner jag mig mänsklig för första gången på väldigt länge!
Livet gör mig ödmjuk, det finns så mycket som jag vill uppleva innan jag lämnar livet och återgår till att förenas i oneness och jag ser fram emot fortsättningen av att läka ut resterande trauman från mitt liv.
Under retreaten så ledde insikterna en efter en till att jag kunde släppa taget om det största traumat i mitt liv, min pappas död. Jag förstår att jag 7 år gammal på hans dödsdag kapslade in minnet av honom och känslorna för honom inom mig, jag stoppade in dom djupt in i min mage och där har jag bevarat och försvarat dom med mitt liv.
Jag hade som intention för retreaten att läka min fysiska kropp, och det är framför allt magen som varit mitt största problem. När jag insåg att det var den lilla flickan inom mig som krampaktigt hållit fast i det enda som hon hade kvar av sin pappa så kunde jag också släppa taget om honom, även fysiskt, och att inse hur mycket ”onödigt” lidande som jag förorsakat mig själv och att samtidigt känna en sådan lättnad över att äntligen vara fri, fri från bördan att bära min pappas död och fri till att äntligen leva mitt liv som en hel individ, och sorgen över att han är borta, allt detta tillsammans har varit så läkande på den djupaste av de djupaste nivåerna, och att nu efter det få möjlighet att läka alla senare trauman också, det gör mig djupt tacksam och ödmjuk inför livet.
Tänk hur en liten flickas kärlek, rädsla och sorg över att mista sin pappa kan skapa djupa och livslånga sår och präglingar och samtidigt även skapa fysisk sjukdom. Lika fort som en bubbla spricker kunde jag uppleva en fysisk läkning. Något som har funnits inne i min mage är bokstavligen nu borta. Jag känner mig tom på ett bra sätt, som att jag helt plötsligt har en massa space inom mig, och jag märker det tydligt på min andning, för de andetag jag tagit tidigare räcker inte till, för jag har mera plats nu och behöver därmed andas djupare än tidigare för att fylla mina lungor.
Jag har nu också möjligheten att träffa en partner som kan möta mig på alla nivåer nu när jag undermedvetet inte längre söker efter en partner som kan fylla min pappas plats. Livets möjligheter radas upp framför mig och jag känner äntligen att jag kan ta medvetna beslut som gynnar mig och andra utan att influeras av den lilla flickans kärlek till sin pappa och jag kan äntligen sätta kärleksfulla gränser för mig själv utan att känna rädsla för att vara till besvär.
Jag är fri, jag är hel, jag är läkt och jag är pånyttfödd, och jag är mig själv oändligt tacksam för mitt mod att våga möta mig själv och mina djupaste rädslor.
Jag älskar mig och ser fram emot att nyfiket fortsätta att utforska livet med nya ögon och sinnen som är uppskruvade på max! Jag kan känna igen och jag älskar varje stund ❤??
————————————
Since I during an ayahuasca retreat a little more than a week ago, relived my own birth, my life has literally been like being  a newborn again and I’ve experiencing all parts of my life until today all over again.
I experience it as I’ve been given a new chance to relive my life, or rather, a chance to heal my earlier wounds. The chance to heal all previous traumatic experience of being born, both the emotional and physical pain that I experienced and which I now see has characterized my whole life. The feeling of being, against my will, forced into this life on Earth. The feeling of not wanting to be here, just longing for ‘home’.
All I do and experience now is like for the first time, and I realize that I have a second chance by being able to heal all old trauma that I have been stored in my body. During this previous week, I have had the chance to heal the experience of my first love, and the first time I got my heart crushed, the nervousness and disappointment when I lost my virginity, ”was this all? Isn’t it any more than this?,” the experience of not fitting in and the feeling and fear of not being good enough or dough as I am.
I have healed the anger and the disappointment of being left by my dad who died when I was 7 years old, and I have had the experience of healing my crushed dreams, and expectations that was not infused.
And constantly present inside of me is a river of feelings stronger than ever before, and even though some days are extremely tough, I’m all the time feel both joy and gratitude over to feel again and to have such a strong and enviable emotional package installed. At last, I feel human for the first time in a very long time!
Life makes me humble, there is so much I want to experience before I leave this life and return to oneness and I’m looking forward to the healing of the remaining trauma from my life.
During the retreat, the insights one by one lead me to let go of the biggest trauma of my life, the death of my father. I realised that I, 7 years old on his death day, putted the memory of him and the feelings for him inside of me, I put them deep into my stomach and there I have preserved and defended them with my life until little more than a week ago.
My intention for the retreat was to heal my physical body, and it has been the stomach that has been my biggest problem. When I realized that it was the little girl inside of me who had  stubbornly hold on to all that she had left of her father, I could finally let go of him, even physically.
And to realize how much ”unnecessary” suffering I’ve caused myself and at the same time feeling such a relief to be free at last, free from the burden of carrying my father’s death and free to finally live my life as an whole individual being, and the sorrow that he is gone, all this together has been a healing at the deepest of the deepest levels, and that now after that, I have the opportunity to heal all the later traumas also, I’m deeply grateful and humble to life.
Just imagine how a little girl’s love, fear and sorrow of losing her father can create such deep and lifelong wounds and embossments, and also create physical illness. As quick as a bubble bursts, I could experience a physical healing. Something that has been inside my stomach is literally now gone. I feel empty in a good way, like I suddenly have a lot of space inside me, and I can clearly notice it on my breath, because the breaths I’ve taken before is not deep enough now, I suddenly have more space and need to take deeper breaths than earlier to fill my lungs.
I now have the opportunity to meet a partner who can meet me at all levels, now when I subconsciously no longer searching for a partner who can fill my fathers place.
Life’s all possibilities are lined up in front of me and I finally feel that I can make conscious decisions that benefit both me and others without being influenced by the little girl’s love for her father, and I can finally put loving limits for myself without feeling afraid of being to trouble.
I’m free, I’m whole, I’m healed and I’m
reborn, and I’m endlessly grateful for my courage to meet myself and my deepest fears. I love myself and I’m looking forward to curiously continuing to explore life with new eyes and senses that are screwed up at to maximum! I can feel again and I love every moment ❤??

Strömbrytaren är påslagen igen. / The power switch has been switched on again.

Jag har full kontakt med min kropp, på ett sätt som jag aldrig har haft förut. Kroppen talar så högt nu att jag undrar hur jag kunde missa att höra förut.
Den är knivskarp i sin guidning på både vad den vill ha för föda, vilka personer som jag ska omge mig med och till och med hur länge. Jag kan helt plötsligt sätta kärleksfulla gränser både för mig själv och andra, helt utan att, som tidigare, känna att jag är till besvär eller känna någon annan olustkänsla kopplad till att säga ifrån och nej tack.
Jag förstår att jag behövde få en komplett distans till hela mitt gamla känsloliv för att kunna integrera ett nytt och starkare. Jag åker berg och dalbana genom alla sorters olika känslor och är djupt tacksam att kunna känna igen. Allt är så intensivt att hela min kropp vibrerar.
En insikt som landat in är att vi genom vår strävan, längtan och sökande efter inre frid, tillslut försätter kroppen i en så kallad spiritual bypass där vi tillslut helt kopplar förbi våra känslor, när vi i stället borde sträva efter att lära känna våra känslor och hur dom vägleder oss via livet, men vi är så rädda för lidande att vi bara vill känna glädje, frid och lycka.
En dag så kan det hända att det blir tyst, total stiltje inombords och du inser att du helt utan att förstå det, stängt av huvudströmbrytaren.
Det är den dagen då du inser hur värdefulla känslorna är. Det är den dagen då du återigen börjar söka efter vägen tillbaka och inser att den är stängd för alltid, vägen du tog är inte längre tillgänglig utan du inser att du behöver hitta en annan väg, ett annat sätt.
Och i ditt sökande så ”tvingas” du in på nya och okända vägar som kan verka lite skrämmande, men du är desperat på att hitta vägen tillbaka igen så du tar ett djupt andetag och vilar i tilliten på att allt ordnar sig, no matter what.
Den okända och lite skrämmande vägen kan visa sig vara exakt vad du behövde. Den kan vara vägen tillbaka.
Det är precis så det har varit för mig.
För första gången i mitt liv så känner jag mig helare än helast, jag känner mig fylld och tom på samma gång, och det bästa utav allt, jag har ett helt nytt och kraftfullt känslopaket installerat, och jag har förmågan att känna alla känslor fullt ut, jag har förmågan att älska mig själv fullt ut och att även älska andra fullt ut.
Jag trodde att jag gjorde allt detta tidigare, men inser hur fattiga mina känslor var, även om det var mycket enligt den referens som jag hade då.
Jag upplever världen och livet på nytt. Jag känner min pånyttfödd och upptäcker världen och allt den erbjuder med en nyfödds ögon.
Jag upplever nya nivåer av medvetenhet och stillhet och jag häpnar över livets alla möjligheter och upplever en enorm tacksamhet till livet och för att jag fått vad jag upplever som en ny chans. En ny chans att upptäcka sånt som jag tidigare inte upplevt, en ny chans att följa mina drömmar och en ny chans att fullfölja mitt syftet här på jorden.
Syftet och visionen är klarare än någonsin och det är kärleken som är vägen. Visionen är världsfred och jag vet min roll, vägen vecklar ut sig ett steg i taget.
Mitt syfte är att ta ansvar för de gåvor jag fått här i livet och att dela, sprida och visa vägen till bortom.
Jag har hela livet och världen framför mig!
Namaste ??❤️
—————————-
I have full contact with my body, in a way that I have never had before. My body is talking so loudly now that I wonder how I could not hear before.
It’s razor sharp in its guidance to both which kind of food it wants, which people I shall have around me and even for how long. I can suddenly put loving boundaries both for myself and others, without, as in the past, feeling that I’m inconvenient or feeling a sense of discomfort linked to saying no thanks and set up boundaries.
I understand that I needed to get a complete distance to my entire emotional life in order to integrate a new and stronger one. I’m going for a ride in a roller coaster through all sorts of different feelings and I am deeply grateful to be able to feel again. Everything is so intense that my whole body vibrates.
An insight that has landed is that through our endeavor, longing and searching for inner peace, we end up putting the body into a so-called spiritual bypass where we completely turn of and disregard our feelings, when instead we should strive to get to know our feelings and how they guide us through life, but we are so afraid of suffering that we just want to feel joy, peace and happiness.
One day, it may be quiet, total silence within you and you realize that you completely without realise it, turned off the main power switch.
It is the day when you realize how valuable the feelings are. It’s the day when you start looking for the way back and realize it’s closed forever, the road you took is no longer available, and you realize that you need to find another way.
And in your search, you’re ”forced” into new and unknown paths that may seem a little scary, but you’re desperate to find the way back so you take a deep breath and rest in the trust that everything will work out, no matter what.
The unknown and scary road can turn out to be exactly what you needed. It may be the way back.
This is how it has been for me. For the first time in my life, I feel more whole  than whole, I feel full and empty at the same time, and the best of all, I have a brand new and powerful emotional package installed and I have the ability to fully feel all the feelings, I have the ability to fully love myself and to also fully love others.
I thought I did all this before, but realized how poor my feelings were, although they were a lot according to the reference I had. I experience the world and life again. I feel rebirth and discover the world and everything it offers with a newborn’s eyes.
I experience new levels of consciousness and silence, and I am amazed of all possibilities in life and experience enormous gratitude for life and for what I experience as a new opportunity. A new chance to discover what I previously did not experience, a new chance to follow my dreams and a new chance to pursue my purpose here on earth.
The purpose and vision are clearer than ever and it is the love that is the way. The vision is world peace and I know my role, the path unfolds one step at a time. My purpose is to take responsibility for the gifts I have received here in life and to share, spread, and show the way beyond.
I have my whole life and the whole world in front of me!
Namaste